Lilly Jk skrev 2012-09-19 22:54:01 följande:
Skönt att veta att man inte måste, känns bara som att
man kommer få så mycket dömande blickar om man väljer
att inte vara med sitt barn från början.
Samtidigt så vill jag ju också bli klar för både barnets och min egen skull,
studiemedlet är samtidigt högre än föräldrapenningen så jag stannar gärna :)
Anledningen till att jag ens valde att börja skolan igen är ju för
att jag redan jobbat fyra år och vill kunna ha en bättre framtid.
Skolan kan ju inte bli speciellt lidande om jag missar två veckor.
Meeeen så tycker folk att alla ska bli som personlighetsförändrade när
barnet väl kommer och att jag kommer vilja vara hemma ändå.
Må så vara, men det är ju MIG det är jobbigt för och inte barnet.
Och jag vet ju att i min situation måste jag prioritera skolan och
kanske ha lite separationsångest för att det ska funka i längden.
Till cwittra:
Såg bilden och det var ingen dålig mage, där inte!
Fast det kan lika gärna vara en som bara satt sig på tvären :D
För det första: pappan är en lika bra förälder.
För det andra: Du gör det ju inte för att du inte vill vara med ditt barn. Det handlar om två månader, sedan har du tid att vara med barnet. Dessutom kan jag tänka mig att du inte behöver vara i skolan 8-16 varje dag, så tid att vara med barnet får du ändå.
Men ja, människor är trångsynta. Människor har svårt att förstå när man väljer att gå utanför det förutbestämda mönstret. Du vet ju hur det ligger till så bry dig inte om dem. Det är inte så att du prioriterar bort barnet, se det som att du prioriterar en bättre framtid för dig och ditt barn.