Vad er är mörkaste hemlighet?

Lukten vänjer man sig vid faktiskt! Hade ett sommarjobb som städerska på ett sjukhem i sthlm där jag fick städa just ett likrum, obducentrum m.m.
Alltså bara ta golvet och tömma soporna.
Inte mysigt, nej! Men man vänjer sig som sagt 

Och riktig kirurg skulle jag inte våga bli då faktiskt patienten kan dö, men de kan ju såklart inte ett lik.     

CAL: lite nyfiken, du förklarar dig att du inte ha mördat din kompis och du har ingen vän som dött.. MEN du beskriver ändå "vännen" som HONOM?

Och samtidigt undviker CAL att svara på vad som skulle stå istället för mördat.
Lurigt. 

En människa kanske är mördad och du bryr dig om en katt? Som dog för länge sen, säkert nått pojkstreck som blev fel

Hahaha tror folk på allvar att det är en krvinna eller man, som har "förskrivigt" sitt mord, här på FL?

Hahahhaha. Sedan är hon PEDOFIL också, eftersom att hon funderar över hur en pedofils hjärna funkar? Herre min je!!! Alla undrar vi väl hur de är funtade där uppe?!

CAL, kan du inte skriva vad det skulle stått istället för mörda då? Alla undrar ju?

Vad var det du skulle avslöja för hemlighet om vännen då?

Det tror jag inte att du har gjort, kan inte finna det någonstans.

Jag hoppas att någon anmäler!!

Vad menar du att du inte längre är anonym?
Ditt konto är lika anonym som mitt anonyma nick

CAL kanske ville trissa upp stämningen lite med en extra smaskig hemlis? Och fick sen lite kalla fötter när det blev tal om polisanmälningar..?

Begår inte FL ett brott (skyddande av brottsling) när dom raderar ett inlägg där en person erkänner mord/dråp?

Men är jag helt ute och cyklar
? Hade hon inte skrivit "TRODDE" i mördarmeningen också!? :O Eller var det ett helt erkännande? Ni som vet kan ju gärna förklara i huvud taget...

Tycker dock är det hela är väldigt, väldigt väldigt överdrivet...Barnsligt.

Man borde passa på när såna här trådar öppnas även om det är riskabelt.
Och ska förklara mig innan ni läser en beskrivning om varför jag tror det är såhär.
Jag är en vanlig tjej.. ni hade aldrig annat om ni såg mig. Men jag vet att något är fel på mig men går utredningar till och från och jag försöker söka hjälp fast lite försiktigt men har aldrig sagt det här till någon.
Min mamma tog droger när jag låg i hennes mage och jag vet inte om det är där något gått snett
eller något i min uppväxt som var fel. Jag är medveten om att något är fel i alla fall och jag försöker få hjälp och svar på vad det kan vara.

1.Jag har attraherats av barn. Aldrig så att det har varit vilken unge som helst men jag upptäckte det då min plats syster var liten och hon låg på mig att jag blev varm inombords. då var jag väll runt 10 år och hon 2 år. Men jag skulle aldrig aldrig gå över gränsen det är bara det att känslan finns där och den skrämmer mig.

2.När jag var yngre lät jag min förra hund slicka mig.

3.Jag skulle utan problem kunna mörda någon jag hatar.

4. jag tänker på tjejer när jag har sex med sambon. Jag kan inte attraheras av han då han psykiskt misshandlar mig dagen. Han förstår dock inte vad det tar för skada.

Det finns nästan mycket mer men står stilla.

Jag fantiserar om våldtäkter när jag onanerar. Det konstiga är att jag själv blivit utsatt för upprepade våldtäkter av min dåvarande sambo och har trauman av det, det var så jobbigt, men kanske har jag på nåt sätt blivit skadad och fått fel preferenser, jag vet inte.

Vanligt sex tänder jag inte på längre, fast jag vill göra det. Jag har börjat skada mig själv och tänder bara på sex som innebär smärta.

Någon form av självdestruktivitet har smugit sig in i mitt liv, och det har förstört mitt äktenskap med min nuvarande man, som är världens snällaste och raraste, och som inte alls gillar hårdare tag i sängen eftersom han respekterar och älskar mig, och inte vill göra något som gör ont på mig.

Hur snedvridet kan det bli? Jag som i hela mitt liv längtat efter en sådan man, och nu när jag efter 15års letande äntligen hittat honom, så har jag blivit så förstörd att jag inte längre kan hitta min EGEN sexualitet, utan bara har fått in en massa konstiga saker i huvudet, som jag inte vill ha där! Jag blir aldrig tillfredsställd, det känns som om jag aldrig känner tillräckligt, då jag tidigare alltid kände skräck och smärta och blev van med det. Nu känner jag mig bara avtrubbad och känner inga positiva känslor.

Ja, jag borde nog gå i terapi, inser jag nu när jag skriver detta. Tack FL!

Fyy... stackars dina små barn..

Varit gift med två män pappersvis samtidigt.