1,5 åring som vägrar lägga sig

Har en kille på 1,5 år som senaste veckorna vägrar somna. Han sover i spjälsäng bredvid vår säng men skriker så fort man är på väg att lägga honom. Det är likadant vid läggning på kvällen som på dagen. Vi har prövat att lägga honom i med oss i vår säng, lyssnat på mysig musik, haft mysbelysning på mm men han bara vägrar och skriker.
Det fungerar inte att bära honom i sovrummet och försöka lugna honom, det enda som får honom att sluta skrika är att han får komma upp och leka.

Det jobbigaste är att han är väldigt, väldigt trött, det märker vi, men ändå inte vill lägga sig. Senaste veckan har vi åkt bil tills han har somnat, både dagsluren och kväll. Det känns inte som att det håller i längden, men vad gör man. Kan tillägga att han somnar på 5-30 min i bilen och när han väl har somnat sover han som en stock.

Förstår att det är en utvecklingsfas just nu, men jag är rädd att vi skapar nya rutiner (åka bil) för läggningen och att vi får börja om från början igen. Han har alltid sovit bra annars!

Kan det vara tillfälligt pga den ålder han är i, eller vad tror ni? Vill ju inte att han ska avsky sin säng och sovandet, som har varit en så mysig sak tidigare.

Om någon har råd eller tips blir vi jätteglada, vi har ingen aning om hur vi ska gå vidare.

Ronjan

Äldre 11 Aug 21:57

#2

mammalovis skrev 2012-08-11 14:45:21 följande:

Råd och tips vet jag inte om jag har, men jag känner igen det så väl med min tös på drygt 1,5 år. Vi kämpar också mer eller mindre varje kväll, jag och hon. Det som funkar "bra" är att hon får leka tills hon stupar på golvet eller i soffan och somnar på egen hand, vilket vissa dagar blir väldigt sent eller också bestämmer jag när hon ska sova och jag får mer eller mindre hålla fast henne och hon får skrika sig trött i min säng. För hennes del handlar det ju om ett utbrott av vilja och att hon kommit på att hon kan styra om hon ska vara vaken eller sova.
En del kör ju med 5-minutersmetoden och låter dem skrika ensamma. Hos mig varierar det hur arg hon är olika dagar, ibland går det utan problem och ibland håller man på att bli tokig när man själv är dödstrött och dessutom ska upp tidigt. Även dagtid blir hon väldigt förbannad om saker inte går hennes väg, allt kan hon ju inte få, så det är väl mest att gilla läget ...

Som godnattsaga har vi läst en bok som heter Sova gott av Guido van Genechten flera kvällar. Den stämmer så väl då den börjar "Alla går och lägger sig på kvällen ... men jag vill leka!" och sedan berättas om hur djuren sover på rygg, mage mm tills barnet ligger i sin säng med Råttis, kanin och nalle.

Sedan är väl det viktiga att ha samma rutiner, men rent tidsmässigt har det inte fungerat helt här då jag jobbat en eller två kvällar i veckan hela sommaren, förhoppningsvis blir det bättre nu till hösten när jag troligtvis jobbar mer dagtid igen.

Lycka till!

Tack för ditt svar, skönt att höra att de finns fler, även om jag såklart önskar att din lilla ville sova. Min kille har också fått mer och mer humör om dagarna och det är ju faktiskt positivt på ett sätt, det ska dom ju ha i den här åldern

Vi försöker hålla på de rutiner vi har haft hela hans liv och som tidigare har fungerat bra, men just nu ärallt upp och ner. Vi har prövat att låta honom vara uppe tills han somnar av trötthet men då somnade han kl 1 på natten och det blir ju också tokigt. Vi har en så fin kontakt och jag upplever att vi har en bra anknytning och jag skulle inte förstöra detta med ex 5 mm.
Tack för boktipset, det är alltid välkommet! Hoppas att det löser sig för er om inte altför lång tid,det påverkar verkligen hela familjen när en inte sover :-/

Ronjan

Äldre 11 Aug 23:06

#4

fantasyforever skrev 2012-08-11 22:48:18 följande:

jobbig situation, dock tror jag inte på att förändra några rutiner utan fortsätta lägga precis som vanligt trots skrik. Att bara lugnt och bestämt säga godnatt och nu SKA du sova och sedan gå ut (om det nu är det man brukar). Det är nog viktigt att man är trygg i sin roll som förälder här, är tydlig och sätter gränser, även om det man allra minst vill att höra sitt barn gråta, för i långa loppet så kommer barnet att inse att mamma och pappa är trygga och lugna och dom ger inte vika, och förmodligen kommer fasen att upphöra lika fort som den kom, men det lär ju säkert ta någon vecka med stålnerver och bestämd tydlighet.

jag har gjort så, och det har funkat hur bra som helst, men nu är ju jag en sån som tidigt sätter rutiner och gränser och jag har aldrig haft sömnproblem med barnen och jag tror jag har mycket att tacka för att jag är trygg i de rutiner som jag satt och när barnen märker att man är trygg så blir dom oxå det och då slipper det bli problem vid läggningarna.

Sen så är det väl lika bra att jag förtydligar att om barnen vaknar upp från en mardröm eller om det är sjukt så då finns jag ju där till hundra % med kramar och närhet tills barnet lugnat sig(så ingen moraltant tror att jag är kall och hård mot mina barn), nu utgår jag ifrån att det är en helt vanlig läggngingsprocedur vi talar om.

Nä, jag tror på att man bestämmer en läggningsrutin och sen håller man stenhårt på den, det har både förälder och barn mycket att vinna i, även om rutinen är jobbig att infästa.

Vi brukar sjunga för honom och sen ligga bredvid tills han somnar. För mig känns det inte OK att låta honom skrika. Jag tror inte att barnet uppfattar mig som lugn och trygg om jag inte hjälper honom igenom vad han nu går igenom. Och det känner jag inte att jag gör om jag låter honom ligga och skrika i sin säng.

Men att sätta gränser och vara tydlig håller jag helt med dig om, även om jag föredrar att göra det på ett annat sätt.

1,5 åring som vägrar lägga sig

INNEHÅLL