Sorg över att barnen blir stora

Man kan sörja men ändå vara tacksam för den stund man fått. Jag tror inte det är farligt att känna sorg i olika situationer och lägen i livet, tror det kan vara rent nödvändigt för att komma sig vidare och acceptera det man är med om. Jag skickar nu en tjugoåring till universitet, en tjugoåring som varit svårt sjuk och som är sjuk i en allvarlig sjukdom som i värsta fall kommer att bryta ned honom. Det är inte lätt. Jag har fullständig panikångest över det och det har jag nog aldrig haft i hela mitt liv. Tacksamhet och sådan otroligt stor sorg över att livet förändras, man går in i en ny fas och livet blir aldrig sig likt igen. 

En era går i jorden och kommer aldrig mer tillbaka. Han flyttar inte hem igen och bor hemma och är "barn" mer, den delen av livet är slut. Den delen sörjer jag jättemycket men gläds otroligt mycket åt vad han nu ska få uppleva i sitt liv.