Varför är min katt så överdrivet rädd?

Har haft mycket folk runt mina katter från början och de är orädda och sociala (bondkatter). Den ena är rädd för dammsugaren, men jag har nog kommit nära någon gång ;) har du provat feliway?

En katts temperament och grundtrygghet beror till viss del på arv och till viss del på miljö och upplevelser. Bara för att det påstås att det finns raskatter i släkten behöver det inte vara så, och även om det vore det gör uppblandningen av raser att din katt kanske inte ens har ärvt en enda procent av det rastypiska siamestemperamentet. Eftersom raskatterna i det här fallet dessutom har utnyttjats i oseriös och oregistrerad avel, är det inte heller säkert att någon av dessa raskatter hade ett temperament som egentligen var lämpligt att avla vidare på.

En annan sak som kan spela en avgörande roll när det gäller en katts grundtrygghet är upplevelser under de första 12 veckorna och att katten då får utvecklas i harmonisk miljö och  i lugn och ro tillsammans med sin mamma och sina syskon. Får den inte det så är risken stor att grundtryggheten går förlorad och att katten i resten av livet kommer att ha svårt att känna tillit (både till sig själv och andra) och har svårt att hantera oväntade händelser.

Jag tycker att du ska komntakta en kattbeteenderådgivare som kan ge dig råd i hur du kan försöka stärka din katts självförtroende och på vilket sätt du åtminstone kan försöka bygga upp den grundtrygghet som saknas.

Jag tror absolut att han kan bli bättre med åren :) Jag har själv haft en rädd katt, inte rädd för "allt" men för alla icke närstående. Som yngre sprang han alltid och gömde sig, men slutade med det med åren. Dock ville han så klart aldrig att nån okänd skulle försöka tränga sig på och "gosa", utan man måste ju acceptera att de vill vara ifred. Att tillåta att bekanta försöker tvinga sig på katten, springa och leta och locka är alltså ingen bra idé. Min väninna hade också en väldigt skygg katt, och det blev ungefär samma med den katten. Med åldern avtog rädslan.

Jag har också en rädd pojk katt. Han är en bondkatt och är kanske runt 2-4 års ålder. Iallafall han är en katt som har alltid varit en riktig liten kelig gris som också varit såpass nyfiken av sig att han blir jobbig (på ett charmigt sätt). Han trivs bra med alla i min familj och han leker glatt med leka med hunden i familjen. 
Men senaste tiden har han betett sig annorlunda. Så fort vi typ bara gå runt med t.ex.  en sked eller något (spelar ingen roll vad det är)  blir han livrädd och försöker gömma sig eller springer han ut.  Han är lugn om bara jag är hemma eller hos honom men så fort andra är omkring huset och kanske bara sätter på tvn blir han livrädd.  
Denna utekatt har jag inte haft hela livet utan kom på början av våren hem till oss som slutade med längre & längre besök hemma hos oss ~ och till sen dess har han inte lämnat hemmet principt.

KAN det vara att kissen är rädd för att få stryk eftersom han har fått det en gång i tiden kanske? Jag har erfarenhet av en annan katt som vi har haft att han var en katt som påminde om denna nya katt på beteendet av att han trodde han skulle få stryk eftersom min förra katt fick det utav sin förra ägare innan han flyttade in hos oss. 

Min katt är sådär, men det beror på att hon kommer från ett vanvårdshem.

Min lilla kattflicka på 5 år är också väldigt rädd av sig, det är bara mig, hunden och de andra katterna hon inte är rädd för. Hon blir rädd ibland om sambon kommer och går och när han hostar/nyser fastän han är i ett annat rum. Hon är livrädd för styvsonen, räcker ibland att han tittar på henne och hon springer iväg i skräck, fast det har blivit lite bättre med åren. Hon är lite tryggare med styvdottern. Tror hennes rädsla sitter i en föreställning om att hon skall bli bortlämnad, hon var den sista kvar i kullen och såg sina syskon försvinna, så när hon skulle bli hämtad av sin nya ägare gjorde hon ett utfall och bet nya ägarinnan i handen, så hon fick stanna kvar hos oss istället. Älskar min lilla kattflicka som är älskar mig