Anonym

Äldre 27 Jun 10:47

50 svar

kompisen ställer in 15 min innan vi ska ses

Jag har en vän som jag har det bra tillsammans med och vi trivs i varandras umgänge, men det finns ett problem. Ibland ställer hon in våra träffar (det kan vara 15 minuter innan vi ska ses och då oftast efter att jag hör av mig till henne). Hon har alltid förklaringar som "hänt en grej på jobbet och måste jobba över", "fick akut ont i magen" osv osv. En gång var ursäkten att hon fastnat i telefonkö. Samma sak gäller vid sms. Jag kan få jättefina smsa från henne som gör att man känner sig speciell men hon kan helt strunta i att svara på mina om hon inte känner för det.

Jag vet inte varför hon gör såhär? Vill tillägga att jag inte är mer angelägen om att ses än vad hon är. Vi hör av oss ungefär lika ofta.

Igår ställde hon in utan förvarning igen och jag känner att det inte är okej. Hon slösar min tid (hade ju kunnat träffa någon annan). Samtidigt vill jag inte vara bitter och sur (kryllar inte av vänner runt mig). Hade ni sagt ifrån?

Anonym Trådstartaren

Äldre 27 Jun 11:45

#21

Vinterankan skrev 2012-06-27 11:37:07 följande:

Har också haft en liknande vän. Slutade med att ingen i vårt "gäng" någonsin planerade någonting med bara henne så att man kunde göra det man planerat ändå men utan henne när hon inte kom. Fast nu så har ingen kompis kontakt med henne längre. Droppen som fick bägaren att rinna över var när hon tog initiativ till att vi skulle ha en fest för min bästa vän (som också var en av hennes absolut bästa vänner) som bor utomlands och kommer hem en gång per år. Först hjälpte hon inte till någonting med festen och sedan ställde hon in i sista sekund för att hon skulle gå på kräftskiva. För hennes sambos kusin skulle komma på kräftskivan och eftersom att hon bodde i en annan stad så sågs de inte så ofta. Kusinen bodde ca 10 mil bort, vår vän 10 timmars flygresa bort...

Efter det har ingen hört av sig till henne igen.

Bra att ingen hörde av sig till henne sen. Vad är det för fel på människor? Tror tyvärr att vissa (hur snälla de än är) är för uppe i sig själva och sina behov att det går ut över andra.

Anonym

Äldre 27 Jun 12:14

#22

Hej, jag känner igen mig i beskrivningen av din kompis tyvärr. Jag har ofta varit den som ställt in med kort varsel.

Jag måste säga att jag aldrig tänkt på att det kan kännas så här för den andra om jag ställt in. Det känns hemskt att tänka på att mina vänner kan ha känt sig "överkörda" osv. Jag har tyvärr bipolära drag (läkare har inte kunnat fastställa exakt vad, men en läkare satte den diagnosen på mig) vilket gör att jag ofta är pigg och stark och bokar in saker, men sen när jag väl ska göra dem så kan jag ofta plötsligt må fruktansvärt dåligt. Jag pendlar mellan glad och djupt deprimerad med snabba växlingar och det är fruktansvärt jobbigt. Det är inget jag själv kan styra över tyvärr och det har aldrig varit fråga om att "köra över" en vän.

Jag reagerar på att du låter lite "kall" (ursäkta uttrycket, vill bara säga hur jag upplever det). Jag hade gärna sett att en vän som kände sig överkörd av mig berättade det direkt för mig. Jag hade blivit sjukt ledsen för min väns skull, men glad att få chans att göra något åt det. Tänk dock gärna på hur du lägger fram det för din vän. Jag uppfattar en del ilska i dina inlägg (förståeligt kanske, men ändå) och om du bryr dig om din vän på riktigt kanske det är bra att vara inställd på att lyssna också. Förmodligen har din vän något liknande som jag, dvs. psykiska problem som står i vägen för mer normalt beteende i en kompisrelation.

Numera bokar jag nästan aldrig in något med vänner, eftersom jag vet att jag är så dålig på att förutse hur jag kommer må när vi väl ses. Vissa vänner vet om detta och vi har en deal om att höras lite då och då för spontanträffar, istället för att boka in saker långt i förväg. Det funkar mycket bättre. Då kan man alltid se på dagsformen.

