Snälla ge mig lite råd!

Ska till bra mycket mer för du ska få ev om det går till tr men kanske pappan ger dig det självmant

Känner igen mig helt! Hur intresserad är eg pappan av barnen?? De flesta som är psykisk misshandlare är inte så intresserad av barnen eg utan mer intresserad av att nå DIG!
Kanske kan du övertala pappan att skriva över vårdnaden på dig??

Jag gick sakta framåt. Först stod jag ut med att barnen var där lite mer med gemensam vårdnad. Jag "krånglade" lite med papper han var tvungen att skriva på mm, till slut frågade jag om det inte var bättre att jag hade ensam vårdnad, jo det var det ju. Sedan har jag successivt dragit ner på umgänget för honom då jag märker att intresset eg inte ligger i barnen utan i att komma åt mig, kunna fortsätta misshandla mig i och med att vi måste ha kontakt när vi har barn.

Barnen mår inte bra av att vara hos honom och de förtjänar en tryggare uppväxt. Vill inte att de ska höra allt det där och sedan bli likadana under sin uppväxt o kanske utsätta sina framtida pojk/flickvänner för samma sak.

Testa, annars får du nog gå till rätten och försöka mne det är svårt att få vårdnad den vägen tyvärr..

Det bästa rådet är att skaffa dig en samtalsterapeuft. Om du inte kunnat komma vidare från något som hände för 2,5 år sedan behöver du hjälp. Jag menar inte att du ska glömma och förlåta utan att gå vidare helt enkelt.
Den kontakten tror jag är bra på ett annat sätt också, att stärka dig som person så att du vågar gå från honom om det är det du egentligen vill.

Jag tycker bara att det är konstigt att man överhuvudtaget ska behöva gå genom rätten, trodde inte det fanns nån chans om man psykiskt och fysikst misshandlat sin familj att man kan få ha sina barn.

Är han dömd för det?

Nej, de är mest mot mig inför dom!

tyvärr i dessa situationer är det ord mot ord som gäller många ggr. Funderar själv på att spela in samtal när jag träffar barnens pappa så jag har bevis. Annars har man inte mkt att komma med.

du måste ta detta via tingsrätten för familjerätten kan bara hjälpa till om ni kan enas. Tingsrätten ber sen familjerätten göra en vårdnadsutredning där de även kommer prata med barnen, och om det misshandeln pågår så kommer de få veta det. Sen har vårdnad inget med umgänget att göra. Vårdnad är mer det juridiska, du kan aldrig egentligen förbjuda en förälder umgänge. Sen finns det säkert extrema fall vid fara för barn, då kan man ha övervakat umgänge tex

Om man som du skriver blivit utsatt för misshandel oavset psykisk eller fysisk så är mitt råd att du ska vända dig till kvinnojouren, finns väl i de flesta kommuner? Har du någon vän som känner till din situation som kan hjälpa dig ta första kontakten och berätta i stora drag vad du varit med om? Kan kännas lättare när man kommer dit om de redan har "ramarna" klara. Där kan du dels få ventilera ut de du bär på och även få konkreta råd om vilka möljigheter du har att få ensam vårdnad osv. Min erfarenhet är att jag började hos en "vanlig" kurator/terapeut först, men hon kunde inte ge mig den hjälp jag behövde för att ta mig ur skiten. På kvinnojouren har jag fått konkreta råd om var jag ska vända mig i olika situationer, vad man kan göra, vad som skall anmälas vart och när osv. Och vilka rättigheter resp skyldigheter jag har mot honom. De har även hjälp mig få hjälp till barnen så de kunnat bearbeta vad de varit med om. Dessutom har de även kontakter med bla Mercur och Mansmottagningen och via detta har även mannen i fråga erbjudits hjälp o stöd, något som han iofs inte har accepterat än... men hoppet är ju det sista som överger en. 

Skillnaden mellan kurator i vanlig regi och Kvinnojouren är väl ffa att de på kjouren har kontaktnätet klart i frågor som rör trasiga familjer, och kan "alla" turer som kan uppstå, och har erfarenhet av sånt. En vanlig kurator jobbar mer med dig och hur du mår o hur du ska ta dig framåt. Kommer frågor som rör vårdnad osv så blev iaf jag bara vagt hänvisad till "ja du kanske kunde ringa o prata med socialtjänsten, de måste ju veta vad du ska göra". Finns inget registrerat hos soc innan så är det inte alldeles lätt att ta den första kontakten när man är i bristningstillstånd, de är ju gärna formella och vill ha allt i kronologisk ordning osv... inte helt enkelt när hela livet e kaos.  

Sen är det ju så som skrivits ovan att vårdnad och umgänge inte alls är samma sak, att du har ensam vårdnad betyder inte att han inte har rätt att ha barnen hos sig (eller egentligen att barnen har rätt att vara hos honom). Åtminstonde i teorin skulle det kunna se ut som så att du har ensam vårdnad fast ni ändå har varannan veckas boende...

Kram o lycka till, hoppas allt löser sig till det bästa för er alla.