Vi som är emot CIO-metoder

I senaste Vi Föräldrar är det både en artikel ("Kan man skämma bort sin bebis?") och ett svar på en läsarfråga som snuddar vid CIO och eventuella konsekvenser av det. Även om det inte stod något för mig direkt nytt i dem så tyckte jag ändå det fanns bra och grundläggande information i innehållet. Jag tycker också Malin Bergström (som är barnpsykolog) sätter fingret lite på varför diskussioner kring sömn och barn kan bli så intensiva när hon skriver att "det är så basala behov som ställs mot varandra på nätterna: barnets anknytningsbehov mot vår sömnbrist, barnets trygghet mot vår hälsa".

Jag tror man både behöver normalisera OCH problematisera kring barn och sömn, och (som så ofta) skulle det behövas mer kunskap och ett mer enhetligt bemötande på BVC:er runt om i landet. På vissa håll skapas det problem som inte existerar när föräldrar får höra att barn med normala sönnmönster sover "fel", medan andra som har barn med riktiga sömnstörningar blir avfärdade med att "det är normalt". Att inte få stöd kan skapa en desperation som gör att man är villig att testa nästan vad som helst för att få sova och det måste vi komma ifrån.

Jag tror mer på försöka förändra "självständighetskulturen" som uppstått (återkommit?) kring spädbarn än vad jag tror på att attackera enskilda fall och att fokusera enbart på sömn. Den normala synen på spädbarn borde vara att de behöver oss och att vi ska uppmuntra dem genom att finnas där (och däri ryms även ett generellt avståndstagande från CIO), inte att vi från dag ett ska sträva efter självständiga barn. Hur man gör det är ju svårare...