Jag förstår dig faktiskt, TS. Jag tycker också att alltför många kvinnor har blivit okvinnliga i Sverige. Det börjar redan med genuspedagogiken på dagis, och längre upp i skolåldern utsätts flickorna för en massiv propaganda att de måste göra karriär - gärna inom något manligt område som byggbranschen, elektronikbranschen... och har de inte begåvning att bli ingenjörer, så ses de som jättejätteduktiga om de blir svetsare eller svarvare och går i blåställ hela dagarna. En kvinnlig sophämtare hyllas som "normbrytare" - men hur sexig tycker hennes man att hon är..? OM hon har en man...

När båda ska arbeta heltid, går det ut över barnen som måste uppfostras i stora barngrupper av betald - och känslomässigt oengagerad - personal. 

Så så Sd och emot invandringen jag är, så kan jag förstå svenska män som importerar en oförstörd kvinna i något land dit feminismen inte något. En söt, trevlig, okomplicerad, barnkär, huslig, pysslig, feminin kvinna... En kvinna som inte alltid är för trött för att ha sex. Det hade jag nog också gjort om jag vore karl!     

"i något land dit feminismen inte NÅTT" skulle det stå i inlägget ovan.

Det beror ju på var man lägger sin standard. Om man avstår från bil, Thailandsresor, modekläder och massor av hemelektronik, samt väntar med att köpa hus till barnen är större och mamman kan/vill arbeta igen, så går det! Varför skulle det inte gå..? Många människor måste ju klara sig på en liten inkomst hela livet...

Ja, och det är ju det som har blivit så galet. Att "man" räknar med att båda måste arbeta. Många skulle kunna vara/ha hemmafru bara de ville avstå lite av den materiella standarden i stället. Då skulle hela familjen må mycket bättre! Det går inte att kompensera småbarn för ett helt års stressande till och från dagis, och långa dagar där, med två veckor i Thailand om året. Som många föräldrar tyvärr tror...

Varför skulle det behöva vara så..? TS beskriver en värld som var verklighet för ALLA för 50-60 år sedan. Tror du att alla män på den tiden var osäkra, rädda att bli lämnade om de inte tjänade tillräckligt, och allt vad du skriver..?

Fast de "lika rättigheterna och möjligheterna" - som jag absolut är helt för! - har i Sverige tyvärr utmynnat i tvång, hets och press åt andra hållet. Vet du hur många unga tjejer som blir sjuka av prestationsångest, då föräldrarna kräver att de ska komma in och igenom prestigeutbildningar på universitetet..? De tjejerna hade nog mått bättre, om de fått födas i en tid då denna "möjlighet" inte fanns... Om de hade fått gå ett år på en hushållsskola innan de gifte sig och blev hemma, utan några större krav på sig.

Och vet du hur många kvinnor idag som sliter ihjäl sig med dubbelarbete..? Ofta blir de långtidssjukskrivna - och då får samhället försörja dem i stället genom sjukpenningen. Vet du hur många kvinnor som vantrivs på sina arbeten, och som i en annan tid hade fått slippa det trista jobbet, den dominanta chefen, de skvallrande arbetskamraterna... Men som idag pressas kvar på arbetsplatsen - till och med när maken tjänar nog för att försörja familjen själv.

Och vet du hur många dagisbarn som är sjuka hela tiden..? Som blir hämmade i sin tillväxt och utveckling av de ständiga infektionerna i öronen och på andra ställen i kroppen..?    

Män och kvinnor kan ju klara av OLIKA saker, eller hur..! Och de kompletterar varandra just därför. Inte konkurrerar. Så var det ju i det gamla bondesamhället i årtusenden. Husbönderna gjorde utomhusarbetet, trä- och metallslöjden (t.ex. smide, snickeri) och ansvarade för hästarna. De chefade över gårdens män. 

 Husfruarna gjorde inomhusarbetet: matlagning, disk, tvätt och städning. De tog tillvara råvaror och konserverade dem genom att t.ex. tillverka ost och sylt. De tillverkade familjens textilier, genom att spinna, väva, sy o.s.v.. De ansvarade för visthusbodarna och korna i ladugården. Och först och främst så vårdade de sina barn. De chefade över gårdens kvinnor.  

Just för att mannen och kvinnan inte konkurrerade om samma arbetsuppgifter och ansvarsområden, så var äktenskapen mycket harmoniskare..! 

Fast problemet idag är ju, att kvinnor tvingas in i en roll som inte är traditionellt kvinnlig, och som passar bara ett litet fåtal. Nämligen familjeförsörjarens. Helst inom ett manligt område som sagt, och helst med en rejäl karriärutveckling. Och detta trots att många - de flesta? - kvinnor inte har någon tävlingsinstinkt, och mycket hellre skulle vilja få vara hemma och vårda sina barn, laga mat och pyssla, virka och brodera, fika och prata med andra mammor... Detta om något är väl att "tvinga in människor i en norm"..?

Hört talas om "livspusslet"? Vet du hur mycket bråk det är i de "moderna", "jämställda" familjerna nu, om vem som ska vabba (ingen vill för båda tycker att deras jobb är viktigast), vem som ska gå tidigt idag för att hämta på dagis, vems jobbresa som är viktigast..? Det hände inte för 50 år sedan.

Fast det finns många skildringar av att det blev riktigt bra också. TROTS arrangerade äkenskap. Makarna sa ofta på gamla dagar, att idag skulle de välja varandra frivilligt..!