Anonym

Äldre 4 Aug 22:27

88 svar

Umgänge med spädbarn

1 år en natt, 2 år två nätter är riktlinjen , men det förutsätter ju också att de har en bra anknytning och det får man verkligen inte på ett möte i veckan . Pappan är o praktiken en främling varje gång han dyker upp. Varför umgänge så sällan? För att de ska knyta an skulle de behöva träffas varje dag.

Anonym

Äldre 4 Aug 23:40

#7

Han vill väl att även hans familj ska få träffa underverket. Kan de få komma till dej?

Anonym

Äldre 5 Aug 10:34

#9

Anonym (hjälp) skrev 2012-08-05 10:31:50 följande:

Ja, de är absolut välkomna! och jag har försökt hålla mig undan. fixa med tvätt duscha, gå ut en sväng mm

Det jag inte förstår är hur han kan tro att sonen är tillräckligt gammal för att tas med till honom. Han har ju ingen koll på  hur han fungerar riktigt. Enligt honom är det på det sättet han kan hjälpa till och avlasta. samt att han vill börja ge honom flaskan då....
"vi kan ju testa" är hans tes.

Har du föreslagit det för honom? Be honom följa med på BVC nästa gång så ni kan få samma information om vad spädbarn behöver. Tror inte att han litar på det du säjer.

Anonym

Äldre 6 Aug 20:24

#11

Under barnets första år rekommenderas umgänge i den trygga hemmiljön (som är hemma hos dig).
Han bör komma oftare än en gång i veckan. t ex tre gånger i veckan är nog mer lagom, bättre ofta o korta stunder än sällan och länge.

Kolla länken nedan. Längst ner på den sidan finns tips på hur man kan utöka umgänget gradvis för de allra minsta barnen.

www.babyhjalp.se/separera/boende-barn

Anonym

Äldre 6 Aug 22:13

#12

Fram till ungefär tre månader menar man att spädbarn inte diskriminerar vad gäller omvårdnadspersoner. Efter det börjar barnet diskriminera, dvs väljer ut en eller ett par som det knyter an till. Fler och tätatre umgängen ska därför troligen till för att det ska ske någon anknytning mellan pappan och barnet. Men är det en timmes resväg och barnet fortfarande ammas blir det ju knepigt. Umgås de ofta (var och varannan dag) fram till 7-8 mån (och då du kanske slutar amma?) så finns en bra anknytning som ni kan bygga vidare på. Så gjorde vi och då tog pappan över föräldraledigheten på dagarna och senare även övernattning varannan natt.

http://sv.wikipedia.org/wiki/John_Bowlby

Anonym

Äldre 6 Aug 22:34

#14

Anonym (hjälp) skrev 2012-08-06 22:24:09 följande:

om nu fadern fortsätter träffa sonen endast en gång i veckan så lär det ju ta tid innan någon anknytning sker. Sonen lär väl knappast komma ihåg honom från gång till gång.?

Hur pass gammal var ditt barn när ni började med övernattningar då? Var pappan själv med sonen hemma hos dig den första tiden eller vad du med också? Vill gärna höra hur andra haft det. Det är ju onekligen en knepig situation.

Det är väl bra om du och sonen kan hälsa på hemma hos honom så småningom så han vänjer sig vid miljön.
På familjerätten säger de att det finns inget rätt svar på frågan om när första övernattningen är lämplig. Har också frågat om detta. Det beror på barnet. En del barn klarar det vid 1 år, några vid 1,5 år och andra tidigare. Beror på många olika faktorer. Gå på din magkänsla. Du behöver inte bestämma ngt idag. Du vet inte hur barnet är/mår om ett halvår. Känns det bra för dig som mamma så är det förmodligen bra för pojken också. Ta det lugnt..alla ni tre tjänar på att inte stressa med ngt utan ta det lite som det kommer. :) Så ska jag tänka i alla fall.

Det som är rätt för ett barn behöver inte vara det för ert barn så svårt att gå på hur andra gjort egentligen.

Anonym

Äldre 6 Aug 22:53

#16

Anonym (hjälp) skrev 2012-08-06 22:42:34 följande:

Jag kanske stressar upp mig i onödan. Du har ju rätt i att jag inte måste bestämme det idag... men jag är rätt orolig av mig..

