Svenska tjejer - ett socialt förfall

. Hur ser ni på det? Berätta gärna om ni är en han/hon eller hen och vilken ålder ni har så blir det enklare att se om det finns något mönster. 

Tack för ordet. 

  

TS och liknande män är äckliga som fan.

Jag är en kvinna från Ukraina. Jag gör mig snygg för min man och håller mig vältränad och välklädd, jag trivs med att vara snygg framför allt för min man. Det var viktigt i Ukraina och Ryssland att vara snygg, det var väl flera kvinnor än män så var man inte snygg hade man ju ingen chans att hitta en partner. Det där att vara snygg har ju sina  klara fördelar, jag stannar inte i ett förhållande som jag inte trivs av rädsla att bli ensam, jag blir inte ensam.
Det är viktigt för mig att ha ett bra sexliv med min man, jag vill vara attraktiv för honnom och jag vill känna mig sexig själv. man kan knappast känna sig sexig med en massa valkar runt midja, fettigt hår mm jag kan i alla fall inte det. Snygga kläder är en annan kapitel, jag tycker att det är trevlig att bli uppmärksammad, kläderna gör helheten och jag mår bra att shoppa:).

Jag skulle aldrig någonsin gå med på att någon väljer åt mig någonting, jag bestämmer gärna själv men lever man ihop får man lov att fråga sin partner så den beskrivna kvinnan har en annan läggning än många andra kvinnor från Ukraina. Jag har sett en hel del dominanta tanter där, oj,oj.

Att laga mat gör jag gärna då jag har tid och lust med det, jag gillar att laga mat. Jag älskar att skämma bort min man. Att gör god mat till min man är mitt sätt att visa min kärlek.  Städa gör jag också för att jag vill ha det rent och man har ju olika uppfattningar vad ren är:) Jag tjatar dock på gubben om inte han plockar efter sig, plocka efter en vuxen karl tolrerar jag inte. Gubben gör saker som jag inte klarar av eller orkar med och i vårt hushåll finns det en hel del sådant.

Jaha, så dessa är ute i samhället idag? Hur kommer det sig att man inte ser människor födda på 50talet som skurit sig i armar som man gör med 80talister och yngre? Då stämmer inte det du sa. Hurvida dom är diagnostiserade eller inte är ju skitsamma när det gäller självdestruktivitet. Mår dom dåligt så gör dom det oavsett diagnos eller inte. Ändå så är det nått som förekommer i stor utsträckning idag men inte då.

Så det är mindre självmord idag? Statistik på det? Måste ju varit väldigt många sådana på 50talet med tanke på antalet som skär sig själva idag.

Om något är det väl mer accepterat att erkänna att man mår psykiskt dåligt i dag än vad det var för 50-100 år sedan?