Sorg över att barnen blir stora

även jag vet hur det känns, då mina 2 äldsta är 15 & 17 år gamla. deras mindre syskon ser glädje i det dom äldre inte gör.
kanske därför som jag skaffat fler barn med tiden, för o försöka hålla fast i vad som redan glidit mig ur händerna ang dom stora (& för jag älskar stora familjer för jag är född i en osv osv - nä jag lever Inte på bidrag folk!)

sen samtidigt försöker jag se det som, att jag har insyn i 2 skilda världar, dom äldre klarar sig bättre, än dom små som behöver mig på helt annat vis, men dom yngre kan gå mig mer på nerverna med trots & andra dåliga dgr, medans dom äldre redan har agerat ut sitt mesta som alla barn gör & är mer lugna.

med dom äldre kan man prata på ett helt annat vis, men med dom yngre inte alls så.

likadant...med dom äldre barnen känner jag mig gammal, men med dom yngre, så känner jag mig ung.

jag kmr att gråta en skvätt i framtiden jag med & ömka mig med alla åren som gått, men samtidigt...du kan ut & resa & se världen...skaffa dig hobbies du inte redigt kan ha nu (kanske ??)

jag förstår att dina barn är hela din värld, & ditt liv har kretsat länge kring dom, så man vaknar en dag & är förvirrad över vad man "nu ska göra" ? så tro mig, du är inte ensam.