Snart adoption. GRAVID!

Jag har inte läst alla inlägg men TS eget inlägg på första eller andra sidan.

Ställs man ändå i en situation att man tvingas välja så skulle 99 % av 100 % välja det biologiska barnet om man bara kan få ett. Liksom TS skulle jag aldrig göra abort oaktat adoptivbarnet. Det kan ingen förvänta sig.

Är ju en fantastisk solskenshistoria för TS!!!   

Nej, inte alls. Men det är främmande människor precis som min pappas nya sambos barn. Vi träffas någon gång per år vid bröllopp, högtider etc. men vi umgås aldrig privat eller semetrar ihop. Skulle min pappa separera från sambon så hade vi kontakten nog runnit ut ur sanden. Jag har verkligen inget emot dem och inte de heller, men det finns ingen anknytning.

Vad är det du har så svårt att förstå? Kanske rent av är du som är knäpp? Har förklarat detta för arbetskamrater, vänner etc. som stått live framför mig och det är aldrig någon som haft dina reflektioner. De förstår vad jag menar då de har riktiga syskon. Är du trög eller?  

Tack för att du förstår vad jag menar och som du säger är det många andra som känner som jag.

Är det någon på fullt allvar som inte förstår vad jag menar? Eller vad som avses med "eget" eller "riktigt"?!

TS unnar jag all lycka. Du har äntligen lyckats bli gravid och fått det som många barnlösa drömmer om.    

 Om man kan få båda, så varför inte ta den chansen!? Ni har ju väntat länge på det här barnet i Thailand, och längtat efter det, så om man kan få fortsätta adoptionsprocessen så kanske ni ska gör det.
 Då får båda barnen ett syskon, och eftersom det är svårt för dig att bli gravid, och eftersom det är både kostsamt och utdraget att adoptera så är det väl bra att adoptera nu...
 Dessutom finns risken att din graviditet slutar i missfall, och ni måste börja om hela processen. Alltså, jag menar inte att risken är större för dig, men att den risken alltid finns vid en graviditet.
 Antagligen skulle jag inte vara så praktiskt tänkande om jag själv var i din situation, antagligen ganska förtvivlad, men om man tänker praktiskt så kan man ju tänka så!

Varför ska man använda skydd? Vilket befängt krav. Är väl ändå upp till var och en. Tror väldigt få bryr sig om det. Många drar ju sig ur en adoption när de lyckas få egna barn.

Och alla länders krav, vad är det som gör att de inte själva kan ta hand om dessa barn och stå för alla kostnader förknippade här till?  

Vad sorgligt att du känner så. För mig har inte samhörighet med gener att göra.

Jag vet att det finns de som är genetiskt släkt och har dåliga relationer. Men ens ursprung och familj är alltid ens familj. Man har bara en mamma och pappa medan ett adoptivbarn alltid har två.

Oaktat vad som står på ett papper.  

Fast då beror det ju på att ni inte växt upp tillsammans, inte på gener?

Grattis! Du kommer äntligen att få ett eget barn. Jag skulle tacka nej till barnet i Thailand, om jag var du, och satsa på det egna barnet istället. Men alla gör vi våra val. Lycka till! 

Jo, vi har vuxit upp tillsammans. Min pappas "nya" sambo har 3 barn från ett tidigare äktenskap. Samma sak med mina kusiner. Deras föräldrar skilde sig när de var 14 år. En ny person med barn flyttade in i deras hem. Idag är de inte ovänner och bådas barn bor i Stockholm. Men de har ingen gemenskap, de är inte syskon på samma sätt som riktiga syskon. Däremot är banden starka till kusinens bror som oaktat avståndet bor i Spanien. Det beror inte på var man bor eller hur man har vuxit upp.