Almis11 skrev 2012-06-19 10:09:11 följande:
Jag var 13 när jag träffade mitt ex, han var då 18.
Mina föräldrar hindrade oss och det har lämnat negativa spår i vår relation resten av livet.
Hur mycket dom än kämpade valde jag att vara med honom - jag hade ett behov av att lära mig själv.
Jag har alltid önskat att dom gav det en chans från början, att dom träffade honom, pratade om hur man skyddar sig.. istället för att säga "Nej ni får inte vara tillsammans"
Efter 3 år tog det slut ändå, jag stod inte ut med känslan av att svika min familj, kärlek kommer och går.
Idag saknar jag honom än men jag vet att det var rätt beslut då, man möts igen om det var rätt.
Idag förstår jag också att vi var helt fel för varandra, en katastrof relation pga ålder..
Men jag kunde inte förstå det då, då när någon stod och sa att jag inte fick...
Jag var tvungen och inse det själv. Det svider säkert som förälder och är jättejobbigt, men ju mer du hindrar henne ju mer kommer hon göra precis tvärtom och hata dig mycket, kanske resten av livet. Bättre ni kommer fram till en lösning, t ex att du får träffa honom, sätt ihop ett schema t ex att dom ej får sova över under vardagar m.m.
Skydd.
Lycka till!
Samma hände mig, men vi blev isärslitna så fort det uppdagades. 13 och 17 år var vi. Nu har snart nio gått och efter sju år isär utan kontakt så återfick vi kontakten, hade aldrig glömt varandra, och nu bor vi ihop, nyligen fått reda på att vi väntar mitt andra och vårt första gemensamma barn. Han är och har alltid varit den mest omtänksamma och snälla pojkvännen jag haft. Har aldrig riktigt förlåtit mina föräldrar som vägrade ens träffa honom och utvärdera honom utan bara tog bort min trlefon, datortid och gav mig utegångsförbud i 1 års tid. Jag fick inte ens en chans att förklara eller göra slut.