Trött på detta liv! ADD???

Hoppar bara in med ett litet inlägg, det här med all ilska och irritation, ibland med ADD/ADHD. Testa PlusEPA. Det är ett hälsokostpreparat med Omega. Omega är något som alla behöver och oftast får i sig genom kosten men de med NPF har ofta ett större behov av Omega eller har svårare att ta upp det som finns i kosten så kan vara bra att komplettera med ett kosttillskott. 
PlusEPA innehåller enbart EPA som är en av delarna i Omega-3 (andra delen heter DHA) Forskning har visat att just EPA har god effekt på aggressioner. 

Jag hade PMS from hell och märkte oerhört stor skillnad när jag började äta PlusEPA. Andra saker som jag också märkte var att jag kände att allt blev så mycket klarare i hjärnan, mycket lättare att tänka klart och rationellt. 

Om ni undrar något om Omega är det bara att fråga, jag svarar gärna.  

Har och har. ADD är en påhittad diagnos där man klumpat ihop beteenden och kallat de för ADD. Du passar onekligen in i den beskriviningen men det är så att alla människor passar inte in i mallen för vad som krävs av en "normal människa". Alla har inte hög stresströskel och kan/orkar med ett högt tempo och massa organisation hela tiden. Du är säkert bra på saker som vissa andra inte är bra på. Istället för att kalla vissa personlighetstyper för ADD borde man bara konstatera att vissa helt enkelt behöver stöd med organisering. Simple as that. Vissa är jättebra på att ha det städat men behöver stöd med att förstå andra människor eftersom de inte har så hög empati!
Är så trött på dessa diagnoser som om det finns någon slags "normal" människa. Vi värderar punktlighet i vår kultur. Inte viktigt att vara snäll och göra andra människor gott. Inte om man inte samtidigt är en "supermorsa".
Det säger mer om vår kultur än att det är fel på dig.

Fast jag har en sjukdom. Visst kan man skylla på miljön vi lever i, det kan vi ju i vissa säga med.cancer tex. Men det är inte mindre en sjukdom. I min hjärna fungerar inte all signalsubstans och hormoner på ett normalt.sätt. Detta ger psykiska symptom. Samhället är ingen bra plats för de friska människorna och än mindre för de.som har svårigheter. Själv lider jag add, ptsd, gad, aspberger, samt ätstörning. Min vardag fungerar inte.

Men vilken personlighetsstörning har du? För det kan absolut förklara dina besvär. Jag har själv borderline och det tar otroligt mkt på krafterna så jag har ett sjukt stort sömnbehov. Känslorna upp och ner och svårt att fokusera på något annat. Jag var smart en gång i tiden men nu har jag nog tappat en hel del.. all mental kraft går åt till mitt känsloliv.

Vilken hjälp har du fått för din personlighetsstörning?

Håller med här, även om det finns folk med psykiska problem. Som kanske skulle må bättre utan en bokstavsdiagnos och med riktiga utredningar och riktiga verktyg och inte droger..

VEM har sagt att man inte får "riktiga utredningar" och "riktiga verktyg" när man har en ADHD diagnos?!
Både barn och vuxna får komma till ett team med läkare, psykologer, kuratorer, dietister, logopeder, terapeut, specialpedagoger osv... Medicin är bara en liten del av alla insatser.
Och varför kalla medicinen för droger? Jag har blivit helt borta och personlighetsförändrad av helt legitima värktabletter, tramadol och bantningspreparat, reductil. Där kan man snacka om droger och det skriver en vanlig husläkare på VC ut medan centralstimulerande, som någon med ADHD bara blir "normal" av måste till specialist för att få. 

Sen undrar jag varför alla har sånt agg mot just bokstavsdiagnoser när det gäller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar? Tex KOL, EP, RA, är också förkortningar på diagnoser, det är ingen som sätter igång och kräks galla över de diagnoserna fast de också är sammanslagningar av en massa olika men också lika tillstånd.

