Han vill att sonen ska byta dagis så att han kan ha vv!
Okej jag måste bara ha lite input här från andra. Min 4åring bor hos mig och träffar sin pappa 2/3 helger. Vi har haft svårt att förlänga umgänges tiden pga mitt ex jobbtider. Förut har han jobbat natt och däremd inte kunnat ha sonen. Nu har han bytt jobb och börjar kl 6 på morgonen. Min sons dagis öppnar inte förrens kl. 8 (det är ett privat dagis). Sonen älskar sitt dagis. När det var dags för inskolning titta jag upp ALLA dagis här i stan och de var hemska. Stora barngrupper, små lokaler, oengagerad personal. Jag fick väntetid på ett dagis som jag tyckte jättemycket om men var tvungen att andvända ett annat i några månader som sonen HATADE. Så fort han började där han går nu så älskade han att gå till dagis, tjatade på morgonen om att gå iväg och vill knappt gå hem. Så han trivs! Han har alla sina kompisar där, känner personalen, och den enda nackdelen är deras skräddarsydda tider.
Problemet är alltså att sonen inte kan vara hos sin pappa vv eftersom han jobbar kl 6, innan dagis öppnar. Jag tycker att hans pappa kunde ha anpassat sig lite med jobbsökningen, han har inte ens FÖRSÖKT att skaffa ett vettigt normalt jobb med normala tider. Dessutom är han grymt överkvalificerad för det jobbet som han har nu. Men all to their own. Det har jag inte med att göra. Däremot kan jag ju protestera när ha vill ta sonen från hans dagis, en miljö som han ÄLSKAR och spenderar den mesta av sin vakna tid, för sitt ego. Jag tycker det fungerar bra nu, sonen är glad, träffar sin pappa ofta, men har en stabil vardag här hos mig. Jag vill inte ändra det. Och hur ska det gå sen när sonen går i skolan, ska han lämnas på fridids kl. 6 då varje dag? Nej exet för helt enkelt för en jävla gångs skulle anpassa sig till nån annan och inte tvärtom (nu låter jag bitter, och det är jag, finns en anledning till att vi separerade, nån mer självcentrerad människa får man leta efter!).
JAG ser till min sons bästa. Jag känner som att mitt ex bara tänker på att få allting så att det passar HONOM, inte vår son. För ärligt, är det så kul för en 4-åring att vara på dagis kl 6 varje morgon, innan kompisarna ens är där? Att tas ifrån sina kompisar, fröknar osv och sättas på ett nytt (sämre) dagis, för att bo vv med sin pappa? Han kommer ju ändå börja nollan om ett par år, är det inte önödigt att skapa mer osäkerhet hos en liten kille som redan genomgått en jobbig splittning av familjen och som ÄNTLIGEN verkar ha återhämtat sig? Eller är det jag som är självisk? Jag tycker vv. kan vänta tills han går i skolan, och är lite mer mogen för en sån omställning också. Han träffar sin pappa nästan lika mycket som jag med tanke på att han är på dagis merparten av mina dagar.
Okej nu har jag rabblat på. Vad tycker ni?