Nyligen upptäckt att jag inte känner honom... .

Ni vet inte vad som ligger bakom så jag tycker det är fel att säga som ni gör. Deras styvmamma är helt knäpp och särbehandlar dom genom att "glömma bort" att väcka när de är dags för skola, har blött ner deras skor i handfatet innan de ska åka nånstans typ psykisk terror men detta har hon bara gjort under tiden jag varit inblandad. När jag tog ett steg tillbaka slutade allting detta och såvitt jag vet är hon bra nu. Pappan också  har uppfostringsmetoder som inte är ok för mig vilket har gjort att barnen inte alls är samma personer utan har fått en helt skev världsbild. Ett umgänge skulle bara göra att barnen får det dåligt hos pappan och bråk med mig eftersom jag inte accepterar deras nya tankebanor. Nu är allting lugnt och dom har de bra. Det är som att välja mellan pest eller kolera men detta alternativ är def bättre.

Tack TS för att jag får se "den andra sidan" i ett sånt här tänkande, som jag bara kan hålla med ovanstående i.. Att du som förälder backar gynnar verkligen inte barnen!
Jag själv sitter med med par barn som längtar ihjäl sig efter sin pappa, som har gjort exakt samma som du. Dvs dragit sig undan efter att jag gått t domstol för att bringa ordning i umgängeskaos, och boendekaos. Hans argument? "JAG VILL INTE BRÅKA!" Det är bara det, att det blir ju bråk, dock utan ord, när man väljer att INTE agera!! Barnens besvikelse blir så väldigt svår och väldigt stor! Det blir ett sår i hjärtat som inte kommer att kunna reparears, tyvärr  
Oavsett om dom är mycket små, mellanstora eller stora barn, blir det ett förevigt tomrum hos dom.
Javisst, jag känner inte bakgrunden till ditt argument, men det är inte köpbart, inte acceptabelt av en förälder som säger sig vilja träffa sina barn.. I min värld ska man som förälder inte endast "träffa" sina barn..
Om du DESSUTOM anser att barnen far illa hos sin pappa, pga det du skrev, så visar du tyvärr bara barnen att det är okej, då du inte ställer dig på deras sida!    

Du milde tid...det måste till å börja med ligga mer bakom än vad du talar om, um rätten är oerhört svårt att bli av med till å börja med, men klart att har du valt att avstå dina barn å "ge" bort dom till pappans nya så har du gjort ett val som bara du kan hållas till ansvar för, tyvärr så är det dina barn som får betala det priset.
Hur i helvete kan man ge upp sina barn??? mitt x har skaffat ny sambo, en riktig hagga, skulle jag ge upp mitt barn? aldrig i hela helvete. Vi har varit i Tr 4 gng å jag slåss som ett djur!

Jag har otroligt svårt för att förstå ditt agerande...

Själv älskar jag min dotter så mycket att jag skulle gå igenom eld för henne.
Men du verkar mest tycka att "usch, jag ska inte bråka, låt honom ta barnen" ??? 

Du har blivit av med umgängesrätten eftersom grundtanken är att båda föräldrar har umgänge.
Har du funderat på om du har någon depression eller liknande, för hur du hanterar detta verkar faktiskt inte riktigt sunt, varken för dig eller för barnen som faktiskt behöver en mamma som står upp för dem!

oj det speglar mig fast i annan omfattning. jag måste upp i rätten i allt  ,och ett liv som endast består av tvister är inget för mig  så då tänker man vad e värt o vad e inte värt  , men nu  finns det lögner o skitsnack som blivit trovärdigt av någon anledning  så då e e det o lägga ner det är lönlöst. jag e nöjd tex själv att per automatik överlämna vårdnaden ev adoption till dom , då e jag mycket nöjd (-: men jag e inte nöjd med skitsnacket, ryktena  o lögnerna och baktalningen och helka det här kittet .