Vad har du mest ångest över i livet?

So Cal: Mm, vissa bitar i livet är man lite utlämnad till slumpen, när man söker jobb t ex.

Det kan skilja en vecka mellan att fortsätta leva sitt liv i Eslöv eller Schweiz ju, för en del.

Det händer att jag tänker tillbaka på en del sådana spännande vägskäl i livet, och undrar vad som hade hänt om jag istället hade valt det andra alternativet. Och man kan ju fortfarande välja, alltid, men de flesta blir bekvämare med åldern.

Tja, jag menade kanske inte ångest i direkt medicinsk mening, men något som gnager och som man grubblar över, i alla fall.

Aj....Ja, tyvärr är det ju så vissa tider i livet. Jag beundrar de som har "skit på alla fronter" och ändå segar sig vidare på nåt obegripligt vis.

Varför har vissa mänskor all världens otur, undrar jag ibland?

Bingo på den, just nu tänker jag detsamma. Men jag inser att det är lite lyxgnäll när jag läser om de som inte har någon alls i hela världen.

Och jag är knappast felfri själv, har gjort en och annan vän besviken i mina dar också. Så ena delen av mig vill be om ursäkt till dem jag själv har tappat bort på vägen, och andra delen vill försöka acceptera nuläget och hitta nya vänner som trivs med mig som jag är nu och inte för 20 år sen.

Så är man sliten mitt itu.

Vad skönt! För det är ju ändå mestadels positivt grubblande och val du kan göra, även om det också kan vara frustrerande när man inte vet vad man helst vill.

Jag började forska men hoppade av efter ett år. Men då hade jag i alla fall provat och det var inte det jag helst ville, i alla fall inte med de förutsättningarna.

Biokemi/biofysik.

Men tänk att ha så mycket kul framför sig!

Du har hela chokladkartongen att välja på fortfarande, så många val som kan ge så mycket ny erfarenhet och nya vänner!

Jag är nog lite avis på dig jag...

Nej, det blev bara för smalt och osocialt och jag kunde inte få den handledare jag egentligen ville ha.

Haha, jag trodde stenhårt att jag visste det i många år men sen när jag kom dit ville jag inte alls. Man får nog räkna med att omvärdera vad man tror att man vill några gånger på ett liv.

Men kan man inte borra hål på baksidan då och suga i sig fyllningen med sugrör?

Skämt åsido- jag har vänner som taktikvalde gymnasielinje för att maxa betyg och komma in på svår utbildning, en som sökt på utlandskvot i Danmark för att komma in på läkarlinjen och andra märkliga kringelikrokvägar.

Allt går kanske inte att lösa men är man envis som en gris och kan tala för sig så brukar det finnas något sätt att hamna ungefär där man vill i alla fall.

Usch. I vanliga fall skulle jag också hamna där men nu har vi varit ganska förskonade hitills i år.

Jobbet och pengarna leder, hittills.

Kanske för att det är saker som man känner att man borde kunna påverka själv, i högre grad?

Jag tror att många känner skuld och skam över att inte få de bitarna att funka, eftersom vi enligt en del käcka personer förväntas kunna "välja lycka och rikedom" idag. Men det är ju inte riktigt så enkelt.

Familjeproblem kan man absolut skämmas över också, men där spelar man ju mer med den hand kort man har fått. Jag hoppas i alla fall att de som har mycket problem i sin familj eller släkt kan frikoppla sig själva från att ta fullt ansvar för andras galna beteende.

Det är trots allt normalt inte ditt fel att farbror Olle däckar till Kalle varje jul, att moster Mia går runt på tabletter eller att Hasse och Anna har belånat sig upp till taknocken.

Eller så tänker jag...

Mm, så kan det klart också vara. Nu tänkte jag mer på sociala problem, när de dominerar samtalet och interaktionen i en släkt. Men visst finns det många gamla som glöms bort, i hetsen att fixa allt i livet.

Jahapp, fortfarande jobb och pengar i ledningen.

Det är sorgligt att det ska vara så svårt med jobb för många de här åren, och kännas så tungt.

Lyfter tråden.

Har vi mer eller mindre ångest nu än 2012?