Äggdonation höst/vinter 2012

Vad SKÖNT att du äntligen fått blödningen.. Heja!
Ja det är skönt att ha ett litet lager, även om man aldrig vet om de ens överlever upptining.
Väntan är ASJOBBIG!!! Jag är helt övertygad om att det inte lyckats den här gången, men jag har inget att basera den känslan på.. så inte vet jag inte.
Insättningen var mycket smidig och snabb och smärtfri. Så ingen fara där inte :)

Fortsätter att ruva.. och kommer väl börja tjuvtesta inom  en snar framtid :P
Hur mår du Fruhn i ruvningen?

Kram på er 

Hur gick det med mätningen av slemhinnan? Hoppas allt såg bra ut och att allt är på G nu den här veckan! 

Nu är tjuvtestningarnas tid här kära ni. Idag är jag RD9 och kunde inte låta bli att testa även om jag veeeeeet att de säger att HCG:et först kan ses på RD11. Och självklart fick vi ett minus och självklart är jag nedstämd och tappat hoppet och självklart skulle jag ha väntat till vår ordinarie testdag.
Nåja, men så är det iaf. Nu får vi se om det kommer slå om till plus.. men känslan har varit negativ hela den här processen för mej..

Kram på er och hoppas det känns som en mer positiv ruvning för dej Fruhn! 

Jag fick precis ett plus, lite svagare än teststrecket, idag på RD 11
Wow! Vågar jag vara glad?
Kram på er!

Jag gillar din filosofi och anammar den direkt! Nu skall vi glädjas och njuta! SÅ GRATTIS TILL OSS! :D

Jag tar också 3 ggr om dagen och enligt bm så var det inte alls så noga med tidsintervallerna.
Bara morgon, em och kväll sa hon till mej och att jag inte behövde nojja och vara på minuten eller timmen med dem.
Det ÄR ett elände när man jobbar och man ska försöka sitta still och hej och hå..
Och som flera skrivit redan, det är ju så individuellt med hur man påverkas.. Det är ju tom från gång till gång för mej kan jag känna..
Vid de 2 försöken vi inte fick nåt resultat (ingen grav) hade jag nästa mer sk "graviditets" känningar.
Och förra gången jag blev gravid (och tyvärr förlorade det) Hade jag inga känningar ALLS.
Denna gången hade jag ont i brösten INNAN återförandet, och nu i V.7 av graviditeten har jag nog fått fullt ös av alla biverkningar av progesteronet, och alla grav-känningar!

Så man kan ju säga att det inte finns nåt sätt att veta om hur man kommer reagera, eller känna.
Och att det är individuellt, från gång till gång.

Dustpuppy: Enl. mina instruktioner är det lugnt! :)

Kram på er! På onsdag ska vi till Uppsala och titta på VUL om det sitter rätt och att hjärtat slår och att allt står rätt till.. Håll gärna tummarna! 

Varmt grattis Sakura!! Vad härligt och som Jenkis och ewa00 skrev: VAD MÅNGA plus och härliga glada nyheter det är i den här tråden 

Uppsala akademiska har sagt att man räknar befruktningsdag 16 dagar före återföringsdag.. så om du blev framflyttad.. menas det att ägget fäste några dagar efter återförandet kanske? Eller? Jag bara spånar om hur det är möjligt och vill bara förstå..

Vi var på VUL i Uppsala idag och vi fick se ett hjärta som slog, och en liten liten kropp som fladdrade i kapp med hjärtslagen. Magisk känsla.. Blev fastställda till v.7 (6+6) så redan imorgon är det v 8!
Så angående ovanstående funderingar så måste väl vårat ägg fäst DIREKT för att det ska finnas någon logik i att det "redan" är så gammalt..
Men skitsamma... VI är bara så tacksamma och glada över att det satt där och nu håller vi tummarna att det kan och vill stanna hos oss!

Kram på er 

Samma här Fruhn.. att hormonerna tar över ibland. 
Idag flippade jag ur totalt och stod och grät hysterisk och frågade min närmsta arbetskollega skärrat: "Men vad ÄÄR det som händer?? " Orsak och anledning? Ett gäng pensionärer sjöng "Ser du stjärnan i det blåååååå"  på mitt jobb och jag hade då aldrig hört nåt så vackert tydligen. Det slog an i mej och jag vräkte ur mej gråt tills jag nästan kräktes.
Herregud vilken urladdning. Känner mej fortfarande lite omskakad efter upplevelsen ;)

xxxy: Hej och välkommen hit och SJÄLVKLART håller jag/vi tummar och tår för att allt ska gå så smidigt och bra som möjligt! :)

Jenkis: Vad skönt att ha en ny plan, och så snart också! Hoppas du får och kan fira jul och nyår och vila upp dej och ladda inför nästa försök.. som bara måste lyckas! Så är det bara! 
Kram! 

Hej på er tjejer! Hoppas ni alla mår bra!!
Imorgon ska vi tillbaka till Uppsala akademiska för att få vårat andra VUL. Och vi är så oroliga och nervösa att vi knappt kan prata om det med varandra. Förra gången vi lyckades bli gravida visade det sej på vårat andra VUL att bäbisen dött och att vi hade fått ett sk MA. Ett missfall men att det inte stötts ut. Usch.
Men imorgon får vi veta. Om historien upprepar sej eller om vi få komma "ett steg längre" fram emot ett levande barn.
Håll tummarna för oss.
Kram på er! 