Jag har inte direkt personlig erfarenhet av att behöva använda mig av en diagnos men att behöva kliva in på tex F-kassan och säga: 
Hej, jag heter XY och vill ha hjälp med att fylla i de här papperna för jag har bristande uppmärksamhet och hyperaktivitet samt motoriska funktionella nedsättningar och svåra perceptionsstörningar. Jag blir fort rastlös och har svårt att förstå vad ni vill ha reda på och vad jag ska fylla i här i er blankett, så... om ni är så snälla..?

ELLER: Jag har ADHD och vill ha lite hjälp... Tack

Då hade då jag föredragit att använda mig av fyra bokstäver för att få hjälp. 

Det låter ju konstigt att ADD  är en påhittad diagnos. Annars hade väl inte läkare och psykolog konstaterat det när det gått igenom mitt IQ test. Varför skulle jag i så fall haft det svårt med och hänga med i skolan hur jag än försökte? Så ja jag har ADD ( inlärningssvårigheter) bevis på papper.  För det har varit väldigt frustrerande att inte fått veta vad som var fel och att man var ett steg efter. 
Och att lärarna i skolan trodde bara att jag var slö och dum i huvudet men dem hade så fel! Så jag är glad att fått veta vad felet var.  I så fall är ju alla andra diagnoser påhittade enligt dig.

Självklart att ALLA är olika. Visst är miljön och samhället en bidragande faktor till oändligt mkt! MEN. Jag är inte "normal" om normal nu finns. Jag har sen jag var bebis sovit sjukligt mycket, varit sjukligt jobbig. Varit sjukligt arg. Jag har slagit ner min egen mor och fortsatt sparka när hon låg. Var det pga stress? Eller för att "vi alla är olika"? Jag är idag 34 år. 34. Det känns som att jag blivit "blåst" på mitt liv. Jag fattar inte hur jag ska orka. Orka ta mina döttrar till skola/dagis varje morgon, upp kl 06.00, alla morgonbestyr. Den kampen är OERHÖRD. Jag MÅSTE få hjälp!! Att ORKA! Jag kommer aldrig bli någon "klassmamma", men jag vill kunna orka, för mina barns OCH min egen skull. Om bl.a. Medicin är lösningen så GE MIG DEN! Jag hoppas verkligen jag blir utredd. Det känns märkligt att EN människa ska sitta och bestämma OM jag ens får en utredning. Jag hoppas och ber.

Min psykolog sa att jag hade en "blandad form av personlighetsstörning"? Jag har aldrig fått någon form av hjälp. Det kan väl tyckas rätt sjukt.

Om du mått som mig & MÅNGA andra med mig, så hade du aldrig uttryckt dig så. Det gäller även den person du svarade. Min tråd vänder sig till människor som lider av liknande "problem" eller VET fakta om tex ADD. Tack

Nu blev det galet. Jag har inte varit tillräckligt tydlig med vad jag menar.

Jag menar inte att det inte finns något som heter ADHD/ADD, eller andra npf. Det finns och jag har läst om forskning som kan visa att de med ADHD/ADD har hjärnor som är kopplade mycket annorlunda än "vanliga". Att det finns är det ingen tvekan om.

Däremot är jag mkt skeptisk till att var och varannan har npf nuförtiden. Det verkar synnerligen lätt att så snabbt dessa symptom hittas (vilka också påminner otroligt mycket om de som kan finnas exempelvis vid olika typer av stress, hos högkänsliga personer och vid PTSD) hojta npf och göra en utredning där det "bevisas". Utredningarna ser olika ut beroende på vem som genomför den. Och aldrig skannas hjärnan för att se om den här "felkopplingen" finns. Därför är det inte alla som får rätt diagnos.

Att det sedan blir fler och fler (BARN t.o.m.) som får diagnosen oroar mig. Speciellt då det inte finns tillräcklig kunskap om våra olikheter och hur olika omständigheter kan påverka oss. Har man verkligen tittat på alla faktorer innan man ens utreder npf? Det verkar inte vara fallet när jag hör om hur det går till att få en utredning.

