Pappan misshandlar barnen psykiskt, hjälp!!
Ska försöka sammanfatta historien så gott det går...
Jag har en dotter på 3,5 år. Jag och hennes far gick isär för ca ett år sen. Det har sedan dess varit ett helvete rent utsagt.
Efter många samtal hos familjerätt och advokater kom vi slutligen fram till ett umgänge där han ska ha henne varannan långhelg (fred-onsd). Han ändrar sig titt som tätt och skickar då mail till både advokat och FR att han antingen vill ha henne mer eller inte ha henne alls. Olika bud varje gång. Men det har ändå landat i det avtal vi har och det enda som hänt är att han drar igång nya processer som han sedan drar sig ur.
Men till saken:
Han har två barn från ett tidigare förhållande (nu 8 och 10 år) som han verbalt misshandlade under alla år vi var tillsammans. Jag försökte tala honom till rätta och i många fall hjälpte det. Men när han blir riktigt förbannad så finns inget som kan stoppa honom. Vardagsmat för honom var att hota sina barn att slå ut tänderna så blodet sprutade eller hota med att köra upp en sopkvast i arslet om dom inte höll käften. Efter att vi gick isär har det bara blivit värre. Jag har kontakt med den andra mamman och har fått veta att han matar barnen med ord som att de är värdelösa, feta, äckliga och lata. Kan tillägga att ingen av dem är överviktiga och mellandottern på 8 har börjat banta för att hon tycker hon är tjock.
Nu i helgen efter ett dygn hos pappa fick jag hämta min dotter då han ringde till mig och talade om att han aldrig mer ville ha henne (hon stod bredvid honom när han sa detta). Jag har aldrig sett en mer förkrossad unge! När jag hämtade henne kastade hon sig i armarna på mig och grät oavbrutet. Sen berättade hon att hon inte fick vara mer hos pappa för att hon var dum i huvudet!!!
Jag kan inte se på längre när han förstör sina barn!!!! Han kommer ALDRIG ändra sig!! Och varje gång han gör och säger såna här saker så rättfärdigar han det med att skylla ifrån sig! Denna gång var det för att jag uppfostrat henne till det omöjliga hon blivit. Och anledningen att hon var förkrossad var att hon var tvungen att åka till mig, INTE för att han sagt eller gjort något fel.
Det finns så otroligt mycket mer i detta men orden räcker inte till.
Men hur gör jag nu?? Jag vill ju inte slita min dotter ifrån sin pappa, hon avgudar honom! Men om jag låter henne vara där så känns det som jag tillåter det han gör emot sina barn!
Hur hanterar jag då en knäckt unge som inte får träffa sin pappa??!
Någon som känner igen sig eller bara har några ord att dela, tacksam för allt....
/Hjälplös mamma