Inlägg från: Ladythewinter |Visa alla inlägg
  • Ladythewinter

    Herregud, har vi gjort något helt galet?

    Queenie70 skrev 2012-07-20 22:43:38 följande:
    Mitt barn också 4 får ibland dessa utbrott där han är okontaktbar. Min erfarenhet är att det funkar bäst att bara finnas där, bekräfta att man förstår att han är arg, och att visa empati för de jobbiga känslor som han upplever. När han har gapat i Högan sky och skrikit om hur dum jag är, bruka brukar det mer övergå i ledsnad efter 5-10 minuter och då blir han mottaglig för en öppen famn och prat.
    fast är inte det ett sätt att säga att det är okej att skrika så. för här hemma är det inte okej. man har rätt att bli arg och  besviken och ledsen, men det är inte okej att skrika. 

    jag skriker aldrig tillbaka till barnen men jag gör det klart och tydligt att det inte är ett okej beteende.
    och ett sätt för mina barn att lugna ner sig är om de får vara ensamma. då i ett eget rum. när de lugnar er sig få de komma ut..  
  • Ladythewinter
    kiriaki skrev 2012-07-20 22:56:48 följande:
    Det fanns ocksa ganger da hon helt enkelt borjade harma mitt beteende (aven bland folk) sa om jag lag och skrek pa marken sa la hon sig och skrek pa marken.. Kan lova dig att det inte tog manga sekunder innan man blev tyst och snall!!
    haha så gjorde min mamma med.. =0)
  • Ladythewinter
    Queenie70 skrev 2012-07-20 23:08:27 följande:
    Hur tänker du att en 4 åring ska uttrycka en galen ilska då? Hamnar vi vuxna har ku förmåga att ventilera den på andra sätt som jag faktiskt tror att få jättestarkt 4 åringar har. Att dÅ förbjuda skrik blir ju samma sak som att försöka förbjuda känslan. När de blir äldre kan man jube dem resonera om saken,skriva av sig,s
    jag sa inte förbjuda, men vi accepterar det inte ändå, de får skrika hur mkt de vill, men det betyder inte att vi tycker om det. nu är min dotter 5, är inne i världens gnälligaste period och hon vet hur hon ska uttrycka sig ist för skrik. när hon börjar gnälla så vet jag vad som komma skall, och sätter mig ist ner med henne och pratar, då får hon ur sig allt så är det lugnt sen, men att börja skrika för att man inte får tex godis är inte okej, då får man lugna ner sig i ett annat rum, 
  • Ladythewinter
    Queenie70 skrev 2012-07-20 23:18:34 följande:
    Hur tänker du att en 4 åring ska uttrycka en galen ilska då? vi vuxna har ju förmåga att ventilera den på andra sätt som jag faktiskt tror att få jättearga 4 åringar har. Att dÅ förbjuda skrik blir ju samma sak som att försöka förbjuda känslan. När de blir äldre kan man ju be dem resonera om saken,skriva av sig,sPringa ett varv runt huset eller boxa i kudden eller nåt. Men att begära att en asförbannad 4 åring ska låta bli att skrika känns inte som ett åldersadekvat krav i mina öron. Det blir liksom som att be dem räkna ekvationer, dvs nåt som de flesta. 4 åringar helt enkelt inte klarar av i praktiken när känslorna väl finns där, även om de förstått i teorin när man talat om det när barnet inte varit i affekt. Den oförmågan som barnet då upplever när han inte förmår få ihop teori och praktik kommer bara att öka frustrationen, och ungen kommer att bli ännu argare och skrika ännu mer och känna ännumer frustration över att han inte klarar att göra "rätt" Och som du skriver så funkar ju inte rumsmetoden. Mitt tips är att under en period okejs skrik. Tala om att han får skrika när han blir jättearg. Jag skulle inte alla bli förvånad pm utbrotten blev mycket mindre och kortare rätt fort!
    såg ditt förra inlägg och de var inte det hela.

    jag har ite skrivit att inte rumsmetoden fungerar. för för oss fungerar den..

    men hur eller hur, alla barn är olika, du kanske har ett barn som måste få ur sin ilska genom att skrika. sådana barn har inte jag. sällan de skriker. och när de gör det är det för att de inte får som de vill och jag tänker inte uppmuntra och säga att det är okej att skrika när man inte får som man vill.

    men alla har vi olika barn och alla är vi olika människor och tur är väl de.. 
  • Ladythewinter
    skogsvitter skrev 2012-07-20 23:45:55 följande:
    Det är så vår dotter också brukar kunna reagera. Men det har varit olika genom åren. Din grabb är född 07 så han måste ju också vara runt 5 år nu? Jag tycker det är väldigt stor skillnad mellan en 5-åring och en som knappt fyllt 4 år...

    I TS fall blir ju inte ens barnet lugnat, utan skulle med största sannolikhet behöva tröst och närhet i en avskärmad miljö för att kunna lugna ner sig. Då är det ju bara en onödig påfrestning att barnet lämnas ensamt, när man kan göra så att man går undan tillsammans redan från början. Då slipper man liksom det där lilla extra ångest-momentet...
    alla barn är ju så olika, mina är 3½ och 5 år. de är väldigt lugna personer som sällan hetsar upp sig. likaså jag och min man. men när de börjar skrika och hålla på så hjälper det för dom att få vara själva enstund.

    olika från barn till barn.. =0) 
Svar på tråden Herregud, har vi gjort något helt galet?