kompisen ställer in 15 min innan vi ska ses

Jag hade en likadan vän. Hon drog sig ur inbokade biobesök, middagar och till och med en utekväll som vi planerat i månader, och där vi (jag och en kompis till) dessutom hade åkt 40 mil för att bo hos henne. Vi fick sova där, men hon valde att hellre umgås med sina kompisar på orten istället för att följa med oss på konserten som vi skulle på. Till slut orkade jag inte med längre. Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag fick höra av en annan kompis att hon fått höra genom den dumma kompisens mamma att hon nog inte tänkte komma på vårt bröllop. Hon hade tackat ja, och sedan inte meddelat mig att hon ångrat sig, och detta var alltså två veckor innan bröllopet, så det var lite sent att kunna bjuda andra. Jag ringde själv upp henne och hade för en gångs skull tänkt skälla ut henne efter noter, men som vanligt slingrade hon sig på ett sätt som gjorde att jag blev mesig. Men det var den sista gången jag kontaktade henne.

Låter inte som en bra vän :/ bra att ni inte umgås idag!

Jag känner också att jag vill säga ifrån men blir mesig när hon kontaktar mig. Det är som att hon nästan tror på hennes egna ursäkter och inte inser att jag blir besviken...

Hur ofta händer det? Har du någon gång konfronterat? Eller åtminstone frågat lite mer? Jag är nämligen en så'n som ställer in planerade saker. Helt enkelt för att jag lider av GAD. Vissa vänner och bekanta vet om att jag har det, andra inte. De som vet om det har en helt annan förståelse (av naturliga skäl) än de som inte känner till det. Vad jag menar är att det kan ligga något bakom som inte alls har med dig att göra, något din vän kanske inte själv riktigt kan styra/hantera?

Vad är GAD? Om du vet med dig att det finns en anledning till att du ställer in saker i sista sekunden så se för guds skull till att din omgivning vet om det! Man tappar totalt förtroendet för en vän som man inte kan lita på.

Jag har en likadan vän. Men hon skyller alltid på sitt barn. M sover fortfarande, kan inte komma. M håller på att få en tand, kan inte komma. Jag har en son i samma ålder och jag använder aldrig honom som svepskäl för att inte träffas, han får sova i vagnen. Bara om han verkligen ÄR sjuk så ställer jag in.

Jag litar ju inte på min kompis längre så jag brukar bara boka in henne om jag ändå inte hade något annat att göra. Jag väljer aldrig "bort" något för att vara med henne, om du förstår.

Generaliserat ångestsyndrom. Det är inte alltid så lätt att berätta, tyvärr.

Om ni bor i samma stad och ändå vill fortsätta att umgås så kan ju ett sätt vara att ni helt enkelt slutar planera saker. Åk hem till henne på spontanbesök och ta med en kaka. Är hon inte hemma så är hon inte hemma. Men det är trist att se fram mot att göra något kul och umgås, och sedan gång på gång bli besviken och ensam. Man hade ju kunnat göra något bättre av sin tid än att deppa över en inställd träff.

I perioder händer det ofta. Vi brukar ses någon gång i veckan, ibland varannan. Nu har de varit 3 gånger i rad hon ställt in. Vi kan planera in roliga saker vi ska göra som utgång till exempel och om  jag då inte hör av mig (har testat henne medvetet) så blir det inget. Jag är inte den som blir sur om man ställer in för att man är trött någon dag eller inte orkar, men det är sättet hon ställer in på som gör mig besviken. Så sent som möjligt (en kvart innan eller när jag ringt och undrar vart hon är) och då säger hon inte att hon mår dåligt utan har alltid en ursäkt som att "jag vill SÅ gärna va med men det går inte p.g.a det och det och det". Det är dessutom oftast hon som vill planera och föreslå roliga saker vi ska hitta på.

Jag vet att min vän inte mår så bra i perioder och jag tror att det är en av orsakerna till att hon ställer in. Hon ställer oftast in roliga saker som utgång, häng med flera osv. Kan ju vara på grund av att hon mår dåligt. Men känner inte att jag vill lida för det samtidigt. Om hon hade varit ärlig med att hon mådde dåligt och vi inte planerat in träffar utan bestämmer samma dag hade det inte varit några problem för mig. Men jag tror tyvärr att det handlar mycket om att hon är väldigt nonchalant som person.

Har också en sådan vän - fast hon kan höra av sig 15 minuter efter bestämd mötestid... Från början irriterade det mig mycket. Men jag nu att hon lider av depression. Så jag bokar aldrig upp något "kostsamt" med henne längre (middag, bio etc.) utan bara fika eller leka i parken med barnen. Sen berättar jag inte får min son att vi ska träffa dem, utan det får bli en överraskning om vi ses i lekparken. Ska hon och jag träffas ensamma, så ser jag till att jag har en bra bok/tidning som jag i nödfall kan och vill läsa om hon inte dyker upp på fikat. Jag tycker om henne, men räknar inte med att hon kan komma - och det står jag ut med för hon är trevlig när vi väl ses.
Välj hur du känner för din vän och vad du "står ut med" i ditt liv.

Förstår hur du känner. Man ska inte använda jobb/barn som svepskäl för när det väl händer något på jobbet eller med barnet så tror man ju inte på personen utan tolkar det som ännu en dålig ursäkt. När man använder svepskäl blir det oftast svårt att säga att man tycker det är dålig stil, för rent teoretiskt skulle de kunna ha skäl till att inte komma men det blir så genomskinligt ändå. Ska kanske börja göra likadant som du att bara ses när jag inte har nåt bättre för mig. Har du sagt ifrån någon gång till henne?