Tror en depression är vanligaste skälet att "ångra" sig. Och jag tror INTE som någon ovan skriver att det är de som är de hemska föräldrarna.. De är ju psykiskt sjuka människor, utan förmåga till empati som skadar och plågar sina barn. Det är som tur är inte samma sak som en känslomässig tillfällig oförmåga vid en depression.
men om man kan ångra ett barn pga en depression
och att man då egentligen inte ångrar själva barnet, utan situationen, tidpunkten m.m
så kan man väl ångra en abort pga. en depression? och inte pga. själva aborten.
Jag tror det är väldigt vanligt, men kanske mera tillåtet för män. Ganska många r´tar trots allt sitt pick och pack och drar.
Jag ångrar att jag fick barn. Jag älskar mitt barn, och skulle inte lämna henne för allt i världen, men önskar att jag hade låtit bli att lyssna på min familj och barnets far som bedyrade att allt skulle bli bra, och att mina prioriteringar och önskningar skulle bli annorlunda.
Det är de inte, och nu har jag inte längre något val. Jag kan inte resa som jag vill, leva som jag vill eller tänka på mig själv.
Jag lever mitt liv för mitt barns skulle som någon jävla martyr och kommer inte att uppleva några av de äventyr jag hoppades på. jag kommer att gå hem från jobbet i novemberkyla och laga fiskpinnar.
Jag kan säga att jag inte ångrar mitt barn med diverse diagnoser, men om jag hade vetat vad jag vet idag så hade h*n inte funnits.