Hej på er, igen!
Jag säger bara wow! Vi har idag fått se våran bäbis.. fått räkna fingrar och tår och den levde om som sjutton därinne!
Helt otroligt. Vi kan inte riktigt fatta att det är sant. Vi ömsom skrattar, bölar ömsom pladdrar i mun på varandra och vågar drömma framåt till att sitta helt stumma :)

Bäbisen var 46,6 mm lång och beräknades vara en vecka äldre än vad den möjligt kan vara. Fattar ingenting. Men antar att det är så ibland.. att de växer lite fortare och ibland lite långsammare (?)

 

Oj det var meningen att jag skulle svara på Fruhns inlägg, haha!

Fruhn: Jo vi har verkligen övervägt det. Vi har några inom familjen som genomgår föräldrautbildning just nu.
Det vi har känt har varit lite jobbigt är alla sk regler och vad som dömer ut en adoptivförälder eller inte.
Rädslan över att inte bli godkänd verkar vara en överhängande känsla...men däremot är jag mycket glad över att de är grundliga och noggranna med utbildningar och utredningar.. för som sagt.. det är ju ändå barn det faktiskt handlar om.

Jag skulle gärna adoptera. Och det skulle min man också. Och vem vet om möjligheten kanske dyker upp en dag..

 

Men VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MEJ?
Jag menar ju naturligtvis att jag skulle svara på Nahojs inlägg.
 

Vi får åka till Uppsala på remiss från Gävle.
Vi är beviljade tre landstingsbetalda donationsförsök.
Det första försöket (som resulterade i ett färskåterförande och 2 frysåterförande) krävdes ingen korsdonator.
Men när det var dags för vårat andra försök fick vi veta att det krävdes det, annars skulle vi inte få någon donation överhuvudtaget.
Jag blev jätteledsen för våra egna villiga blev inte godkända (pga ålder, inga egna barn osv) så då skrev jag i en äggdonator-tråd här på familjeliv. Man får inte "ragga" donatorer sägs det.. men vad fan ska man göra då när allt skiter sej? Det finns även donatorsidor på nätet (slutna) där man också kan söka efter det man behöver.
(Där är det mest porriga killar som vill donera sperma- genom naturlig väg.. SUCK! ;) ) 

Av vad jag har läst mej till så verkar det så att de flesta sjukhusen "ger" en donator vid första försöket och sedan om man behöver/vill fortsätta så behövs en korsdonator. 

Kram
Ps. Jag träffade en ängel på jorden här på FL som blev min korsdonator. 

För mej/oss så räknades EN stimulering av EN donator som ETT försök (med sammanlagt tre återföringar, I färskt och 2 frys)
Jag hade HELT missuppfattat det och trodde ju naturligtvis att våra försök var förbrukade när första donatorn inte fungerade. Så det blev en glad och härlig överraskning även om det blev lite struligt att hitta en korsdonator.
 

Fy vad surt!!! Och märkligt att det kan vara så himla olika från landsting till landsting. Jag blir så förbannad OCH förvirrad över att reglerna är så olika!

Vi har gått in i vecka 14 nu och jag är oroligare än någonsin över att något är fel.
Det är så pass eländigt att jag faktiskt har lyckats få till ett extra ultraljud för att se om bäbisen lever, imorgon vid 10,30.
Jag blev nekad hjälp både på Barnmorskemottagningen och Kvinnoklinikens gynmottagning men när jag sedan fick tag på en kvinna på fertilitetsavdelningen så fick jag hjälp!
Mycket fint tycker jag..

Hoppas alla ni andra har det bra och att ni inte stressar ihjäl er innan jul!
Kram! 

Apuh Apuh.. Allt såg bra ut med bäbisen. Helt otroligt lättade är vi.. 
Usch.. jag hade verkligen samma känsla i kroppen som när vi fick MA. Oerhört obehagligt. Förstår inte att jag kunde ha så fel.. men läkaren sa att pga att jag slutat med alla hormonerna OCH graviditeshormononer har "planat ut" lite.. Så förstod hon att det kändes "dött" i kroppen..
Nåja, nu känner vi att vågar andas ut lite och fira jul!

Jenkis: Vet ni hur ni kommer gå tillväga i framtiden nu, eller är allt bara förvirrat? 
Jag hoppas ni hittar en väg genom landstingsdjungelns oskrivna och skrivna regler och får till en smidig lösning på det här problemen..

KRAM! 

Hej tjejer! Det går inte så bra för oss med våran lilla bäbis.. Jag har skrivit i ett annat forum och jag kopierar in den texten här så ni får veta vad det handlar om.

På RUL (v19+3) häromdagen såg allting först bra ut, men sedan upptäckte bm:en att lårbensmåttet var för kort jämfört med övriga kroppen. Hon tog in en till bm som mätte om, och hon kom fram till samma sak. Till slut kallade de in en 3:e (!) bm som bekräftade att lårbensmåttet var för litet.. men att ALLTING annat såg fantastiskt bra ut (hjärna, lillhjärna, nackdepå, ryggmärg, bukvägg osv osv) 
Men de ringde till akademiska i Uppsala som ville att vi skulle komma dit för ytterligare en kontroll dagen efter..

Så igår var vi på "Fostermedicin" på akademiska och specialisten gjorde ett noggrant UL där hon hittade fler avvikelser och bestämde sej för att göra ett fostervattensprov. 
Hennes prognoser var MINST sagt dystra.. Hon pratade om att det eventuellt inte är livsdugligt.. och det är SÅ SVÅRT att förstå när jag känner bäbisen sparka och rumla runt i magen bara nu i skrivandets stund..
Och våran förtvivlan går inte att beskriva med ord.. Vi väntar nu på provsvar om 3 dagar.. 

Fy fan tjejer.. Vi trodde verkligen nu när vi kommit halvvägs att allting skulle vara bra.. men icke..
Vi är så knäckta.
KRAM på er..