Vilken status har yrken?

Statsminister, Generaldirektör och VD har högst statusar. Efter det är det forskare, professor, domare osv. Efter det kommer alla med vanlig anställning.

min lista...

högstatus: vd, bankdirektör, högt rankad militär, advokat
mellanstatus: alla andra
lågstatus: gatusopare, städerska, sopgubbe

Måste bara fråga varför förskollärare har lågstatus?
Annars håller jag med dig om din lista.

Tycker egentligen att det är lite tråkigt att detta med status har blivit så viktigt. Känns som man har fallit flera flera år tillbaka i tiden.

Jag var på en föreläsning om detta på universitetet och i undersökningar så är de fyra yrken med högst status (alltså när man frågat folk) läkare, diplomat, domare (jurist) och civilingenjör. Själv beundrar jag läkare mest och får alltid lite mindervärdeskomplex i deras närvaro (kanske inte befogat men jag får det ändå). Sen kommer resten Jag har själv 1 års studier kvar till examen och ett yrke med relativt hög status men det är inte läkare  

För att jag tycker att det är ett yrke i princip alla kan bli. Det behövs inte bra betyg eller ens någon lämplighet (sett för många förskolelärare stå och umgås med andra förskolelärare medan barnen får klara sig bäst de kan). Mycket av jobbet är inte särskilt kvalificerade uppgifter utan mata, hjälpa till med hygien, läsa saga...

Att ett jobb i mina ögon har låg status betyder inte att det inte är viktigt. Tvärtom är många lågstatusjobb jätteviktiga och de som jobbar med dem gör verkligen skillnad för andra människor.

Fast jäklar va hög status bilmekanikern har när han lagat bilen, billigt dessutom, högre än doktorn som bara ryckte på axlarna och inte visste va de va.........

Jag har aldrig begripit statustänkandet. Ett jobb är ett jobb, och så länge man sköter jobbet och trivs, så spelar det väl ingen roll vad man jobbar med ...?

Anonym status: Tack! Undrade mest eftersom förskolelärare var det enda yrket med högskoleutbildning som hade lågstatus.

Innan jag började plugga se vickade jag en del som barnskötare och i början så var jag med barnen typ hela tiden. Löste konflikter, lekte, pysslade, spelade spel osv osv... Men efter ett tag släppte jag lite på det för jag tyckte det var bra om de fick ta lite egna initiativ, själva försöka lösa konflikter (beror naturligtvis på typ av konflikt) mm. Nu jobbade jag iofs med åldrarna 6-8 år i huvudsak och med mindre barn förhåller man sig ju lite annorlunda men jag kan tänka mig att det kan vara en del i pedagogiken att inte lägga sig i för mycket.  Barn behöver få vara kreativa och använda sin egen påhittighet! Sen håller jag med om att de självklart ska hjälpa till att lösa konflikter, hitta på aktiviteter, stimulera mm till viss del också. De förskollärare där jag jobbade (förskoleklass) var i alla fall noga med att planera aktiviteter för förmiddagarna. Det var alltid olika saker som hände och ett tydligt pedagogiskt upplägg. Eftermiddagarna var fritids med framförallt barnskötare och någon pedagog och mer fri lek men även en del uppstyrt i form av pyssel, utflykter, sagostunder mm. Hur det ser ut i yngre åldrar vet jag inte..

Sen tycker jag att läraryrkets status behöver höjas över lag mha högre löner, högre antagningskrav mm....

Lövet2: kunde inte hålla med mer.

Statustänk är nog något som vissa människor har för att "kompensera" för något de saknar eller ren osäkerhet på sig själva.