Strunta i smakportionerna?

Jag har inte hört talas om det. Problemet är väl att den mesta maten som ligger på våra tallrikar inte är särskilt anpassad till barn. T.ex. är den ju saltad, även när det är sådant som barnet skulle kunna äta (t.ex. potatismos), vilket inte är bra för bebisars njurar.

Dessutom har barn andra näringsbehov än vi, t.ex. rekommenderas ju att man tillsätter extra fett till bebisens mat. Så tar man mat direkt från ens egen tallrik har den ju inte rätt sammansättning. 

Däremot tror jag att det är bra att utnyttja barnens nyfikenhet och intresse. När min dotter sträckte sig mot min tallrik snarare än mot sin egen tog jag en bit potatis och mosade ihop med lite fett på hennes tallrik. Hon blev överlycklig så klart för att hon fick mammas mat. För mig är det inte antingen-eller, jag har gett barnen från min tallrik när det passat, men de har fått egen mat också.    

Jag känner som sagt var inte till metoden (ska så klart kolla upp den nu). Men jag fick uppfattningen att det skulle vara spontant och att poängen var att ge just från min tallrik. Annars är det väl inte så stor skillnad mot "den vanliga" metoden? Mer än att man inte mosar allt? (Om man inte bara kör med burkmat, alltså). Jag tar ju samma potatis, ärtor och broccoli som vi äter och mosar till barnet?

Vad gäller näringsinnehållet tänkte jag kanske mer på lite längre sikt. När det börjar övergå från smakportioner till måltider behövs ju fettet (liksom mer järn). Då är det svårt att ge barnet exakt samma. Men det kanske inte var meningen?

Ursäkta min okunnighet. Jag ska som sagt var kolla upp metoden, så slipper jag kanske verka så bakom flötet.