Enorm ångest inför nytt jobb

Andas, ta ett djupt andetag och prova på jobbet. Det är alltid nervöst i början. Försök fokusera på roliga saker
och om inte det går djupandas och slappna av. Det kommer att ordna sig. Alla är nervösa

Lycka till Kram

Tack! Jag försöker verkligen slappna av och ta en dag i taget... Men det är svårt. Jag är så himla orolig att de förväntar sig så mycket mer av mig än vad jag kan (trots att jag har varit helt ärlig med mina kunskaper på intervjuerna).

Det här är också mitt första "riktiga" jobb (undantaget då extrajobb), vilket jag antar gör det extra nervöst...

Ta det lugnt bara. Tror ingen förväntar sig att du ska du kunna allt på en gång. Om du varit ärligt i ditt cv så vet dom ju redan vad du kan. Glöm inte att fråga någon om du känner dig osäker. Jag tycker det visar att man är stark när man vågar be om hjälp. Det går säkert jättebra. Om ett par månader så kommer du inte fatta att du ens kände såhär :)

Tack! Problemet är att jag till stor del kommer vara ute hos kund på egen hand och därför kan vissa saker bli svåra att fråga om... Jag hoppas att det kommer bli som du säger . Just nu sitter jag mest och funderar på vad framtida arbetsgivare säger om man säger upp sig efter kort tid på sitt första jobb.

Grattis till det nya jobbet!! Gissar att det fanns fler sökande, och de valde att erbjuda jobbet till dig. Minns det när du tvivlar på din förmåga. Dina arbetsgivare förstår säkert att allt är nytt för dig, men tror på dig. Visst är det tufft att börja på sitt första jobb efter utbildningen - det tror jag att det är för alla. Men det kommer säkert att gå lysande!!

Jag tror nästan alla känner såhär inför sitt första riktiga jobb. Tänk på att du inte är den första nyanställda dom har utom dom vet med största säkerhet att du inte kan allt. Tänk på alla som fått jobb med kurser i bagaget som man glömt nästan allt av, på alla de som är svåra att samarbeta med osv. Du är troligen ett kap för dom har ju anställt dig =)

Mitt tips är att gå dit med en positivt attityd och VÅGA FRÅGA. Ingen kommer dumförklara dig (och gör dom det är det faktiskt ingen bra arbetsplats). Om du fortfarande inte trivs efter en tid typ några månader eller ett halvår tycker jag du kan söka nytt jobb, men jag tror att du kommer tycka det är roligt och utmanade.

Lycka till!

När jag började mitt jobb för 5 år sedan så trodde de att jag skulle kunna bokföring eftersom att jag var ekonom och det var jobbigt tyckte jag eftersom att jag inte alls haft någon sådan inriktning och inte kunde någonting om det. Nu 5 år senare så är jag helt ärligt riktigt, riktigt bra på mitt yrke men jag kan fortfarande inte bokföring och det har aldrig varit några problem.

De vet att du kommer direkt från universitetet och de vet att man inte kan så mycket då. Men däremot så förväntar de sig kanske att du ska lära dig saker snabbt och det kommer inte heller vara några problem eftersom att du genom dina studier är van att lära dig nya saker. Alla nyexade på mitt jobb lär sig saker jättesnabbt och alla tycker att de är så duktiga som har sådan inlärningsförmåga.

Om du känner att den här arbetsplatsen verkligen är fel fel fel för dig sedan när du börjat, så är det ingen kris att byta jobb heller. Skulle frågan dyka upp på en framtida intervju (vilket den inte helt säkert gör ens) så förklarar man bara sakligt att det inte var som man väntat sig, att man kände att man hamnat på fel plats eller att man kände att man helt enkelt hade fel kompetens för tjänsten.

Jag bytte jobb 2ggr förra året och min nya arbetsgivare såg ju såklart i mitt CV att jag bara varit drygt 5 mån på mitt förra jobb. Jag ville inte strunta i att ta med det i mitt CV i och med att det var en bra erfarenhet att kunna visa upp. Men jag sa som det var att det inte var det rätta stället för mig utan att jag trodde att min kompetens skulle komma mer till sin rätt någon annanstans.

Men det där löser sig! Det första halvåret kan man alltid skylla på att man fortfarande är ny. Och blir det tokigt så vänder man på det och säger att jaaa, här händer det saker hela tiden som jag aldrig varit med om förr men jag lär mig verkligen massor på det här

Åh. Ni är så himla snälla och bra, jag trodde att jag mest skulle få uppläxningar - bit ihop och sluta tramsa, var glad att du har ett jobb, typ =).

I grunden är jag ju rätt säker på mina kunskaper och kompetenser, jag vet att jag är bra med människor och har lätt för att lära. Jag känner extra mycket ångest just för att det känns att jag har valt fel jobb, vilket nog inte framgick ordentligt i trådstarten. Det är en tjänst på en välkänd, stor konsultfirma, och jag tror inte jag är konsulttypen. Egentligen vill jag bara ha trygghet och ett eget skrivbord och flextid - inte tjäna massa stålar och flänga runt till olika kunder.

Som ni säger kommer allt förmodligen gå bra, och vantrivs jag så mycket som jag fasar för nu kan jag ju byta jobb. Men hela grejen, att misslyckas, att folk har trott på mig och att jag kanske sviker dem, att inte kunna visa kompetenser de förväntar sig etc... skrämmer skiten ur mig. Tror jag har en släng av "duktig-flicka syndromet".

Det är du inte ensam om...
Jag var också konsult ett par år direkt efter min utbildning. Mitt första uppdrag blev att kliva in på en avdelning och ersätta en person som blivit långtidssjuk. Jippi!
Men det gick det med och jag lärde mig massor. Det jobbigaste var dock att komma "utsänd" från en firma, många ser en som problemlösaren med stort P som har en trollstav typ.
Plus att jag kom från en systemleverantör och folk kom och frågade mig massa annat som jag inte hade en aaaaaning om "för du kommer ju från XXX så jag tänkte höra om du kanske"...??