Anonym (funderare) skrev 2012-07-17 18:18:42 följande:
Vad för minnen?
Om man vill ha minnen efter sitt/sina ex så kan man väll ha vanliga bilder?
Ja, det kan man förstås ha likväl som man kan ha bilder av mer avklätt slag. De kan betyda samma sak - de står för en lycklig tid i ens liv som har en plats i minnet.
Jag älskar min man högt. Vi har varit gift i en herrans massa år och jag är lika förälskad i honom nu som jag blev när jag träffade honom. Jag är medelålders, lite rynkigare än förr och brösten hänger. Jag har haft och har ett härligt liv fyllt av bra erfarenheter och glada händelser. Jag har lådor med brev och foton av andra förhållanden med människor som också gjorde mig oändligt lycklig. Jag tittar inte på bilderna varje dag, inte ens varje år, men då och då plockar jag fram dem. Sätter mig i soffan med ett glas vin och ser igenom det liv som är jag.
Jag har många vanliga bilder, och även några andra.
Den första pojken jag var tillsammans med som tonåring. Den unge man som jag flyttade samman med. Den älskvärde och fantastiske man som blev mina barns pappa och så vidare. Alla finns där i mina lådor, och jag njuter av att se dem. Se mig själv som jag var då. Minnas, le och skratta. Allt det där jag gör ibland.
En vanlig bild är till exempel en av alla av min första sambo. Vi var på ett bröllop, han är klädd i kostym och har lossat lite på slipsen. Han står där i skymningen, det mörka håret, smilgropen som jag tyckte så mycket om att stoppa min tumme i är synlig på höger kind. Han ler sitt varmaste, de gröna ögonen är mörkare på bilden än i verkligheten. Fullt påklädd. Förstås. Men mitt minne vandrar från fotot och till timmen efter att det är tagit, till rummet vi delade på herrgården där bröllopet stod. Till sexet, det varma innerliga, häftiga. Utmattningen efteråt, den stora kärleken vi var insvepta i.
Själv skulle jag aldrig finna en person som ville styra mina minnen (oavsett om de finns i mitt huvud eller på en ögonblicksbild i en låda) intressant. Respekt vill jag förstås visa mina nära och kära, men är det så att någon mår dåligt av det liv jag levt så ser jag det som den personens problem och något som den antingen själv får hantera eller så kan vi helt enkelt inte leva samman. Någon skrev att nuvarande relationer är eller borde vara viktigare och det är min nuvarande relation också - den är väldigt viktig. Vi delar livet nu, men allt det jag gjort och känt följer mig på det sätt jag önskar. Det skulle jag aldrig kompromissa med.
Jag lär mina snart vuxna barn samma sak. "Ta hand om era minnen, gör med dem det ni vill och inte vad andra vill."