Det är fruktansvärt att behöva ställa in med en vän, och förmodligen mår din vän dåligt över detta och över en hel del annat. Kanske ni kan hitta ett bättre sätt att umgås, prata i telefon istället för att ses, eller bara ses spontant istället för att boka in en träff en dag innan. (För en sån som jag kan det till och med vara svårt att förutse mitt mående några timmar innan pga. min diagnos). Lycka till!

Anonym

Äldre 27 Jun 12:16

#23

Ja.. det är surt med sådana vänner. Generellt brukar det bero på att personen ifråga faktiskt inte är vidare angelägen om att fortsätta vara vänner alternativt tar en för givet eftersom man är så dålig på att säga ifrån. Fortsätter man vara vänner trots att de dissar en i sista sekund hela tiden så "bevisar" man ju att det är okej att dissa en i sista sekund utan att det blir konsekvenser i form av sura miner eller att man blir ovänner.

Har haft två sådana vänner. Ena dissade mig för att jag var "ointressant" eftersom hon alltid tackade nej till mig i sista sekund ifall hon fick mer intressanta förslag. Kändes inte så bra, man var så uppenbart nedprioriterad och med tiden började hon behandla mig som skit eftersom hon förmodligen vant sig vid att hon kunde sätta sig på mig utan att jag tydligt markerade att det inte var okej. Hon tyckte hon var bättre än mig och orkade därför inte visa respekt för mig, och sådana vänner vill jag ju inte ha!

Den andra.. hon var bara ointresserad av vänskap (förmodar jag) eftersom hon ställde in i sista sekund om och om igen för att hon inte "hade lust", "inte kände för det" etc även till saker som varit planerat i flera månader - i sista sekund förstås så att man inte hade möjlighet att få tag i en annan kompis. Hon var inte deprimerad etc utan bara allmänt ointresserad av mig ändå förväntade hon sig att jag skulle försätta kontakta henne så att hon kunde säga nej till mina förslag eller ställa in (hon var missnöjd ifall jag inte hörde av mig, det lät hon mig veta via ryktesvägen, men själv tog hon aldrig kontakt frivilligt). Nu sprider hon rykten om att vänskapen tog slut pga att JAG alltid ställer in i sista sekund och aldrig har lust att umgås. Så ja, jag har väl fått den officiella skulden trots att det var hon som alltid ställde in hela tiden, men det är det värt. Jag umgås hellre med vänner som gillar att umgås med mig:)

Anonym (gad)

Äldre 27 Jun 12:20

#24

Anonym skrev 2012-06-27 12:14:44 följande:

Hej, jag känner igen mig i beskrivningen av din kompis tyvärr. Jag har ofta varit den som ställt in med kort varsel.

Jag måste säga att jag aldrig tänkt på att det kan kännas så här för den andra om jag ställt in. Det känns hemskt att tänka på att mina vänner kan ha känt sig "överkörda" osv. Jag har tyvärr bipolära drag (läkare har inte kunnat fastställa exakt vad, men en läkare satte den diagnosen på mig) vilket gör att jag ofta är pigg och stark och bokar in saker, men sen när jag väl ska göra dem så kan jag ofta plötsligt må fruktansvärt dåligt. Jag pendlar mellan glad och djupt deprimerad med snabba växlingar och det är fruktansvärt jobbigt. Det är inget jag själv kan styra över tyvärr och det har aldrig varit fråga om att "köra över" en vän.

Jag reagerar på att du låter lite "kall" (ursäkta uttrycket, vill bara säga hur jag upplever det). Jag hade gärna sett att en vän som kände sig överkörd av mig berättade det direkt för mig. Jag hade blivit sjukt ledsen för min väns skull, men glad att få chans att göra något åt det. Tänk dock gärna på hur du lägger fram det för din vän. Jag uppfattar en del ilska i dina inlägg (förståeligt kanske, men ändå) och om du bryr dig om din vän på riktigt kanske det är bra att vara inställd på att lyssna också. Förmodligen har din vän något liknande som jag, dvs. psykiska problem som står i vägen för mer normalt beteende i en kompisrelation.