Jag kan också oroa mig mycket i förväg och sedan blir det inte alls som man föreställt sig i alla fall kanske och man har oroat sig i onödan. :) Tänker att jag ska försöka vara lugn och glad sedan när bebisen kommer för sådant smittar nog av sig till den lille.

Anonym

Äldre 7 Aug 00:26

#18

Anonym (hjälp) skrev 2012-08-06 23:07:11 följande:

Åh, så du har en på väg. Grattis! Är det snart dags?

Tack:) Några månader kvar bara. Oj, nu ska det väl sovas här. Man vänder lätt på dygnet när det är semestertider.:)

Anonym

Äldre 7 Aug 00:31

#19

Litet My skrev 2012-08-04 23:21:09 följande:

I vårt fall bodde pappan ca 45 min bort så han träffade sonen bara 1 gång i veckan, för min del hade han gärna fått komma varje dag och även hans familj, men tydligen var det jobbigt.

Vi gick till familjerätten och pratade, när sonen var runt 10 månader började han ta med sonen hem några timmar över dagen och runt året hade han en övernattning i veckan. Nu resonerade vår familjerätt att "barnens bästa måste ibland stå tillbaka för att ena föräldern skall välja att stanna kvar", själv trodde jag de jobbade för barnens bästa men tydligen inte.

Men som sagt, jag hade försökt vara tydlig med att han är välkommen när som, och kanske att du kan gå iväg/undan lite när han har barnet så han får knyta an utan att känna sig "övervakad". Låter i ert fall som att barnet knappt känner sin pappa, så försök trycka på att han skall komma oftare och träffa barnet och var öppen till det och även om han vill ha farmor med sig tex. För att en övernattning skall fungera vid 1 års ålder förutsätter ju det att pappan och barnet känner varandra väl och att barnet är tryggt med sin pappa.

Att gå till Familjerätten är frivilligt. Du hade inte behövt gå med på något som inte hade känts bra. Alla avtal osv som skrivs där sker på frivillig grund. Hade någon sagt så att barnets bästa måste stå tillbaka...till mig..hade jag backat snabbt och sagt att jag vill fundera mer/tänka över det osv. Bara om tingsrätten beslutar något är det tvingande. Ni som föräldrar ska bestämma tillsammans. Alla på famrätt kanske inte är proffsiga?. Vill inte den ena tänka på barnens bästa och man ska behöva rädd för att han sticker helt om han inte får sin vilja igenom: ja, då får han väl låta bli att stanna kvar då.

Anonym

Äldre 9 Aug 13:23

#20

Anonym (hjälp) skrev 2012-08-06 22:24:09 följande:

Hur pass gammal var ditt barn när ni började med övernattningar då? Var pappan själv med sonen hemma hos dig den första tiden eller vad du med också? Vill gärna höra hur andra haft det. Det är ju onekligen en knepig situation.

När vi slutade med amning (varannan natt). Pappan var ensam med barnet.
Men ja då bodde vi nära varandra. Knepigare blir det ju helt klart när man som ni har en timme emellan.

Anonym

Äldre 9 Nov 14:22

#27

Tonårsmorsan skrev 2012-11-09 14:09:51 följande:

Det här var också intressant men du Uppriven Farmor.... det här kallas för att kapa en tråd. Den här tråden handlade om en mamma som inte ville lämna ut sitt spädbarn. Jag tycker du ska skapa en ny tråd för sina frågor annars är det lätt att ursprungsfrågan kommer bort...

... eller ville du med detta inlägg bara ynka om hur samma problem känns från andra hållet?

Ursäkta mig Farmor men borde du inte veta bättre? Du som själv varit mamma borde väl veta hur känslig spädbarnsperioden är.

Har ett par gått isär så har de. Då måste de få kunna gå vidare i livet. Man kan inte kräva att alla föräldrar ska tvingas leva någon typ av särboförhållande. Så klart inte nya mannen vill ha sin sambos ex rännande hemma hos dom hela tiden. Det behöver man inte vara speciellt svartsjuk för att sätta stopp för.

Din son får vänta ett tag med att bygga upp sin relation med sitt barn. DU måste lägga band på dina egna behov av att gulla med barnbarn. Du måste sluta uppröras över hur snabbt din sons ex skaffade en ny. Nu handlar det bara om vad som är bäst för ett litet spädbarn. Ditt barnbarn kommer förr eller senare att börja fråga efter sin pappa så du kan vara lugn. Din sons tid kommer

Men du, varför ska pappan vänta på att få bygga en relation till barnet för att mamman träffat en ny?
Det var det dummaste jag hört.

