Är det här ett skämt, eller??? (Nationella prov åk 3)

- inte

Men om det är lägsta godtagbara nivå så är det ändå tragiskt lågt ställda krav. :(

Det finns ju en viss skillnad på nationella prov i år 3 och de som görs i år 6 resp år 9. Samtliga ska visa lägsta godkända nivå, dvs de allra flesta bar ska ha kommit mycket längre än så i sin kunskapsutveckling. Men nationella prov i år 3 visar BARA precis lägsta nivån, medan nationella prov i år 6 resp. år 9 också ska kunna användas i betygssättningen. Därför innehåller proven i år 6 och år 9 flera svårare uppgifter också så att man får ett mer utspritt resultat. Men nivå för godkänd ligger ändå ganska lågt, även på dessa test kan jag tycka.

Självklart bör lärare gå igenom nationella prov med sina elever i år 3, precis som man gör med nationella prov för äldre elever.

Mina barn har varit väl medvetna om varför man gör nationella prov och hur just de har klarat de olika delproven när de gått i år 3.  

Ser nog ganska logiskt ut, dottern kommer nog få det tufft, framförallt läs och skrivdelen. Hon är ju till skillnad från alla andra barn till folk FL inte perfekt, utan är sen i att läsa och skriva. Senaste "betyget" sa att hon fortfarande riskerar att inte klara målen för trean. Hon gått med lässtöd i två år. Visst har det gjort skillnad, men det tar för lång tid. När hon kommer ett steg framåt i sin läsutveckling så tar de andra i samma ålder två. 

Så nu under sommaren när hennes klasskompisar har ledig så tragglar vi läsning och skrivning var eviga dag. Vi har inget val utan det är dagligt tränande som behövs om ska ha en chans att klara nationella provet i trean. Det mest frustrerande är att tragglandet tar död på hennes önskan om att lära sig. Det är inget rolig att läsa för att måste. Det är ingen roligt att varje dag sitta minst en timme och läsa högt bara för att det ska tränas. Hon har gjort det nånstopp i två år redan. Och jag fortsätter att köpa upp böcker i stora lass. Det är allt från enkla bilderböcker till kapitellböcker för att på nått sätt få henne att upptäcka att läsning är spännande och kul. 

Jag var ganska sen på att börja läsa, men när jag väl knäckte läskoden i ettan så gick det sen snabbt. Läshastigheten gick upp och innan ettan var slut kunde jag följa undertext på TV utan problem. Dottern har precis slutat tvåan och kan fortfarande inte läsa undertexter på TV om det är mer än enstaka enkla ord. Pappan har dyslexi, har läshastighet långt under medel, samma sak med läsförståelse. när vi bad om utredning om Dyslexi på dottern fick vi veta att det inte görs några utredningar eftersom barnen kan känna sig kränkta om de får diagnosen dyslexi. (bättre att de tror att de är dumma i huvudet så som mannen fick veta hela sitt liv tills han som vuxen fick sin diagnos)

Och som en extra bonus så fick sonen samma dom i våras, risk att han inte klarar kraven för trean. Nu blir det stödundervisning även för honom. Han ligger inte lika långt efter som dottern, men tillräckligt för att det ska sättas in stödundervisning. 

Förutom då att det ska visa på lägsta-nivå så är det ju inte räkningen i sig som nödvändigtvis är det svåra utan den där biten med pennan, där barnen själva ska förklar HUR de räknat ut det ena eller det andra.

Den biten där de skall förklara att de förstått mekanisman bakom talen och inte bara räknat på fingrarna 5+7 = ...

Jaså. Och ändå så är elevernas kunskaper extremt låga när de kommer till gymnasiet...så någon särskilt "hög" nivå är det knappast...

Det provet är till för är att fånga upp de barn som inte förstått grunderna. Och då blir det förstås väldigt lätt för de barn som förstår. Vilket ska vara i stort sätt alla.

Det du ts inte verkar ha förstått är att det i åk tre inte finns något betygssystem. Det är inte så att man bara inte talar om för eleverna vilket betyg de skulle ha, utan de FINNS inte. Så lägstanivå betyder inte "godkännt" utan syftar bara till att ta reda på att barnen har den förståelse som krävs för att kunna gå vidare till åk fyra utan (eller med) stödinsats.

Men jag tycker ändå att lägstanivån är åt skogen för låg. Kräver vi inte mer i matte när barnen går ut trean? Det borde vi göra. Klart att det inte finns betyg i trean, men ändå. Ska Sverige fortsätta att vara en kunskapsnation så är det dags att skolan börjar kräva mer av barnen och det redan på lågstadiet. Det där är alldeles för enkelt!!! 

Men det handlar inte om vad man kräver utan om att fånga upp de barn som saknar grundläggande förståelse. Och då måste ju provet vara på grundläggande nivå.

Barnen ska kunna bra mycket mer än så här i trean, men det finns ju barn som inte gör det av olika anledningar. Och där måste resurser sättas in. Det säger ingenting om vad man förväntar sig av övriga elever och kan inte jämföras alls med ett godkännt betyg.

Sedan vet man att det matematiska tänkandet inte är utvecklat hos många barn förän de är i just tioårsåldern, så vissa har helt enkelt inte förutsättningar att förstå grumderma innan dess. Jag vet att det gjorts försök där man inte hade matematikundervisning alls innan kring tredje klass och det var ingen skillnad alls på de barnens kunskaper några år senare (det var snarare till deras fördel vill jag minnas).

Avancerad matematik tidigt tenderar istället att ge de här barnen en självbild som dåliga på matte fast de kanske bara utvecklar sin matematiska förmåga sent. Och det kan följa dem hela livet. Helt i onödan.