Numera bokar jag nästan aldrig in något med vänner, eftersom jag vet att jag är så dålig på att förutse hur jag kommer må när vi väl ses. Vissa vänner vet om detta och vi har en deal om att höras lite då och då för spontanträffar, istället för att boka in saker långt i förväg. Det funkar mycket bättre. Då kan man alltid se på dagsformen.

Det är fruktansvärt att behöva ställa in med en vän, och förmodligen mår din vän dåligt över detta och över en hel del annat. Kanske ni kan hitta ett bättre sätt att umgås, prata i telefon istället för att ses, eller bara ses spontant istället för att boka in en träff en dag innan. (För en sån som jag kan det till och med vara svårt att förutse mitt mående några timmar innan pga. min diagnos). Lycka till!

Jättebra (be-)skrivet!!!

Anonym (samma här)

Äldre 27 Jun 12:22

#25

Ta mod till dig och prata med henne. Jag förlorade kontakten med en vän av samma anledning. Nu i efterhand har jag förstått att det berodde på psykiska bekymmer. Detta hade jag ju kunnat hantera om jag vetat om det. Vi var tyvärr ej så tighta att hoin berättade det för mig. SÅ SYND!

Anonym Trådstartaren

Äldre 27 Jun 12:29

#26

Anonym skrev 2012-06-27 12:14:44 följande:

Hej, jag känner igen mig i beskrivningen av din kompis tyvärr. Jag har ofta varit den som ställt in med kort varsel.

Jag måste säga att jag aldrig tänkt på att det kan kännas så här för den andra om jag ställt in. Det känns hemskt att tänka på att mina vänner kan ha känt sig "överkörda" osv. Jag har tyvärr bipolära drag (läkare har inte kunnat fastställa exakt vad, men en läkare satte den diagnosen på mig) vilket gör att jag ofta är pigg och stark och bokar in saker, men sen när jag väl ska göra dem så kan jag ofta plötsligt må fruktansvärt dåligt. Jag pendlar mellan glad och djupt deprimerad med snabba växlingar och det är fruktansvärt jobbigt. Det är inget jag själv kan styra över tyvärr och det har aldrig varit fråga om att "köra över" en vän.

Jag reagerar på att du låter lite "kall" (ursäkta uttrycket, vill bara säga hur jag upplever det). Jag hade gärna sett att en vän som kände sig överkörd av mig berättade det direkt för mig. Jag hade blivit sjukt ledsen för min väns skull, men glad att få chans att göra något åt det. Tänk dock gärna på hur du lägger fram det för din vän. Jag uppfattar en del ilska i dina inlägg (förståeligt kanske, men ändå) och om du bryr dig om din vän på riktigt kanske det är bra att vara inställd på att lyssna också. Förmodligen har din vän något liknande som jag, dvs. psykiska problem som står i vägen för mer normalt beteende i en kompisrelation.

Numera bokar jag nästan aldrig in något med vänner, eftersom jag vet att jag är så dålig på att förutse hur jag kommer må när vi väl ses. Vissa vänner vet om detta och vi har en deal om att höras lite då och då för spontanträffar, istället för att boka in saker långt i förväg. Det funkar mycket bättre. Då kan man alltid se på dagsformen.

Det är fruktansvärt att behöva ställa in med en vän, och förmodligen mår din vän dåligt över detta och över en hel del annat. Kanske ni kan hitta ett bättre sätt att umgås, prata i telefon istället för att ses, eller bara ses spontant istället för att boka in en träff en dag innan. (För en sån som jag kan det till och med vara svårt att förutse mitt mående några timmar innan pga. min diagnos). Lycka till!

Det som är grejen är att jag alltid haft förståelse för min väns ursäkter. Jag har aldrig visat öppet att jag blivit besviken. Du får absolut tycka att jag låter kall men om du vänder på det och tänker att du är kompisen som alltid får ett sms i sista sekund att ni inte kan ses (och då skriver ju hon inte att hon mår dåligt utan kommer med massa andra ursäkter). Om det är lördagkväll och du ser fram emot kvällen och hon ställer in i sista sekund så kanske det är försent att planera in något annat. Då hade du tex kunnat tacka ja till en annan grej men istället sitter du själv på en av veckans två eldiga dagar för att din kompis inte kan vara uppriktig. Det drabbar ju mig för att min vän inte tar ansvar för sina handlingar. Jag har förståelse för att folk mår dåligt men om man inte är uppriktig med hur man mår så blir det svårt att hitta en lösning.

