Vi som är emot CIO-metoder

Jag tänker så här: 

Barn är olika blyga till sin natur. Vissa barn älskar nya människor, andra barn vill hellre vara nära de man känner väl, precis som vi människor är mest. För att vara lite personlig så har jag alltid varit en utåtriktad person, jag tog mycket plats i klassrummet när jag var lite, och redan som bebis så älskade jag när mina föräldrar hade besök. (enligt min mammas berättelser, jag minns såklart inte) I de fall när jag upplevde något som skrämmande tydde jag mig däremot direkt till mina föräldrar. Det finns exempelvis foton på när jag vid 2,5 år ålder med skräckblandad förtjusning sitter i pappas knä när tomten kommer och inte riktigt vågar gå fram och ta emot paket utan att pappa följer med och håller mig i handen. (Tomten var av någon anledning hemskt otäck)

Min poäng är att det viktiga är att barnet, när det upplever något skrämmande, tyr sig och söker stöd hos föräldrarna. Vad barn upplever som skrämmande tror jag däremot är naturligt olika och att ett barn är mer eller mindre självständigt än andra tror jag inte i sig behöver vara farligt eller konstigt. Så frågan till barnets mor kanske är, om/när han blir rädd för något, kommer han och kryper upp hos föräldrarna då.