Är det mamman eller pappan som ska ta hand om barnen?

Önskar att lite fler män kunde hitta den här tråden. De skulle också få sig ett gott skratt när de läser hur jävla gnälliga ni är. 

Jag känner igen det där, att dra psykologkortet så fort man inte har något konkret att komma med. Fortsätt att göra det ni är menad att göra, ta hand om barn. Och sen håll käft. För ni kvinnor är okapabla att göra något annat. 10:25 en torsdag, nu ska jag lösa så att ingen får sin vilopaus. Vad gör ni? Sitter i en soffa och gnäller över hur miserabla ni är för att era män gör allt bättre än er? Haha ja jag säger då det

Tjenare.

Jag har inga pro med att natta barnet, det gör jag varje dag, om inte han somnar när han ammas där på kvällen. Vi har lagt upp det så att jag sköter hela hushållet, allt som har med det att göra, och modern tar hand om den lille. Behöver hon ha egentid så får hon det. Men då jag jobbar 12-14 timmar mån-fre så har jag sagt att vaknar han på natten då får hon ta honom. 
Då kan det bli sura miner, och då blir jag smått jävla irritera, jag förstår att det är jobbigt, men om allt detta ska gå runt så måste det vara på det här viset vilket modern inte verkar förstå. Visst, om jag ska börja ta honom på nätterna då måste allt annat också ändras, mitt jobb, hushållet, allt. Vilket jag också försökt förklarat, men det verkar inte liksom gå in i huvudet. 

Alltid roligt att röra om lite. Ni reagerar så starkt så då antar j att jag träffat en öm punkt. Ja jag hoppas också att ts har löst detta på 11 år. 

Helt ärligt så vet jag inte om jag har behovet av att knyta an till mitt barn nu när han är en liten bebis, känner att det är slöseri på tid, tid jag kan lägga på gården och huset istället. Tid för att knyta an kommer. Det är också självklart att jag måste in i en tråd och försvara mig, för jag anser att det är så här det ska vara. Ni ska vara hemma och torka barn och lösa den biten, sen löser jag allting annat. Jag är fullkomligt stensäker på att det är det bästa sättet. Önskar bara att ni kunde gnälla LITE mindre så att det skulle bli lite frid. 

Anledningen till att det är jag som gör allt hushållsarbete är för att hon faktiskt inte orkar. Det hjälper då inte att jag tar hand om barnet. Det jag faktiskt gör är att jag vaggar barnet till sömns när jag kommer hem, ungen somnar, och då sätter jag igång med hushållet, då får hon i alla fall duscha. Vilket tar 45 minuter, det är ju inte okej egentligen men det låter jag gå. Jag har uppenbarligen oändligt med energi, blir aldrig trött, vilket visats sig vara en otrolig tillgång, haha. Jag är inte missnöjd med henne, jag klarar bara inte av gnället att det ska vara så jävla jobbigt, det är de inte. Jag anser att hon gör det viktigaste arbetet som finns, men att mängden arbete jag gör när man tittar på alla områden, är betydligt mycket mer uttröttande. Det verkar hon inte förstå. Skulle jag sluta göra dessa saker, så skulle det här hushållet förfalla, det skulle aldrig diskas, det skulle vara ett BERG av tvätt, och vår middag skulle bestå av en mikromåltid på 5 minuter. Genom att jag gör allt detta, och hon fokuserar på vårt barn, så har vi struktur på vårt hem, och äter alltid en bra middag. Men visst, jag kan försöka prata med henne och se vad hon vill göra, det samtalet kommer sluta i katastrof, för hon vill antagligen att utöver att jag jobbar mer än en heltid, och allt annat jag nu nämnt, ska också ta hand om barnet ännu mer, det skulle väl gå, men jag tycker att det är bra en helt acceptabel nivå just nu.