Hur träffade ni er kärlek?

Träffade min stora kärlek för ca 8år sedan på perongen på T-centrlen i stockholm, han stog och väntade på tåget mot slussen och jag kom gående och skulle ta samma tåg. När jag såg honom kände jag på något sätt att han var den rätta, tåget kom en liten stund senare och vi gick in i samma dörr,jag gick och satte mig och han satte sig framför mig, han presenterade sig och vi började prata lite, jag skulle gå av vid slussen och han gick av med mig, jag fick då hans nr och han sa att jag kunde ringa någon dag om jag ville. Fyra-fem dagar senare ringde jag honom (man kan ju inte visa sig för intresserad) och vi pratade lite och bestämmde att vi skulle fika dagen efter, nästa dag träffades vi och vi satt i flera timmar och berättade om oss själva, vi träffades och fikade eller år middag tillsammans i flera veckor innan vi bestämmde oss för att vi ville ha varandra och vi blev ett par, vi gifte oss rätt fort redan efter 3 månader och jag blev gravid samtidigt, nu 8 år senare är vi fortfarande lyckligt gifta,har fyra barn och beter oss fortfarande som nykära hehe.

Så härligt att höra hur ni har träffats. Tack för att ni delar med er, det blir ju en väl kul och härlig läsning. Jag vill så gärna tro ¨på kärleken men den känns så långt borta just nu, men jag känner mig redo att träffa någon. Har inte gjort det från nu. Jag har barn sedan vilket jag är väldigt tacksam för, men jag saknar någon. Jag vill inte vara singel, det livet är inget för mig.

Jag var utlånad några dagar till ett annat företag för att hjälpa dem med något redan hade gjort. Naturligtvis var det bråttom så jag hann inte med att äta lunch. På tredje dagen kom det fram en tjej till mig och sa: Du har inte hunnit äta lunch idag och det har inte jag heller så nu tycker jag att vi går och äter lunch och efter den lunchen fortsatte vi att träffas.      

På kibbutz i Israel! Nu har vi varit ett par i 10 år. Känner 3 andra par som träffades på kibbutz, så det verkar vara ett riktigt bra ställe

Hade varit singel i ca 1år efter ett långt och riktigt dåligt förhållande och såg inte direkt ljust på framtiden. Bestämde mig tillslut för att testa nätet och registrerade mig på en sida...värsta jävla köttmarknaden tyckte jag och struntade i det...tog några månader innan jag besökte sidan igen och fick då syn på en mycket söt kille som vart inne och spanat...tog mod till mig och skickade ett meddelande, vi klickade på en gång och vart snabbt sms och telefonprat! Utan att ha träffat honom kände jag att detta kunde faktiskt vara han med stort H!!
Bestämde att träffas rätt tidigt, jag åkte upp till honom och kom aldrig riktigt därifrån

Vi har nu varit tillsammans i 11månader och MYCKET har hänt...
Jag har flyttat till honom i hans hus, eget företag tillsammans och om ca  8veckor föds vår lilla bebis!

Önskar dig all lycka med att hitta kärleken!

Jag träffade min genom nätet. Jag hade varit medlem ett tag och tyckte inte att det fanns något att ha och när jag nästan gett upp hoppet så dök han upp. Han har berättat nu senare att jag var den första personen han skrev till och tänkte att henne ska jag ha. Det ena ledde till det andra och efter en månad ungefär så träffades vi en dag tidigare en planerat då jag gick hem till honom på fyllan och sov där. Vi träffades dagen efter då jag bjöd på mat och nu sitter vi här 8 månader senare och är sambos och planera förlovning och barn.

Jag är lyckligast i världen. 

Det är verkligen mysigt att läsa det ni skriver, det är ju sååå underbart med kärleken. Jag var själv väldigt förälskad i mitt ex, men han valde att lämna, så jag vet hur det skall kännas när det är riktigt kärlek. Under lång tid mådde jag dåligt efter vår seperation men NU helt plötsligt vill jag träffa någon.. Och jag vet att man inte skall leta med det är svårt när man så gärna vill träffa någon, då är det svårt att släppa tanken på det!

Vi "träffades" på Mötesplatsen juni 2009.
Träffades på riktigt i aug samma år.
Flyttade ihop i början av 2010.

Och förra söndagen fick vi ett efterlängtat plus på stickan.
Vi ska bli mamma & pappa.

        

Jag var på en fest tillsammans med min dåvarande pojkvän och kom in i vardagsrummet hos en kompis där förfesten skulle äga rum, på soffkanten satt en av dem SNYGGASTE människor jag hade sett, och full som jag var så började vi ju prata och han var supergullig, snäll och skitrolig. Han verkade också uppenbart intresserat så vi bytte nummer, började sen höras på facebook och for faktiskt och bowlade en gång. När jag insåg att den här killen är den jag vill ha, jag hade glömt alla känslor jag hade haft för pojkvännen jag hade, så jag gjorde slut med honom och fortsatte sedan att träffa den här killen som bevisar för mig VARJE dag att han är mannen i mitt liv. Nu är vi sambos och planerar barn tillsammans och jag är SÅ lycklig att jag gick på den där festen, att jag vågade bryta upp med pojkvännen jag hade för att få mina drömmars man :D!!!!!

Jag är en sådan som tror på ödet och nästan ännu mer nu, när jag ser vad ni skriver. Det är riktigt spännande läsning och jag hoppas att jag också skall få mysig historia att berätta någon gång

Träffade honom på en 30 års fest förra året. Vi käftade mest med varandra då. Sen träffades vi igen på en halloweenfest och pratade mest. Sen körde han "utpressning", en kyss för lite info

Efter det frågade han om han fick sova över och konstigt nog sa jag ja men var lite ärrad efter en tidigare relation det året som tog slut på ett fult sätt, men gav honom en chans iaf och nu har vi varit ett par i 7 mån och bestämt oss för att skaffa barn och flytta ihop i slutet av året

Vilka underbara historier det är... Verkligen UNDERBART att läsa. Och ja, ödet verkar vara en stor sak i detta!