Jag har själv varit sjuk sedan 7-årsåldern. Och har av olika behandlare fått höra att det kan vara npf. trodde det själv ett tag, påbörjade en utredning. Men när jag nu efter flera år i terapi ser saker klarare så förstår jag att det handlar om en medfödd känslighet och en miljö som var helt fel för mig.

förlåt om jag trampat någon på tårna, det var inte meningen. Jag pratar inte om en enskild individ utan om diagnoser i allmänhet. Jag har varit inom psykvården sen barnsben och VET hur svårt det är att ställa rätt diagnos. För att ingen kan veta vad som verkmligen pågår i en annans liv. Ibland har man inte ens den insikten själv när det blivit "normalt". För mig tog det 15 år att få rätt diagnos och det var efter att jag läst på själv och hittade min diagnos. Som en utredning bekräftade.

Men du ts har ju inte fått en adhd/add-diagnos än? Du skriver att du har personlighetsstörningar. Om du fått rätt diagnos där så kan du inte leva livet utan att det påverkar dig heller. Kanske du borde ta reda på vilka det handlar om och läsa om det? Kanske får du svar där? Och om inte; då kan du ju peka ut för din psykiater vilka av dina besvär som inte verkar täckas av dina diagnoser. Lycka till iaf.

Alltså hallå!! ADD, ADHD är riktiga sjukdomar som drabbar riktiga människor.
Konstigt att det blir gnäll för att det är bokstavskombinationer på psykiska sjukdomar, eller räknas inte KOL heller som riktig sjukdom?

Jag har suttit i timmetal och gjort tester, träffat psykologer, arbetsterapeuter, psykiatriker mm mm. Jag har en sjukdom och inget man bara kan rycka upp sig från!!!

Detta var en av de okunnigaste jag läst. Du halv motsäger dig själv. Ingen ide med att försöka förklara hur det är för dig för det märks att du inte gått igenom eller känner till någon som gör det.

Men sluta snacka i diagnoser! Va f-n är det med folk idag som tror att en samling symtom kan förklara så mycket av ens problem. Lär er acceptera dem som en del av er själva istället. Så fort man avviker från ett normalt beteende (förbannat snäv definition av normalt beteende) så har man en personlighetsstörning eller npf. Det är ju skrattretande hur folk blir anhängare till diagnosmanualer och tror sig kunna förklara världen och andras beteenden utifrån det.

Dags o städa i 'diagnostrenden'. 

Hej!
Det är fruktansvärt jobbigt att bli misstrodd och inte tagen på allvar. Jag känner igen mig så mycket i din beskrivning. Tröttheten som aldrig tar slut. Ilskan och irritationen. Svårigheten att koncentrera sig. Och tusen andra saker. När man ständigt och jämt är trött och arg blir det till slut en ond cirkel. Ingen orkar vara arg och trött jämnt. För mig blev vändningen en lyhörd husläkare som skrev en remiss till psykiatrin, där jag hade turen att träffa en psykolog som faktiskt lyssnade och trodde på mig när jag beskrev min situation och min misstanke om add. Detta efter att ha gått i terapi i åratal his en terapeut som avfärdade mina misstankar som en vanföreställning.

Mitt tips är att du ska byta läkare tills du stöter på någon som faktiskt lyssnar och tror på dig. Ge inte upp! Sök upp en ny om det inte funkar ned den du träffar! Och en ny igen tills du hittar någon som lyssnar och tror på dig!!!!

För mig har allt blivit bättre sedan jag fick en diagnos, började med SSRI och Omega3 med hög halt av EPA (en särskild fettsyra som har visar sig ge resultat på personer med ADD).

När jag började må bättre kunde jag också se att jag påverkades negativt av mina hormoner och blev påtagligt mer arg, okoncentrerad och deppig från ägglossning fram till mens. Många kvinnor som har Adhd/add är hormonkänsliga och lider av Pmds, en grav form av PMS. För mig var det omöjligt att se det innan jag började med SSRI då livet varje dag var en ständig kamp med trötthet, ilska, gråt och ångest.

