Hur träffade ni er kärlek?

Vi träffades på en midsommar/25-årsfest för 2 år sen..

Jag tyckte han såg ut som en dryg rockstar, men brydde mig såpass mycket att fråga vem han var iaf.. Jag åkte hem precis när han kom, då jag skulle iväg på annat firande.
Midsommardagen kom han och mina kompisar kom in till stan för att gå ut på krogen. På något konstigt vänster kände jag lusten att följa med när jag hörde att han skulle med.

Vi pratade knappt med varandra, till han tog tag i mig och berättade att jag hade "det". Att han träffat många tjejer men aldrig känt så på en gång att dom har "det" som jag. Efter det försvann han (han tyckte det var pinsamt och trodde aldrig att han skulle ha en chans på mig, så han "gömde" sig, haha).

Han fick mitt nummer av min kompis, som vart enormt förvånad över att hon fick ge det. Jag älskade mitt singelliv (på riktigt) och var annars väldigt svårflörtad.

Två veckor senare hade vi vår första date, den 10 juli 2010 och sen dess har vi varit oskiljaktiga. Det var verkligen något vid första ögonkastet, vi båda har aldrig varit med om liknande.

Han är min kärlek, min äkta hälft :)

Ska inflika med att jag hade en dotter sen tidigare, men han "köpte" hela konceptet. Vilket många grodor jag träffat innan hade svårt med :)

Efter att ha läst tråden nu :)

Jag tror på ödet, jag ville egentligen inte gå på denna fest, men bestämde mig en halvtimma innan vi åkte att jag skulle följa med en liten stund. Han skulle egentligen inte heller dit, men bestämde sig även han i sista stund.

Och den som letar, letar förgäves har jag alltid fått höra.

Jag var för första gången så jäkla nöjd med mitt liv som ensamstående på halvtid. Jag tyckte jag levde det perfekta livet. Allt var helt underbart och perfekt. Jag ville absolut INTE träffa någon just då.

Min kärlek hade den vintern lämnat sitt gamla samboförhållande och kände likadant som mig.. Han levde det perfekta rockstar livet (han spelade i ett band) och han ville heller absolut inte binda sig.

Men vi båda släppte allt och vart både sambos och gravida (dock inte planerat men ändå underbart) på 4 månader.

Så ge inte upp om kärleken, vissa hittar den snabbt och andra får vänta lite längre. Min mamma träffade sin rätte vid 42 år :)