Inlägg från: AnnaLovisa |Visa alla inlägg
  • AnnaLovisa

    Vi som är emot CIO-metoder

    Någon i den här tråden kanske har någon tanke kring det här.

    Jag har en kompis som har en 2,5 åring. De använde 5-min metoden när sonen var liten, kanske från att han var 6 mån, och tyckte att det hjälpte jättemycket med hans sömn. Jag vet att de hade det jobbigt i början med kolik, han hade ont i magen och skrek konstant hela kvällarna de första två månaderna, så jag kan förstå varför de tog till en extrem metod, de visst inte bättre och var helt slutkörda.

    Men nu har jag ett eget barn, och utan att ens veta mycket om konsekvenserna av CIO-metoder tycker jag att det känns helt fel att använda dem. Även AWs metoder känns helt sjuka att utsätta ett barn för. Jag skulle aldrig inte lyssna på mitt barn och överge det med sin egen gråt. Har svårt att förstå hur någon förälder kan resonera att det är ok.

    Till saken nu så är kompisens son numera väldigt "gränslös". Han kan klättra upp i famnen spontant på människor han inte känner, och springa ifrån sina föräldrar helt utan bekymmer. Direkt när jag märkte det så tänkte jag att anknytningen har blivit skadad. Mamman själv var orolig för ADHD, men jag jobbar med personer med neuropsykdiagnoser, och han är inte alls "dampig"(i brist på bättre uttryck), bara liksom rotlös, rastlös.

    Jag skulle jättegärna vilja ta upp det här med henne, men vet inte hur det skulle gå till utan att hon blir jättestött och känner sig som en dålig mamma. Det här har ju redan hänt, de har redan utsatt sin son för det här, så hon kommer kanske bara känna att det är en anklagelse. Men jag vill bara upplysa om att det kanske inte är så bra så att de tex inte gör på samma sätt med nästa barn.

    Hur gör man??

  • AnnaLovisa
    skogsvitter skrev 2012-11-27 17:20:49 följande:
    Inte för att förringa dina kunskaper eller det du känner, men han är 2,5 år. Det är helt normalt att de är gränslösa och beter sig på det här sättet. Det hör till utvecklingen! Om beteendet däremot kvarstår (eller hade funnits redan då han var bebis) så kan man såklart börja fundera på eventuellt bakomliggande orsaker, diagnoser osv men han är just 2,5 år och då är detta beteende fullkomligt normalt och väntat! Även min dotter (som var extremt klängig, typiskt osjälvständig osv som mindre) blev exakt så här när hon var runt 2,5 år och äldre. Jag såg en extremt tydlig utveckling hos henne just specifikt vid 2,5 år. Att hon plötsligt tydde sig till andra människor, sprang utan eftertanke iväg med andra barn och tycktes helt plötsligt inte alls bry sig om att ha mig i hälarna. Jag blev så chockad över den förändringen och den utvecklingen hos henne just eftersom hon alltid varit så fruktansvärt närhetskrävande och att det även var så hon alltid uppfattats av omgivningen. Vi fick ständigt höra att vi "skämde bort" henne eftersom hon alltid satt i våra famnar och i våra knän när hon var mindre. Tills hon plötsligt tog ett skutt i sin sociala utveckling och blev alltså precis som den grabb du nu beskriver. Och då även fast vi alltså "skämt bort" henne med närhet.

    Självklart kan pojken ha tagit skada på olika sätt ändå, beroende på hur han reagerade när han blev utsatt för 5mm (5mm är ju inte skadlig om det faktiskt är vad bebisen behöver, om du förstår mig rätt). Och om han redan som tex 1-åring eller ännu mindre bebis var så här "självständig" och gränslös så kan det absolut röra sig om en otrygg anknytning. Men jag vill bara påtala att just det du beskriver just här inte alls behöver ha någon koppling till anknytningsproblem (än mindre adhd precis som du själv skrev).
    Tack för svar! Jag har inte så mycket kunskaper egentligen annat än det jag känner i mammahjärtat. Jag hoppas att det bara är normalt beteende för åldern, jag har inte träffat något barn som beter sig så rotlöst, därför reagerade jag. Jag vet ju inte heller hur han reagerade när han var liten, var bara med dem en gång vid nattningen, innan jag själv hade barn. Då gick pappan in när han grät, för att mamman tyckte att det var för jobbigt att inte ta upp honom för att trösta.

    Men jag skulle som sagt ändå vilja prata med henne om att det kanske inte är så bra att låta ett litet barn gråta sig till sömns, då de planerar att utöka familjen. Men det känns helt omöjligt att ta upp, av anledningarna jag skrev.
  • AnnaLovisa

    Nu när jag tänker på det så sa hon till mig att han alltid varit så, och det var därför hon frågade mig ang. ADHD eftersom hon visste att det är medfött. Jag hade inte träffat honom på länge då och sa precis som du sa nu, att det nog är en del av utvecklingen. Det var först senare när jag träffade honom som jag reagerade på hans beteende och kopplade det till anknytningen och 5mm.

Svar på tråden Vi som är emot CIO-metoder