Lösningen blev för mig sedan att äta olika doser av SSRI under de olika perioderna i månaden. En lägre grunddos som höjs i samband med ägglossning. Jag äter också en högre dos av Omega 3 under den perioden (3 st MorEpa-kapslar ist för 2 st). SNACKA om att mitt liv förändrades. Nu funkar jag jag faktiskt. MorEpa gör att jag fått bättre minne och koncentrationsförmåga och hjälper mot ilskan. Och SSRI hjälper mot deppet. Det är fortfarande svårt med livet men det är då oerhört mycket bättre än innan.

Det finns ju annan medicin också som man jan få om man fått en diagnos. Jag har inte velat testa den ännu. Men den lär ju funka bra för många.

Och det är väl mycket det det handlar om, att testa sig fram till något som funkar för just DIG. Alla är vi olika och unika individer med olika unika förutsättningar och konstitution. Det finns ingen patentlösning eller Quick-fix. Tråkigt nog. Men en mångfald möjliga vägar att testa tillsammans med en förstående och lyhörd läkare. De finns där ute (de bra läkarna) även om man får leta ett tag. Så ge inte upp! Det finns hjälp att få!

Du kan ha ADD/ADHD eller så har du bara inte fått lära dig och hamnat snett och inga föräldrar har funnits där för att fånga upp dig. Det skadar aldrig att ta kontakt och få hjälp så man slipper leva bland stress och elände. Om du fick tvinga fram en diagnos från en läkare (som då antagligen inte tyckte att du riktigt passade in och inte ville ge dig den) så är det inte så konstigt att det inte gett något.

Ta kontakt med vården igen och om du nu misstänker ADD/ADHD så kan du börja jobba med dig själv hemma för tyvärr behandlas ADD/ADHD till mestadels av en själv i hemmet. Främst med att lägga upp beteenden som man haft i så otroligt många år, det är en riktig kamp. Nycklar är sova ordentligt, äta hälsosamt och ofta så blodsockret håller sig och att inte ta på sig för mycket, ha en sak om dagen som man sätter sig ner och planerar upp. Listor är bra. Och så får man börja så. Det är slitsamt men så gynnsamt, diagnos eller inte!

OJ! Trodde vi levde 2012 och att de värsta fördomarna kring psykiska sjukdomar var borta. Men så är inte fallet förstår jag.

Att säga att man kan rycka upp sig från en psykisk sjukdom är som att säga att sluta ha diareer om du har tex ibs!!

Trodde det var allmänt känt att häriditeten är mycket stor. Tex. vi är 5 syskon. 2 är bipolära och vi andra har ADD och drag av asperger.

Som vi har kämpat allihopa!! Vi är allihopa intelligenta och har varit mycket omtyckta av chefer/lärare osv.

MEN! I ca 20års åldern när vi har ställts inför att klara jobb och vardag så har vi rasat, allihop!!

Problemet är att vi inte fungerar, vi kan se vad vi måste göra, men inget händer. Men så började vi med Concerta. Livet ändrades så gott som över dagen. Plötsligt kunde vi se sakerna som behövde göras en och en och det blev greppbart och inte ett kaos.

Vet ni att man kan komma fram till vad som är i obalans i hjärnan genom att pröva olika mediciner?

Om man har ett kroniskt tillstånd med tex brist på seratonin så är det en sjukdom, precis som diabetes där det är brist på insulin.

Men diabetes ger mer fysiska symptom och därför är det mera accepterat, det är ju bara att acceptera, iaf typ1.
Du kommer få ta insulin hela ditt liv för det finns inget botemedel.

Jag har brister i min hjärna, det finns inget bot och jag kommer hela livet få ta mediciner.

Det var så SKÖNT när jag fick min utredning (som var mycket noggran) och de kunde konstatera, jodå du är sjuk, du inbillar dig inte och du är inte sämre än någon annan.

Till TS vill jag säga, se till att få rätt hjälp. Om du har kontakt med en psykiater på öppenpsyk så säg de måste utreda dig ordentligt och skicka en remiss till neuropsyk.