fiiinally skrev 2012-06-18 09:20:46 följande:
Ja säg du, han både kallade oss hemska saker, och slog oss, och kastade ut oss från huset halvnakna mitt i vintern, och låste ner oss i källaren (och hotade låsa in oss i skjulet utomhus istället om inte min 2åriga lillebror slutade gråta) osv osv osv. Och detta t.o.m. idag. Jag blir 22 i år. Min bror är 20. Det hade definitivt varit bättre om hon fick träffa pappan utan att bli kallad värdelös, men det är inte helt säkert att det är möjligt. OM nu TS har turen att soc nöjer sig med att han får gå på nån slags terapi, och det sen inte hjälper, vad händer då? Antigen så är vi tillbaka på ruta 1 eller så försöker soc hitta andra "lösningar". Och dessa kanske innebär att flickan inte får träffa pappa als. Det enda jag säger är att TS ska tänka över saken ordentligt först, för det är det man riskerar. Och i dina tidigare inlägg får du bara soc att känna sig som en hemsk mor när hon faktiskt är en väldigt bra mor som tänker på det negativa som kan komma ur båda alternativen.
Hade du inte hellre sluppit den misshandeln? Det låter ju fruktansvärt. Nej jag vill inte få TS att känna sig som en hemsk mor men jag blir förbannad att en människa som pappan tillåtits bete sig så här i flera år mot de andra barnen och nu när även TS barn är drabbat så är väl det nog bevis på att han inte är kapabel att ta hand om nåt av sina barn och att han behöver hjälp. Alternativt att han försvinner för gott om psykisk misshandel är det enda han kan bidra med för att han möjligtvis är sjuk i huvudet. Vad är värst, en rättsprocess eller 3 förstörda liv? Självklart ska man tänka sig för innan man gör en anmälan men TS har ju berättat hur hon sett honom misshandla de andra barnen i flera år, räcker inte det? Att inte träffa pappan alls är bättre än att barnen blir misshandlade. Om det är så det slutar.
