Herregud, har vi gjort något helt galet?

Jag undrar också vad som är vitsen när det ändå inte fungerar.

Vi brukar säga åt dottern att om hon ska skrika så får hon göra det någon annanstans, förslagsvis att hon går ut eller upp. Hon är dock betydligt äldre, hon blir snart 5 år, och hon brukar nästan alltid lugna sig omgående. När hon inte gör det så går någon av oss upp och tröstar och pratar med henne om vad som blev fel. När hon var mindre tog vi alltid gemensam time-out, innebärande att någon av oss (oftast jag) gick upp på övervåningen tillsammans med henne tills hon lugnat sig och slutat skrika. Detta var vad vi gjorde tills hon blev kanske 4,5 år eller så. Vi märkte successivt ett minskat behov av att ha oss där, hon blir ju naturligt nog mer och mer självständig och har dessutom en väldigt stark integritet och kan även bli förbannad om vi hänger runt henne om hon hellre vill vara ifred.

Det är så vår dotter också brukar kunna reagera. Men det har varit olika genom åren. Din grabb är född 07 så han måste ju också vara runt 5 år nu? Jag tycker det är väldigt stor skillnad mellan en 5-åring och en som knappt fyllt 4 år...

I TS fall blir ju inte ens barnet lugnat, utan skulle med största sannolikhet behöva tröst och närhet i en avskärmad miljö för att kunna lugna ner sig. Då är det ju bara en onödig påfrestning att barnet lämnas ensamt, när man kan göra så att man går undan tillsammans redan från början. Då slipper man liksom det där lilla extra ångest-momentet...

Absolut är det olika från barn till barn, det är min hela poäng

Då skulle jag själv ta och gå ut ur rummet i ditt läge. Det har jag gjort många gånger

Om det är du som behöver en time-out, så är det du som ska gå därifrån. Barnet ska inte straffas för att du tappat tålamodet. Det är helt ok att tappa tålamodet ibland, men som sagt så ska det inte behöva gå ut över barnet.

Nej precis. Det är ju då det blir fel. Barnet blir ju straffat för att föräldern själv behöver lugna sig.