Så gick det för oss i "För oss med BF Juni/Juli 2012 :)"

Efter att jag haft värkar i nästan två dygn, med allt mellan en halvtimme och tio minuter emellan, var de äntligen nere på 3-5 minuter vid 23-tiden söndag 8 juli. Kl 23.10 kom vi in på sjukhuset och när det konstaterats att jag var öppen 3 cm fick jag välja om jag ville stanna eller åka hem en sväng igen för att försöka vila, men vid det läget kände jag bara: TA HAND OM MIG - JAG ÅKER INGENSTANS! ;)
   Det blev ett varmt och låångt bad och akupunkturnålar i panna och händer för avslappning och smärtlindring. Lite kanske det hjälpte, men mest hjälp var det nog ändå att ha sambons hand att krama vid varje värk. Timmarna efter det är mest ett töcken och jag vet att jag reagerade över hur lång tid som gått varje gång jag tittade på klockan. Jag provade lustgas någon gång under natten, men konstaterade på en gång att jag inte tyckte om den, blev bara snurrig och tyckte inte att den hjälpte nämnvärt mot smärtan, så den sa jag bestämt ifrån till, trots att barnmorskan absolut tyckte att jag skulle prova lite till.
   Vid 3.30 på morgonen blev jag tillfrågad om jag ville prova ryggbedövning och det ville jag. Narkosläkaren kom in och frågade mig om det stämde att jag ville ha ryggbedövning, jag sa ja och han frågade om jag fått förklarat för mig hur det funkar och vad det innebär. Det hade jag inte... "Men du vet ändå att du vill ha den?" Ja, ja, ja, bara ge mig! Eller ännu hellre, söv mig! Fick i alla fall min bedövning och sen mådde jag TOKBRA ända till halv åtta-åtta, när barnmorskan tyckte att allt gick lite för långsamt och satte in värkstimulerande dropp och ströp min älskade bedövning. 
   8.50 var det dags att börja krysta och 9.05 är han född, våran lilla pojke :)

2870 g och 49 cm