Varför är min katt så överdrivet rädd?

En katts temperament och grundtrygghet beror till viss del på arv och till viss del på miljö och upplevelser. Bara för att det påstås att det finns raskatter i släkten behöver det inte vara så, och även om det vore det gör uppblandningen av raser att din katt kanske inte ens har ärvt en enda procent av det rastypiska siamestemperamentet. Eftersom raskatterna i det här fallet dessutom har utnyttjats i oseriös och oregistrerad avel, är det inte heller säkert att någon av dessa raskatter hade ett temperament som egentligen var lämpligt att avla vidare på.

En annan sak som kan spela en avgörande roll när det gäller en katts grundtrygghet är upplevelser under de första 12 veckorna och att katten då får utvecklas i harmonisk miljö och i lugn och ro tillsammans med sin mamma och sina syskon. Får den inte det så är risken stor att grundtryggheten går förlorad och att katten i resten av livet kommer att ha svårt att känna tillit (både till sig själv och andra) och har svårt att hantera oväntade händelser.

Jag tycker att du ska komntakta en kattbeteenderådgivare som kan ge dig råd i hur du kan försöka stärka din katts självförtroende och på vilket sätt du åtminstone kan försöka bygga upp den grundtrygghet som saknas.

Birmafröken

Äldre 8 Aug 01:43

#3

Birmafröken skrev 2012-08-08 01:34:20 följande:

En annan sak som kan spela en avgörande roll när det gäller en katts grundtrygghet är upplevelser under de första 12 veckorna och att katten då får utvecklas i harmonisk miljö och i lugn och ro tillsammans med sin mamma och sina syskon.

Jag citerar mig själv här, för att göra ett tillägg: Under den senare delen av dessa 12 veckor är det viktigt att kattungen under trygga omständigheter får uppleva vardagliga ljud och upplevelser och kontakt med olika människor. Är kattungen och dess familj alltför isolerad från allt som kan upplevas som störande eller skrämmande kan det också sätta sina spår.

Birmafröken

Äldre 22 Sep 11:51

#7

Noonaamy skrev 2013-09-21 16:27:17 följande:

Jag har också en rädd pojk katt. Han är en bondkatt och är kanske runt 2-4 års ålder. Iallafall han är en katt som har alltid varit en riktig liten kelig gris som också varit såpass nyfiken av sig att han blir jobbig (på ett charmigt sätt). Han trivs bra med alla i min familj och han leker glatt med leka med hunden i familjen.
Men senaste tiden har han betett sig annorlunda. Så fort vi typ bara gå runt med t.ex. en sked eller något (spelar ingen roll vad det är) blir han livrädd och försöker gömma sig eller springer han ut. Han är lugn om bara jag är hemma eller hos honom men så fort andra är omkring huset och kanske bara sätter på tvn blir han livrädd.
Denna utekatt har jag inte haft hela livet utan kom på början av våren hem till oss som slutade med längre & längre besök hemma hos oss ~ och till sen dess har han inte lämnat hemmet principt.

KAN det vara att kissen är rädd för att få stryk eftersom han har fått det en gång i tiden kanske? Jag har erfarenhet av en annan katt som vi har haft att han var en katt som påminde om denna nya katt på beteendet av att han trodde han skulle få stryk eftersom min förra katt fick det utav sin förra ägare innan han flyttade in hos oss.

En katt behöver inte ha blivit slagen eller medvetet skrämd för att utveckla ett vaksamt flyktbeteende. En ung katt är ofta ohälsosamt nyfiken och godtrogen, men vid ca 2-4 års ålder blir katten vuxen på riktigt och får en annan syn på potentiella faror och revir och börjar därför ofta hantera situationer annorlunda än den gjort tidigare. Är det en utekatt kan den vaksamheten många gånger rädda livet på katten, så i detta fall ska man nog välkomna den förändringen.

Jag hoppas att ni har sett till att kastrera honom, för en fertil katt försätter sig i många onödiga och skrämmande situationer genom att inkräkta på andra katters revir och irra iväg på okänd mark.

Birmafröken

Äldre 22 Sep 12:24

#9

Zuzanne skrev 2013-09-22 12:01:31 följande:

Min lilla kattflicka på 5 år är också väldigt rädd av sig, det är bara mig, hunden och de andra katterna hon inte är rädd för. Hon blir rädd ibland om sambon kommer och går och när han hostar/nyser fastän han är i ett annat rum. Hon är livrädd för styvsonen, räcker ibland att han tittar på henne och hon springer iväg i skräck, fast det har blivit lite bättre med åren. Hon är lite tryggare med styvdottern. Tror hennes rädsla sitter i en föreställning om att hon skall bli bortlämnad, hon var den sista kvar i kullen och såg sina syskon försvinna, så när hon skulle bli hämtad av sin nya ägare gjorde hon ett utfall och bet nya ägarinnan i handen, så hon fick stanna kvar hos oss istället. Älskar min lilla kattflicka som är älskar mig

Fast där skulle jag snarare tro att kattens beteende beror på genetiska orsaker, dvs att katten har en medfödd benägenhet att reagera snabbt och instinktivt på situationer, ljud och dofter som är oväntade eller obekanta och att då uppleva dem som skrämmande och hotfulla.

Att en kattunge skulle kunna vara rädd för att "bli bortlämnad" är ett orimligt antagande. Katter lever här och nu och er katts hela värld är hos er. Vad som finns utanför den har hon inte en aning om så hon kan helt enkelt varken förstå eller tänka på det sättet.

Birmafröken

Äldre 22 Sep 13:08

#11

Zuzanne skrev 2013-09-22 12:56:25 följande:

Nä jag tänker mig att hon upplevde att hennes syskon försvann, en efter en och att de aldrig kom tillbaka. Det var efter den händelsen som hon blev räddhågsen av sig, hon var ca 20 v då.

Fast hon var ju den som var kvar i sin invanda miljö och med den största tryggheten av alla, dvs sin mamma, så om upplevelsen att förlora sina syskon var så traumatisk måste det bero på att hon har en medfödd känslighet för förändringar som började visa sig först då. En 20 veckors kattunge är ju bara en bebis som inte varit med om så mycket i livet ännu, så att det inte hunnit visa sig tidigare är inte heller konstigt.

Varför är min katt så överdrivet rädd?

INNEHÅLL