stackars sambon..vi går igenon fert.utredning?!?!

jag hoppaa det e ok att hoppa in här. har ätit pergotime flera omgångar och mått verkligen skit. spydde på jobbet och vart mycket svullen om magen. läkarna har hållt mej under uppsikt alla gångerna men nu i sommar gjorde jag något jag aldrig trodde jag skulle göra.... jag hade pergotime kvar hemma och tog dubbel dos som jag gjort förut. men nu vet inte läkarna om att jag tagit dessa. jo jag vet.... mycket dumt av mej men jag längtar verkligen efter barn. ska jag säga detta när jag träffar dem i höst igen? kommer inte hända igen då jag fick hemskt ont i magen denna gång.

TS: just nu mår jag bra fysiskt men psykiskt är det värre. det e värsta babyboomen både på jobbet och bland mina vänner så som du kanske förstår så känns det rätt tugnt nu. sen kommer man få gå och fundera på vad blodprovet kommer visa som jag ska ta i veckan som visar om jag har kromosomfel som gör att jag aldrig kommer bli gravid med mina egna ägg. och det där blodprovet tar 6 veckor att analysera. tur jag snart får umgås med syster och henns son/ min gudson. de betyder allt för mej och får mej alltid att tänka på annat än just ivf 

måste fråga er... finns det kurator på ivf-klinikerna för skulle gärna vilja ha någon att prata med om allt som man måste gå igenom

TS:  finns det inget ärmare ivf än 30 mil? vad är det som krånglat för dej? är det mensen? efter sista ivf'en så fick jag inte mens på över två månader. störande något och man hoppas hela tiden att mensen är sen pga av att man hoppas blivit spontangravid.. men icke det. just nu känns det lite som att man ibland tappar hoppet.

kämpa på alal där ute. någon dag kommer det att vara våran tur. 

TS:   det är verkligen inte lätt att se alla runt omkring sig bli gravida. tycker det är typ alal vänner och syskon och arbetskamrater som kommer med stora magar eller precis har fått sina små.
och man vet ju inte riktigt vem man ska prata med om det heller. som tur är har jag några underbara vänner som jag kan prata med och min familj vet om allt. däremot vet inte sambons familj nånting alls vad vi går igenom. 

när berättade ni för vänner/familj om ni har gjort det vad ni måste gå igenom. jag vet som inet riktigt hur jag ska säga det om vi nu nån gång ska berätta för sambons familj. anledningen till att vi inte har berättat är att de har lite konstig syn på saker och ting och gärna så ska jobba saker sopas under mattan och sådan är verkligen inte jag. jag är öppen om saker och ting då jag vet att det är många som går igenom samma sak som vi.   
 

ts:  vad jobbigt att inte ha någon att prata med i närheten som familj eller vänner.  om du vill kan du skicka ett privat mejl till mej så kan vi prata där och byta erfarenheter.

jo det e mysigt att gosa lite bebis. han som jag gosar mest med e min systerson som är två men han e min lilla goseplutt.

tänkte som det där du skrev i första inlägget när du startade tråden... att sambon säger 'jag blir så less' och sådant.. samma sa sambon till mej nu tidigare i veckan trots att jag nu inte äter några hormoner. vet att jag hare tt jävla humör och det har inte blivit bättre efter alla behandlingar så är inte lätt för mej heller.