Särkullsbarns arv
Jag börjar med att undanbe mig biomammors och andras kommentarer om hur hemskt det är att försöka minimera särkullsbarns arv eller hur knäpp jag och min man är. Den här tråden är inte till för era åsikter, eller skriven med särkullsbarnens bästa i åtanke.
Jag vet att min fråga inte är vidare korrekt, men det vore intressant att veta hur ni med särkullsbarn på er partners resonerar på ett ställe där ni kan vara helt anonyma. Dela tips och byta idéer är syftet med tråden.
Jag är gift och har barn med en man som har barn sedan tidigare, bor i hus som vi gemensamt köpt och betalar men som jag äger på pappret. Vi har helt gemensam ekonomi och betalar underhåll för de tidigare barnen. Umgänget har gått från vv till vh till inget alls pga konflikter mellan föräldrarna som har varit helt sjuka och även de kostat multum ekonomiskt och på andra sätt. Jag tjänar mer än min man, är ekonomiskt sinnad och har hand om ekonomin. Min man är en lågavlönad ekonomisk slarver för att vara uppriktig. Utan mig hade han inte haft något. Det låter drygt att säga, men så är det.
Jag har absolut ingen lust att bli av med hus eller köpa ut de tidigare barnen i det fall det händer min man något. Jag vill inte heller betala en dyr livförsäkring för min man. Ur min synvinkel är det nog att jag redan har betalat för deras uppväxt. Jag bryr mig om att säkra mina barns uppväxt, jag har ett sparkapital för mina barns framtid, och jag kommer att göra allt jag kan för att det inte ska komma andra än dem till godo. Jag vill inte att det vi med mig som drivande kraft byggt upp ska delas alls.
Nu undrar jag om det finns fler i min situation, och hur ni i så fall har löst det?
