Där är ju dagisfröken!!!!!

Haha, vilka sjuka människor det finns !

Jag är lärare på lågstadiet och bor där jag jobbar, men jag tycker att "mina" föräldrar är väldigt duktiga på gränssättning. De ber för sjutton om ursäkt om de nån gång behöver ringa mig utanför arbetstid och med nåt enstaka undantag så gör de bara det om det är nåt viktigt. Jag har en förälder som smsar om lite banala saker ibland, men det stör mig väldigt lite.

När jag stöter på föräldrar och barn, vilket jag gör väldigt ofta, så hejar vi och byter några ord. På badstranden kan jag ibland få titta på nån snäcka som eleverna hittat eller så hänger de hos mig en stund när de leker med mina barn vilket ju är helt okej.

Jag har mitt eget barn på samma sola som jag jobbar också, vilket innebär att jag får vara pedagog under dagen, men mamma vid lämning och hämtning. Så jag kanske har blivit duktig på att själv tydliggöra mina olika roller? Sen har jag inga större problem att koppla om och prata med föräldrar om allehanda saker fast jag håller på att hämta mitt barn. Oftast hälsar jag dock bara kort på föräldrar när jag hämtar och lämnar, så de har nog inte svårt att se läget, att jag är mamma just då och har gått ifrån min yrkesroll. Jag har toppenföräldrar i min klass, helt enkelt!

Anonym (kontakt), vi har ju inte undervisning under hela vår arbetstid, så det löses ju smidigt genom att man ringer till skolan eller till lärarens privata nummer (om man fått nåt sånt) under normal kontorstid. Sen kan det ju vara lite klurigt att bli nådd under arbetstiden trots att man inte har undervisning, i alla fall för mig, eftersom vi inte har några telefoner som ständigt är bemannade. Jag sitter otroligt sällan på kontoret och jobbar, utan i klassrummet och kontoret står oftast tomt eftersom många kollegor gör lika. Sen sitter man i möten, är i kopieringsrum osv. Vi är nog ett rätt svårt släkte att få tag i!

Jag kan bara svara för mig själv, men jag har inget emot att man ringer hem till mig. Men som jag tidigare också skrev så gör mina klassföräldrar bara det om det är nåt viktigt och de gör oftast andra försök att få tag i mig först. Kanske skulle jag tycka det var jättejobbigt om jag blev kontaktad på kvällstid i hemmet var och varannan dag om småsaker?

Många mailar mig också och jag bemödar mig om att svara snabbt, så många tycker nog det är smidigt. Annars är det oftast jag som ringer och "stör" föräldrarna på deras jobb. Det blir ju en del konflikter mellan lågstadiebarn och även om det oftast reds ut på skoltid så vill jag berätta om de allvarligare incidenterna för föräldrarna själv, vilket föräldrarna är mycket glada och tacksamma för att jag gör. Kommunikation är ju grunden för en bra relation och den ska ju gå åt båda håll, så föräldrarna måste också känna att de kan nå mig utan att känna att de stör. Vi har hittat fungerande sätt i min klass, men om du känner dig osäker kanske du kan fråga läraren hur och när du når henom bäst?