Rädd för neurologisk sjukdom

Har du högt blodtryck? Jag kan förstå på ett sätt att läkarna fastnar lite i din ångest och har den som förklaring då stress utlöser påslag och höjer bt som kan ge pirr och andra märkliga sensationer. är man sedan lätt hypokondrisk( jag är en gigantisk hypokondriker!) så tolkar man signalerna till det man är mest rädd för att det ska vara.  Har du haft nå problem med karpateltunnelsyndrom under graviditeterna?

Har inte högt blodtryck, har legat normalt, lite åt det lägre hållet. Inga problem med karpaltunnelsyndrom, snarare att de trott på ulnarisinklämning då det är ringnfinger och lillfinger som är påverkade. Jag vet att det är lätt att fastna på min ångest men ibland känns det så hopplöst att det är svaret på allt, är rädd att de ska missa något.

Jag förstår hur det känns. Har levt med ångest under många år och det är ett helvete. Är det just ALS du är rädd för eller är det generellt neurologiska sjukdomar? Jag undrar för det att man fastnar på sin största fasa.
Har du fått göra någon neurologisk undersökning?

Jag är jätterädd för ALS och tycker att mina symtom pekar åt det hållet. Det är väl kanske lite så att man fastnar på det som är mest allvarligt och otäckt. Har fått göra en enkel neurologisk kontroll med lite reflexer och klämma händer samt en noggrannare neurologisk kontroll hos sjukgymnasten som kollade reflexer jag inte visste fanns. Som det är nu kan jag inte släppa tanken på detta och går och känner efter i kroppen hela tiden och är på helspänn

Jag förstår hur det känns denna oro. Men det finns en uppsjö andra tillstånd som orsakar samma symtom som det du beskriver. Ofta är det så att man först får ett symtom, en smärtkänsla, pirr, darr. Sedan kommer den makalösa hjärnan in och tolkar detta som bevis på att man har den sjukdom man är så rädd för.
Därefter startar ekorr-hjulet. Man känner efter och tolkar varenda liten signal som ett symtom på det fasansfulla.
Det är en svår cykel att bryta, det vet jag. Icke lätt inte.

Jag förstår att det är svårt, men försök att släppa det för små stunder av dagen. När tanken kommer, tvinga dig själv att tänka på annat. Det är dyngsvårt men det går till slut. För mig är det nästan ett tvångsbeteende när tankar på nån sjukdom kommer. Det är makalöst svårt att bryta cykeln, men det går.

Ju mer du känner efter, i det tillstånd av ångest och rädsla du har, desto mer kol lägger du på elden. Sjukgymnasten hade förmodligen upptäckt om det hade varit tal om något annat än ulnarisnerven. Det kan mycket väl vara en ulnariskompression. Har du skadat dig i armen eller handleden någon gång? Eller har haft ett monotont arbete?

Du har så rätt, vet det men precis som du säger så fastnar jag i tanken och kommer inte därifrån:(.

Har tidigare lyckats mycket bra med KBT men just nu fungerar inte det jag lärt mig.

Jag har en gammal skärskada snett över armbågen på utsidan samt att jag när jag inte är föräldraledig så jobbar jag på en Neonatalavdelning, ofta med händerna i en kuvös.

Hur gör du för att bryta det negativa mönstret?

Aha en armbågsskada kan faktiskt förklara dina symtom. Då blir det mycket lyftande i skeva ställningar antar jag på jobbet alltså.

När tankarna kommer så tvingar jag mig att sjunga exempelvis. Skittöntigt men det hjälper faktiskt. Det blir en liiten brytning som hjälper hjärnan att koppla om. Jag försöker avleda mig så mycket jag kan på annat. Spelar tvspel löser korsord, städar allt möjligt som gör att jag tänker på annat. En annan bra sak är faktiskt att göra saker som får igång serotoninet =) äta lite choklad, göra saker som gör dig glad! Det hjälper också i omprogrammeringen. O lite snask är ju aldrig fel ;)

Det går bra vissa dagar och andra dagar går det sämre, då har jag alla möjliga sjukdomar...och naturligtvis har jag alla möjliga symtom på dem också.

pröva med lite avledning och låt hjärnan vila från tanken en stund. Och KBT är ju kanon, men då måste du nå ett visst stadie där du kan ta till dig hjälpen. När man är mitt upp i lidandet och ångesten är det omöjligt att tänka logiskt och då hjälper inte terapi. Försök med avledning, få igång serotoninet rejält med skratt, choklad och annat kul =)

Tack för tipsen,ska försöka avleda tankarna så gott det går. Vet ju att jag är så fixerad vid min kropp och hur den känns att jag lägger märke till obetydliga symtom också som jag tolkar till något negativt.

Kolla hypotyreos.