Pappans nya partner

Hej!
Du tar verkligen upp det vanligaste dilemmat med separationer med små barn. Man separerar för att man inte av olika skäl kan eller vill bo ihop med sin partner. Sedan vill man ha kontroll över den situation barnet hamnar i när det är hos den andra, som då också har en ny partner som man definitivt inte har kontroll över.
Enligt lagar och praxis i vårt land, som ju är baserad på kunskap och forskning så har båda föräldrarna rätt att ta hand om sina barn lika mycket. Detta oberoende av om det kommit in nya partners eller inte.
Utgångsläget är således att så länge man inte är bevisat olämplig kan inte den andra parten ha några synpunkter.
Om man däremot genomför växelvis boende t ex och det visar sig att barnet far illa så har man som förälder skyldighet att anmäla detta till Socialtjänsten som gör en utredning. Men det ska ganska mycket till för att man ska få igenom exempelvis ett umgängesförbud. Och det låter inte heller som om det är det du är ute efter.
Jag tror att du gör bäst i att låta pappan ta hem sonen och ta hand om honom enligt de premisser ni gemensamt beskriver. Pappan vill säkert sin sons bästa och det utgör inte någon omedelbar fara för sonen att vara med honom.
Små barn vänjer sig snabbt vid nya miljöer om de har en person där de är trygga med.
Sonen kommer säkert med en del utspel om var han vill och inte vill vara. Det viktiga är att ni hanterar detta tillsammans och inte dömer den andra parten och låter sonen bestämma. För det mår han inte bra av. Självklart måste ni pröva er fram till de bästa lösningarna, men tänk också på att lösningarna ska vara bra för er som föräldrar. Är de det så blir det i allmänhet bra för barnet också.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark