Mmm! Den boken, Why Love Matters, ska jag försöka hitta på spanska, så jag kan läsa den för min man :)
MalinEddie, jag vet inte om du sa att det kunde vara interessant att höra hur det är i andra länder? Jag kan ju berätta lite hur det är i Ecuador...
Här får jag uppfattningen att man liksom inte använder sig av metoder över huvud taget, barnen är vakna när de vill, sover när de vill och man leker med dem när man kan. Så de får nog skrika en hel del också, för att man (enligt mamman) "inte kan vara överallt samtidigt". Sen spelar det ju mycket in att vissa mammor är heltidmammor, för alltid, medans de som jobbar har 3 månaders föräldraledighet. Tre! Då brukar barnen få vara med mormor (sällsynta fall farmor), och den generationen är nog mycket för att "skrika är bra för lungorna" osv.
Generellt ser jag att folk inte läser så mycket, utbildar sig själva utan lyssnar på de äldres tips mycket. Jag får ofta höra att "akta dej hon blir bortskämd" och liknande. Min svärmor sa tillexempel vid förlossningen att jag inte skulle amma dottern sittandes med henne i armarna, utan liggandes, så att hon inte vänjer sig och vill vara i armarna hela tiden. Men detta är samma kvinna jag vet bar sina barn på ryggen i sjal jättemycket... Min man lyssnar (förstås) på sina föräldrar, och även när de kommer med väldigt underliga tips som "slicka på en bit tidningspapper och sätt i pannan på henne så får ni bot på hickan" eller "måla nästippen röd så hon inte blir skelögd" osv. Hihi!
Åt de (vänner, svägerskor, totala främlingar) som undrar om jag inte är rädd att hon blir bortskämd brukar jag säga "jag har hört att ju mer man gosar och lyfter i början, desto mindre klängiga blir de sen", för att det ska bli så kort och tydligt som möjligt. Eller för att det ska låta mer personligt och på så sätt "gills" brukar jag jämföra med djur. Typ "min mamma säger -titta på hur andra djur gör. De släpper inte ifrån sig en valp, föl, unge, killing whatever ALLS förrän ungarna är så stora att de själva väljer att bli självständiga. Titta på kängurun som har ungen i ficka, aporna som går med barnen fastklistrade på ryggen. Det är mycket mer naturligt! Och så skriker de mindre."
Oj nu blev det lite OT här men jag tycker ändå att det hänger ihop. För att svara på frågan ovan, om övriga beteendet hör hop, så tror JAG absolut att det är så. I de flesta fall i alla fall, såklart inte i alla. Kan man med att lämna sitt barn att skrika ensam för att sova, så är man nog så att barnet ska klara att vara ensam, leka ensam, inte störa mamma osv.
Om ni har några fler tips för hur jag kan förklara min föräldrastil så kort och tydligt och enkelt som möjligt, utan att behöva gå in på typ "undersökningar visar" osv, tar jag tacksamt emot.