Singeltråden, för oss som faktigst njuter av singellivet!
Madida skrev 2024-03-30 07:03:59 följande:
Ber om ursäkt för utläggningen! 
Inlägg från: Anonym (VV)
|
-
Be inte om ursäkt! Det var ju intressant!
-
Har barn enligt 2-2-3 schema då det är litet.
Dels för att varannan vecka känns för långt, dels för att barnet som sagt inte är så gammal och en vecka blir för långt.
På senaste har vi gjort massor av ändringar i schemat där jag fått dra det tunga lasset så just nu känner jag mig helt död. Lägg till mkt på jobb.
Jag önskar jag kunde komma till era lägen med bara frid när jag är ifrån mitt barn, men problemet är att pappan släpper allt till mig. Dvs jag måste ha koll på allt, gemensamma räkningar för barnet, läkarbesök, när barnet ska tvättas etc. Samtidigt är jag glad för deras kontakt.
Nån som har nåt tips om hur jag kan tänka för att känna mig mer avslappnad? Tar gärna emot tips!
(En sak som bidrar i min situation är att pappan och jag inte helt gjort slut, utan är lite av särbos, dvs vi tex går på gemensamma släktkalas, träffar inte andra etc. Är det 100% slut som krävs för att känna den där friden ni andra beskriver?) -
Tack för dina fina ord. Uppskattar mycket. :) Tar till mig det du skriver och försöker finna en acceptans i att vara den som har koll.Madida skrev 2024-03-30 15:09:07 följande:Jag känner inte enbart frid. Och jag saknar mina döttrar varenda dag jag är ifrån dem. Men jag har fått jobba på att inte låta saknaden ta över. Jobba på att lägga fokus på annat. Och t.o.m ibland se det som nåt lite vackert när saknaden river tag i mig - tänk så lyckligt lottad jag är som har så fina flickor
Det handlar om ett mindset.
När det gäller er relation kan bara du avgöra det. Men jag tror det är otroligt ohälsosamt att dra ut på, vela, av eller på. Jag föredrar tydliga beslut och gränser. Och för barnets skull (vet visserligen inte hur liten hen är) behövs tydlighet. Givetvis kan man umgås, det gör jag, barnen och exet varje vecka. Men de vet att vi är vänner och att det aldrig kommer bli vi igen.
Och när det gäller ansvar - ja, det suger. Jag drog hela lasset när vi levde ihop och drar fortfarande en stor del. Han verkar sakna förmågan att komma ihåg läkarbesök, att förskolan har planeringsdag och är stängd o.s.v. Jag lät bli att påminna i flera månader men det slutade i kaos. Så nu skriver jag upp allt, även det på hans veckor och så påminner jag honom. Javisst, förr eller senare hade han säkert skärpt till sig och börjat komma ihåg. Men ärligt, det är inte jättejobbigt att ha koll och påminna. Jag har ändå ett kontrollbehov så..😅
Men när det gäller sånt som att de behöver duscha, få vettiga måltider, gärna frisk luft även på helgen o.s.v så släppet jag det helt på pappaveckan. Han är deras pappa, han älskar dem och är mån om dem. Han gör det han tycker bra och det är upp till honom att planera. Givetvis skulle jag lägga mig i om de inte fick ordentligt med mat, aldrig duschade eller borstade tänderna och så. Men han är en vuxen man, nån jag dessutom valde att spendera många år med, så helt tappad lär han ju inte vara. Vi gör bara olika :)
Nu blev det en jättelång utläggning igen. Sorry 😬
Även jag har nog lite kontrollbehov. Men oavsett mina eventuella tillkortakommanden, så är pappan verkligen off på sådant, så kan inte avgöra om jag hade kontrollbehov från början eller om det växt fram för att han lever i det blå.