Anonym

Äldre 9 Nov 15:39

#34

Tonårsmorsan skrev 2012-11-09 14:45:21 följande:

Det har med barn utveckling att göra och barnets behov.

Så barnet har ett behov att inte få träffa sin pappa för att mamman skaffat en ny pojkvän?

Det kan ju knappast gagna barnets utveckling eller vara för barnets bästa att inte få träffa sin
biologiska far?
Och varför ska pappan acceptera att uteslutas ur barnets liv för att mamman har en ny partner?

Anonym

Äldre 9 Nov 17:13

#37

ALDRIG att jag skulle ge upp amningen för en sån sak. han får gott vänta tills du ammat klart innan han har sonen längre stunder. HAN valde att lämna dig. han kan inte tro att han kan komma mellan dig coh barnet. Barnets behov går före pappas faktiskt.

Anonym

Äldre 9 Nov 18:23

#39

Är det någon som vet om barnet kan få en lika god relation till umgängesföräldern fast man skulle börja med umgänge först när barnet fyllt ett och kan börja ha ensamumgänge utan boföräldern? Eller blir relationen bättre om barnet börjar med umgänge redan under sitt första år? Jag jämför med adoptivbarn att de brukar ju få en god relation till sina adoptivföräldrar även om de inte är nyfödda när de adopteras. Det verkar ju ofta krångligt med umgänge under första året om föräldrarna inte kommer överens och det skulle kanske underlätta att skjuta på det lite om det inte är skadligt för barnet. Bara funderar. Är det nån som vet?

Anonym

Äldre 9 Nov 19:51

#41

Majlisen skrev 2012-11-09 19:27:32 följande:

Om jag utgår ifrån min ettåring så skulle inte hon alls acceptera att hennes pappa efter frånvaro bara kom och hämtade henne, hon skulle antagligen må jättedåligt av det. Jag har henne alltid och har valt att skjuta på dagisstart tills hon blir två för att hon inte känner sig redo för det heller. Ett adoptivbarn tycker inte jag är jämförbart, ett adoptivbarn som kommer till sina nya föräldrar har oftast redan en skadad anknytning och i de fallen gäller detsamma som man ska göra med ett nyfött barn, helst bara vara, bygga upp en obefintlig tillit etc. Visst kan en umgängesförälder bygga upp en bra relation, men ska man börja med ensamumgänge på en gång och inte vill ha med den andre föräldern så tror jag att man generellt sätt ska vänta längre än till ett. Om man redan byggt upp en relation kan man börja ha ensamumgänge vid ett, att bara dyka upp när barnet är ett och kräva umgänge tror jag kan vara direkt negativt för ett barn.

Sjalbärande vandrande snutte, prettomorsa och amningsmaffioso.

Nä man skulle ju få börja försiktigt med umgänget så att barnet hinner med i svängarna och blir trygg med umgängesföräldern innan man börjar med ensamumgänge. Men det skulle ju ändå gå relativt snabbt med ett äldre barn. Och kan tänka mig att många separerade föräldrar med mycket konfliktef har svårt att samsas tillräckligt för att umgänge flera gånger i veckan ska funka smidigt eftersom föräldrarna tvingas till att vistas under samma tak för bebisens skull. Jag undrade egentligen om barnets relation till umgängesföräldern för evigt försämras om man skjuter på umgänget nåt år?

Anonym

Äldre 9 Nov 22:21

#44

Du behöver inte gå med på ngt mer än umgänge i ditt eget hem under första året. Han kan gå en promenad med barnvagnen kanske en stund eller att du lämnar de ensamma i ditt hem o du går o handlar el dylikt.

Övernattningar när det känns bra för dig. Kanske 1 natt i veckan från 1,5 års ålder om de har träffats mycket /ofta inna dess. Det finns inga speciella regler kring detta. Det som passar ett barn passar kanske inte ett annat. Allt beror på hur barnet är som person, hur föräldrarnas samarbete fungerar, hur bra aknytning pappan o barnet har osv. Det beror på....är ett bra svar på din fråga. :)

Ni kan gå till famrätt och prata om umgänge osv. Man om ja vore du skulle jag inte skriva under ngt avtal utan avvakta o se hur allt går. De på famrätt kan inte bestämma över ert barn, ni ska bestämma.

Umgänge med spädbarn

INNEHÅLL