Marsbebis 2013

ok, så är inte min man.Jag tror att det bottnar i att han är så trött. Det är han som hämtar och lämnar nästan alla dagar på förskolan, han som får laga mat, han som får städa och handla och ta hand om dottern.. Men jag känner mig så ensam, för jag mår mycket sämre den här gången än förra.

Borde vara det då, är man trött blir man ju väldigt lättretlig :p

Men det är ju så, för dig är graviditeten både fysiskt och psykiskt ansträngande,
då blir man lite ensam i allt elände

ok, så är inte min man.Jag tror att det bottnar i att han är så trött. Det är han som hämtar och lämnar nästan alla dagar på förskolan, han som får laga mat, han som får städa och handla och ta hand om dottern.. Men jag känner mig så ensam, för jag mår mycket sämre den här gången än förra.

Jo, men det hjälper ju inte när man hela tiden får höra från omgivningen "tänk vad du får efter graviditeten", "tänk positivt, något positivt händer väl" etc etc.. 

Vad jobbigt att du redan har så ont,. kan ni/han inte få lite avlastning av familj eller vänner? I slutet av min förra graviditet hade jag värk jämt och kunde inte göra många knop men mamma och svärföräldrar och bästa vännerna var underbara och hjälpte till med äldsta barnet så mycket de kunde, kom med matlådor , tröstade och stöttade. Jag var alldeles för "duktig" för att ta emot hjälpen som erbjöds till en början, men insåg sedan att det inte bara var för min skull utan även för mannens.

Tack för att ni finns tjejer! Det känns som att det alltid är någon som "lyssnar" när man kräker av sig här..

Jag orkar snart inte mer.. Jag vill så gärna kunna prata med min man, men han sluter sig bara känns det som. Igår ville jag prata, han låg en liten stund bredvid mig i sängen (jag var för dålig för att sitta upp) men sen gick han igne för han spelade tv-spel.. Hans version är att jag hade datorn så varför skulle han vara hos mig då..

Idag ville jag åter igen prata med honom när dottern somnat.. Nej då ska han iväg och veckohandla. Visst, det måste göras och jag fixar inte det men jag behövde prata just då.. Nåväl, precis när han ska gå så vaknar dottern så jag sätter mig bredvid henne och varje gång jag rörde mig var det som en kniv in i benet så jag bara skrek av smärta, så dottern blev ännu mer ledsen..

När jag sen säger till min man att jag faktiskt vill prata, att handlingen kanske kan vänta kommer han in i sovrummet (jag har i alla fall lyckats förflytta mig från dotterns sovrum till vårt) och säger "ja men prata nu då"..Då får jag taggarna utåt för tilltalar man mig på det sättet så víll man inte lyssna på vad jag har att säga utan då vill man bara få det överstökat.. Jag är så sjukt ledsen, tårarna sprutar och min man har åkt iväg för att handla.. När han kommer hem lär jag sova. 

Jo, efter graviditeten blir det ju bra men vad sjutton.
Man ska väl inte behöva må kasst i ett halvår tycker man.
Självklart vill man må bra nu också, och inte bara i vår :)

Det gjorde du rätt i! Jag klarade då inte frestelsen av en blodig biff förra veckan.

Jag vet att jag inte kommer må bra innan förlossningen, jag kan må bättre om jag blir deltidssjukskriven men inte bra.. Däremot finns det en fördel och det är att har man haft jobbig foglossning får man ofta en lättare förlossning sägs det..