Men jag ska som sagt ta upp det på ett snyggt sätt. Syftet med att ta upp det är inte att få ut massa aggressioner utan att hitta en lösning, jag vill gärna behålla kontakten min vän och få det att fungera så att det känns bra för båda.

Jättebra att du är uppriktig med hur du mår och att du inte bokar in saker. Lycka till själv!

Anonym Trådstartaren

Äldre 27 Jun 12:36

#27

Anonym skrev 2012-06-27 12:16:46 följande:

Ja.. det är surt med sådana vänner. Generellt brukar det bero på att personen ifråga faktiskt inte är vidare angelägen om att fortsätta vara vänner alternativt tar en för givet eftersom man är så dålig på att säga ifrån. Fortsätter man vara vänner trots att de dissar en i sista sekund hela tiden så "bevisar" man ju att det är okej att dissa en i sista sekund utan att det blir konsekvenser i form av sura miner eller att man blir ovänner.

Har haft två sådana vänner. Ena dissade mig för att jag var "ointressant" eftersom hon alltid tackade nej till mig i sista sekund ifall hon fick mer intressanta förslag. Kändes inte så bra, man var så uppenbart nedprioriterad och med tiden började hon behandla mig som skit eftersom hon förmodligen vant sig vid att hon kunde sätta sig på mig utan att jag tydligt markerade att det inte var okej. Hon tyckte hon var bättre än mig och orkade därför inte visa respekt för mig, och sådana vänner vill jag ju inte ha!

Den andra.. hon var bara ointresserad av vänskap (förmodar jag) eftersom hon ställde in i sista sekund om och om igen för att hon inte "hade lust", "inte kände för det" etc även till saker som varit planerat i flera månader - i sista sekund förstås så att man inte hade möjlighet att få tag i en annan kompis. Hon var inte deprimerad etc utan bara allmänt ointresserad av mig ändå förväntade hon sig att jag skulle försätta kontakta henne så att hon kunde säga nej till mina förslag eller ställa in (hon var missnöjd ifall jag inte hörde av mig, det lät hon mig veta via ryktesvägen, men själv tog hon aldrig kontakt frivilligt). Nu sprider hon rykten om att vänskapen tog slut pga att JAG alltid ställer in i sista sekund och aldrig har lust att umgås. Så ja, jag har väl fått den officiella skulden trots att det var hon som alltid ställde in hela tiden, men det är det värt. Jag umgås hellre med vänner som gillar att umgås med mig:)

Usch, låter inte som snälla vänner. Min vän dyker upp ungefär 60 % av det vi bestämt. I peridoer (som nu) mycket mindre.

Jag känner igen mig mycket i det du skriver att du aldrig sa ifrån till dem. Jag säger nästan aldrig ifrån om jag blivit behandlad dåligt för jag är rädd att det ska bli konflikter. Jag får ofta höra att jag är "för snäll". Och det kan säkert ligga något i det du skriver att hon kanske vet att det inte blir konsekvenser om hon ställer in i sista sekund. På senaste tiden har jag dock insett att det tar för mycket energi att gå runt och vara besviken på andra. Bättre att säga ifrån, men jag är rädd att jag skulle få behöva rensa en hel del i min umgängeskrets då och då skulle jag känna mig ganska ensam.

Anonym (gad)

Äldre 27 Jun 12:41

#28

Anonym skrev 2012-06-27 11:45:30 följande:

Vad är det för fel på människor? Tror tyvärr att vissa (hur snälla de än är) är för uppe i sig själva och sina behov att det går ut över andra.

Ja vad är det för fel på människor som inte kan säga ifrån och ta en diskussion öppet om saker... Myntet har alltid två sidor vet du.

