Pompeia01 skrev 2012-06-19 08:57:19 följande:
Och vet du hur många kvinnor idag som sliter ihjäl sig med dubbelarbete..? Ofta blir de långtidssjukskrivna - och då får samhället försörja dem i stället genom sjukpenningen. Vet du hur många kvinnor som vantrivs på sina arbeten, och som i en annan tid hade fått slippa det trista jobbet, den dominanta chefen, de skvallrande arbetskamraterna... Men som idag pressas kvar på arbetsplatsen - till och med när maken tjänar nog för att försörja familjen själv.
Donum skrev 2012-06-23 18:15:28 följande:
Ja, på riktigt tror jag att det kommer att bli så ju färre könsrollsoffer det finns i samhället.
Jag anser inte att vare sig män eller kvinnor har egenskaper "av naturen", annat än de rent biologiska. Att män skulle vara mindre "omvårdande" håller jag heller inte med om. Om man inte kan uppfostra män att se vad som behöver göras i ett hem så kan man rimligen inte heller uppfostra kvinnor att se det, men det går ju. Det finns ingen städgen hos kvinnor. Att man inte ser vad som behöver göras i ett hem beror på träning, eller snarare brist på träning. Kvinnor har som regel tränats att se sådant medan män har haft en kvinna, som mamma och sedan partner som ser det åt dem så att de aldrig behöver träna på det. Jag har aldrig tränats i att laga mat och kan således inte laga mat. Det har min man och således både kan han och är bra på att laga mat. Apropå tjänstekvinna, så är jag uppvuxen med hembiträde. Det har bl a gjort att jag också är kass på städning för att jag inte har tränats i att hålla ordning. Det har ju någon annan gjort. Och precis det tror jag att män som inte ser vad som behöver göras har varit med om.
Håller med "Donum"
Nu hade vi ju ingen hushållerska anställd. Men har gjort liknande upptäckter och erfarenheter som Donum.
Mamma jobbade periodvis, och plastfarsan jobbade heltid, utom i fjorton dagar då han var arbetslös.
Båda morsan och plastfarsan VAR 40-talister, båda är döda. Deras uppfostran är av den s.k "könsroll typiska uppfostran".
De två veckor farsan gick hemma så jobbade morsan och jag kan ju säga att hemmet har ju aldrig sett så fin ut som när plastfarsan tog hand om det.
Även när morsan och plastfarsan separerade så hade plastfrasan mycket snyggare och mer välstädat hem än morsan. Detta trots att plastfarsan aldrig blev "fostrad" till att män skulle städa och min morsa var av naturen en notorisk "städgalning". Plastfarsan hade helt enkelt bättre fallenhet för städning än morsan. Trots att han var man och aldrig fick lära sig att städa via fostran.
Jag blev inte heller lärd att laga mat av morsan då jag tyckte det var rent ut sagt tråkigt. Så morsan lät det vara.
Så jag håller med Donum, kvinnor har fan ingen s.k "städgen" eller "matlagningsgen" för "hemmabruk". Jag är tacksam för att de männen jag har träffat och varit ihop med har älskat att laga mat.
Utan detta med att städa och laga mat och att vårda är en inlärnings sak.
Min egna son är långt mycket mer vårdande och omhändertagande än vad jag och min döda morsa är/var, även om vi fixade att vårda och omhänderta på ett hyfsat bra sätt ändå, jag lite mer än min morsa.
Och min son är färdig utbildad förskolelärare i år och fick fina betyg. *stolt*
Sonen är även skicklig på laga mat precis som hans bilopappa.
Men hans bilogiska pappa är iofs sig ett bottenapp på både skydd/försvar och omhänderta.
Så med mina erfarenheter som är både olik men ändå lik Donums, så håller jag med henne. Det handlar mer om en uppfostringsakt än biologiskt baserat på något kön.
Kort sagt det handlar om
fallenhet hos individen än vilket kön man har mellan benen. Vilket är min fasta övertygelse av både bilogistudier i skola på högre nivåer än grundskola, och erfarenheter mina och andras.
