Midsommargänget III

Man kan väl egentligen aldrig få för mycket kläder eller hur! Eller varför har man åtta svarta kavajer hängande i garderoben - nästan identiska dessutom

En kvar

Och vinnare blev Oz! Grattis tjejen! Tack alla andra som kämpade - Elin, HG och Flinx

Idag blaskväder - man kan ju egentligen bli olycklig för mindre . Lycka till på VULet imorgon! Det kommer gå kanonish - I am sure! Jag hade inbokad vultid till den 10:e. Dum som jag var skrev jag in alla inbokade tider i min agenda - det har jag i alla fall lärt mig till nästa gång att man inte ska göra

Jag BIMar på söndag (dag 28). Är skendräktig som vilken tik som helst . Illamående. förra veckan varje kväll, från och med igår även hela dagarna, svullen om magen och molvärk som sitter i konstant och även drar ner mot benen, konstiga bröstvårtor (började redan denna cykels sista mensdag), sur utav bara faan och trött, trött, trött, trött.

Förmodligen är ju allt detta bara skendräktighetssymtom. Sambon hävdar dock att han prickat rätt och så ler han världens mest fåniga, men naturligtvis gulliga leende

Oz - jag räknar alltid från första dagen, även om det skulle komma lite tror jag! I mitt fall börjar störtfloden direkt - ingen förvarning what so ever

Det konstiga är att jag inte alls kommer ihåg hur jag upplevde tiden före min förra BIM som ju resulterade i gravning. Jag har för mig att jag mådde helt normalt. Någon av er som kommer ihåg hur jag mådde?

Detta är ju förmodligen skendräktighetssymtom - jag kan tänka mig att kroppen ännu mer efter ett MF reagerar starkt och konstigt. mensen var ju helt fucked up - störtflod i en hel vecka för att sedan på natten mellan lördagen och söndagen stänga av sig och sedan producera normala flytningar.

Well, den som lever får se!

Rally tror jag också stenhårt på! Och jag skulle bli så glad för din skull om det verkligen är så! Kram till Rally!

Visst var det mina bröstvårtor som såg ut som om de var på väg att knoppas av. Små och smala längst in mot vårtgården och skitstora och feta längst ut. Totalt okänsliga också. I normala fall räcker det med att andas på dem för att jag ska gå i gång, men då spelade det ingen som helst roll vad man gjorde. Munter reagerade nada

Nu är brösten annorlunda på ett annat sätt - overkligt stora vårtgårdar, och ständigt hårda bröstvårtor.

Självklart tussar och nojjar man sig - herre gud, man vill ju inget annat än vara gravad och få barn!!

Det låter ju som en klyscha, men är ju trots det helt sant: Sverige är så fantastiskt vackert!

En gammla pojkvän var hypokondriker. Vi var tillsammans i fyra år och han hann nog smitta mig en del under de åren - när brösten var konstiga sist klämde, kände och masserade jag dem som en galning faktiskt - var övertygad om att det var bröstcancer