Anonym Trådstartaren

Äldre 27 Jun 12:58

#29

Anonym (gad) skrev 2012-06-27 12:41:54 följande:

Ja vad är det för fel på människor som inte kan säga ifrån och ta en diskussion öppet om saker... Myntet har alltid två sidor vet du.

Jag vet om att jag har svårt att säga ifrån (när det gäller vänner inte i övrigt på något annat plan). Men jag har heller inga elaka vänner som trycker ner mig medvetet. Jag har några få nära vänner som jag kan ta upp saker med utan problem och så har jag en del som jag inte kan det med. När jag säger att jag har svårt att säga ifrån så menar jag att jag inte är den som hugger till i första taget utan hellre backar undan med rädsla för konflikt. Du har förmodligen inte läst allt jag skrivit eftersom du får det att låta som att jag inte kan ta en diskussion överhuvudtaget. Jag har (som jag skrivit) tänkt ta upp det här med min vän och bli bättre på att säga ifrån.

och angående "myntet har alltid två sidor". Du verkar inte vara här för att vilja diskutera och sätta dig in i andra människors syn på saker, så frågan är väl snarare vad gör du här.

Anonym

Äldre 27 Jun 12:59

#30

Anonym skrev 2012-06-27 12:36:41 följande:

Usch, låter inte som snälla vänner. Min vän dyker upp ungefär 60 % av det vi bestämt. I peridoer (som nu) mycket mindre.

Jag känner igen mig mycket i det du skriver att du aldrig sa ifrån till dem. Jag säger nästan aldrig ifrån om jag blivit behandlad dåligt för jag är rädd att det ska bli konflikter. Jag får ofta höra att jag är "för snäll". Och det kan säkert ligga något i det du skriver att hon kanske vet att det inte blir konsekvenser om hon ställer in i sista sekund. På senaste tiden har jag dock insett att det tar för mycket energi att gå runt och vara besviken på andra. Bättre att säga ifrån, men jag är rädd att jag skulle få behöva rensa en hel del i min umgängeskrets då och då skulle jag känna mig ganska ensam.

ja det är möjligt att du skulle känna dig ganska ensam, men är inte det bättre att vara lite ensam i en period så att du har all tid i världen att satsa på vänner som är värda all den omtanke och energi som du verkar lägga ner på dina vänner?

Ibland kan det förstås hjälpa att säga till, men det verkar som att när vänner förlorat respekten för en och börjat köra över utan att ta notis om hur man känner när de gör det, så är det svårt att återställa respekten hur man än bär sig åt. De kan ha svårt att ta en på allvar när man säger ifrån utan verkar mest betrakta en som lite löjeväckande.

Har upptäckt att man har både lättare att få vänner och lättare att få GODA vänner om man är bra på att säga ifrån redan från dag ett. Då menar jag inte på ett grälsjukt sätt, utan att man genast tar tag i saken när man känner sig illa behandlad. Man hymlar inte men vad man känner men är heller inte grälsjuk. Folk "lär sig" att man inte låter sig bli behandlad hur som helst, de får en helt annan respekt för en än när man är en riktig dörrmatta, folk verkar dessutom tycka bättre om mig nu än vad de gjorde tidigare då jag var så mesig att jag accepterade all skit som "vänner" öste över mig. Självförtroendet ökade av att våga säga ifrån och att bli behandlad med respekt, det är en helt annan typ av vänner som dras till mig nu än vad det var innan då jag var för mesig:)

kort sagt:
mesig = "vänner" som bara tar och tar men inte ger någonting i utbyte, man ältade om och om igen varför de beter sig på ett dåligt sätt, gick jämnt och tänka på vad man ska göra åt det (men ändå inte gjordenått åt det i rädsla för att förlora dem som vänner eftersom man hade så pass få). Man mådde egentligen inte så bra av att vara vän med dem men intalade sig att det iaf var vänner (även om de uppvisade lite mobbningstendenser till o från).
Säga ifrån = goda vänner där det finns ömsesidig respekt och som får en att må bra, man vet att de kommer dyka upp ifall det krisar och man verkligen behöver någon på samma sätt som jag genast beger mig hem till dem ifall det krisar hos dem.

kompisen ställer in 15 min innan vi ska ses

INNEHÅLL