"Man ångrar aldrig ett barn", stämmer det?

Jag tror att väldigt få föräldrar skulle uttrycka sig som så att de ångrar barnet, för det älskar de ju (får man hoppas). Det är svårt att säga att man ångrar någon man älskar.

Men jag tror det är fullt möjligt och inte särskilt ovanligt att känna stark kärlek till sitt barn men ändå på sätt och vis ångra att man blev förälder. Känna i efterhand att "det här var verkligen inte något för mig, och hade jag kunnat förutspå hur det skulle bli att vara förälder hade jag avstått".