Så ledsen över min möhippa..

På min möhippa kom enbart närmsta familjen. Inget var planerat mer än en middag så det var absolut inte pga ekonomi de inte kunde komma. Alla hade vetat i ett par år att vi skulle gifta oss så det kom inte hux flux heller, och alla mina vänner bor inom en halvtimmes radie så det beror inte på att det var långt för dem att åka heller. 

Väl på bröllopet sen bangade min lillasyster att komma. Hon skulle jobba.... 
Min ena tärna fick förhinder, hon skulle också jobba. Den andra stack direkt efter middagen eftersom hon skulle ta hand om sin lillebror sa hon (han var 18...)
Flera gäster droppade av i sista sekunden.
Dygnet innan bangade mina solister till ceremonin.

Gift blev jag dock ändå Med världens bästa man. Lever i ett lyckligt äktenskap och även om själva bröllopsdagen inte riktigt blev som jag önskade så är det petitesser i sammanhanget. Huvudsaken är ju att det inte är mannen det är fel på OCh om man ska se det från den ljusa sidan, nu vet jag vilka som är mina riktiga vänner! 

Alltså, det där var en del av anledningen till att min man och jag valde att ha ett överraskningsbröllop, att man inte ställer en massa förväntningar som folk många gånger inte lever upp till.  Jättemysigt med möhippa, jag har varit med på ett par stycken. Dock tycker jag ännu mer om att träffa mina vänner en och en, utan en massa ståhej och stoj, och sitta i en bastu eller äta lite mat - ensam med dem var försig.
Vi bestämde min man och jag, att ingen av oss var möhippe/svensexatypen och så hittade vi på ett överraskningsbröllop. Dagen handlar ju egentligen om er som par, inte om vänrelationer. det är synd när man blir besviken så att känslan riskerar att ta udden av dagen.

Har en kompis som planerade ett sagobröllop (innan vi kände varandra) minutiöst. Allt var superduperplanerat in i detalj. Men ingen av hennes vänner fixade en möhippa, och hon blev jättebesviken och pratar om det än idag. Vad är egnetligen viktigast för den dagen - du och din man, eller dina vänner? Det självklara är att paret är viktigast, och att ni har valt varandra. Varför har själva bröllopsgrejen blivit så himla stor i västvärlden? Varför ställer vi sådana förväntningar på EN DAG?