Så ledsen över min möhippa..

Jo det är ju det som är det roliga i kråksången.... Jag har en tärna, men det är mest för att jag åtmistonde inte ska se misslyckad ut inför släkten då min sambo så gärna ville ha en bestman (som är hans barndomsvän).
Hon har haft mycket med sig själv... men jag bad mina andra vänner att ta tag i det där eftersom det blev som det blev.. men det slutade med att min mamma fick ta tag i det i sista sekunden, för annars hade jag ju inte fått någon alls   

Jag är tacksam för de människor jag har i mitt liv och jag är väldigt lycklig, men såna här gånger bränner det ju verkligen till i hjärtat över att jag inte har bättre vänner än såhär. 
De har sårat mig mycket djupt och kan inte räkna med att jag någonsin ska prioritera dom heller i framtiden... 

Jo de kommer på bröllopet, men efter det kan dom fan se sig om efter en ny vän..

Den här dagen vart hastigt bestämt just för att mina "vänner" försökt få tag i varann via fb "men ingen svarade" (då ringer man väl?) så då sket de helt sonika i att fortsätta planera..

Jag är 25, mina vänner är i samma ålder och något äldre och både är gifta och har varit gift.. så nog borde de förstå hur viktig en möhippa är?
Det är ju då alla tjejkompisar ska samlas och hitta på skojiga och tokiga saker ihop, tycker jag.  

Ja det är just det där med att hitta nya vänner..
Kan inte förstå varför det ska vara så förbannat jävla svårt att hitta vettigt folk som inte snackar skit eller hänger ut hela ens liv inför andra.

 

De vet nog hur gärna jag ville ha en möhippa, det har inte precis varit någon hemlis att jag förväntar mig en.
För mig är detta ett oerhört stort svek, hur de helt enkelt sket i att fortsätta planera för att ingen svarar på facebook.
Och jag är ingen person som smörar för andra, så att fortsätta vara en god vän är inget alternativ för mig, jag hittar nya istället.
  

Vi umgås när tid finns, vi har alla familjer och heltidsjobb så det blir ju inte alls så ofta som förr i tiden innan "vuxenlivet" började.
Jag var säker på att iallafall 3-4 stycken skulle vara med, men sen finns det fler i bakgrunden som jag nog trott skulle ha kommit.

Det jag är mest sur över är hur de kunde börja planera men bara strunta i det för att folk inte svarade på FACEBOOK! Och de skyller på varandra bara har jag fått höra på omvägar.
Det roligaste av allt är att en av de där släktingarna tillåmed styrde om sitt jobbschema för min skull! Men mina egna vänner anser jag faktiskt att de kunde haft en stund över till mig, jag vet ju vad dom gjorde istället för att vara med.

Det spelar mindre roll, men inget av det var så viktigt att de inte kunnat ägna någon liten stund till mig. Ok att de inte kunde vara med hela dagen/kvällen men en stund!

Ja det är väl så det är.

Några verkar tro att jag var ute efter världens mest komplicerade och dyra möhippan, allt jag ville var att umgås och kanske få bli utsatt för dessa klassiska bus man gör med bruden.
Det hade kanske kostat dom 200 kronor med picknick och bag in box, och så väl känner de mig att de visste att jag inte ville åka på spa eller till barcelona. 

Jag fick trots allt en trevlig dag med de som på riktigt bryr sig om mig vilket jag är jätteglad för, det jag är mindre glad för är ju att jag fick det svart på vitt att jag faktiskt inte har bättre vänner än så som känner att de vill prioritera mig. Jag hade gjort allt för deras skull, för sån är jag.. 

Det som glädjer mig är att en av dessa vänner uppriktigt sagt är ledsen att hon inte kunde vara med och hade "giltliga skäl" till att inte vara med, hon är dessutom den jag känt sedan jag var barn så det känns ju bra iallafall.      

Jag anser mig inte vara någon bridezilla, jag har fixat det mesta själv med hjälp från mina föräldrar och min blivande. Har inte ens förväntat mig hjälp utan bara tagit emot den när den erbjudits (förutom av min blivande då, han får snällt hjälpa till ändå). Inte ens av min tärna har jag krävt något just för att hon haft mycket med sitt egna liv vilket jag såklart respekterar.
Jag är inte den som kräver något av mina "vänner", ställer alltid upp och har alltid varit en god lyssnare.

Någon undrade över hur många möhippor eller överraskningsfester jag anordnat och på det svarar jag 1. En överraskningsfest åt en av dessa vänner när vi fyllde 18, hon fyllde några dagar före mig men jag vart inte ens uppmärksammad på den festen heller.. 
Resten som är gifta har gjort det innan vi lärde känna varandra. 

Just nu känner jag mig bara som en liten myra som ingen ser, de glömde ju inte bara bort att fira min 18 årsdag utan även min 20 årsdag, och min möhippa... 
Typ alla "viktiga" dagar i mitt liv har jag blivit bortglömd. Yay.
Kanske borde dansa brudvals till "ingen vill veta var du köpt din tröja" haha  
Nä usch vad jag tar på mig offerkoftan nu känner jag, men nu har jag ju ventilerat mig (och ältat lite) så nu släpper jag det och går vidare med mitt liv.
Trots allt har jag ju en helt underbar familj och en fantastisk man vid min sida, han är verkligen min bästa vän.